Bangor augusti 2007-08-05

Göteborg – Bangor, Irland

Då har vi äntligen kommit iväg och en bit på vår nya långsegling. Efter att ett år av förberedelser trodde vi oss ha gott om tid och kunna slappa de sista veckorna hemma. Så blev det emellertid inte. Vädret blev fint under våren och vi la ner mer tid på huset än på båten. Vi fick målat om hela huset inkl fönster så nu klarar det sig några år. Hokus Pokus hade vi liggande inomhus i Mariestad i värme under vintern och vi kunde oberoende av vädret arbeta när vi ville fast möjligheterna var större än vi utnyttjade.

Vad som till sist drog ut på avseglingen var ombyggnad och renovering av Panda generatorn. Vi fick hjälp med att byta topp och kolv samt ombyggnad från saltvatten till sötvattenkylning. Installationen av watermakern gjorde jag till största del själv men sen var det att få ihop det med det elektriska (220V) samt igångkörning av systemet. Pandageneratorn som är diseldriven ger 220V och är på 4 kw och skall driva watermakern samt ladda båda batteribankarna som är på 12 resp 24V. Watermakern som vi flyttat från vår tidigare båt har vi byggt om så att den nu producerar 130 liter per timma. Vidare så har vi installerat SSB radio, Imarsat C, AIS, windroder, ett nytt ankarspel samt en hel del annan utrustning som kräver kabeldragning.

Kabeldragning är ett kapitel för sig. Varje gång en ny kabel skall dras måste vi tömma bänkar och skruva loss durkar mm. Då vi bor i båten blir det en hel del saker att flytta runt och så fort en lucka, skåp eller durk lyfts bort är Skipper där och skall in och slinker han igenom så försvinner han in i båtens innandöme som inte sett dagens ljus sedan Hokus Pokus byggdes. Ibland blir vi rädda att han skall fastna någonstans. Skipper är mycket intresserad när det händer något och ligger hela tiden och betraktar vad som händer.

Vi hade fyra avskedsfester där vi blev avvinkade och alla var lika roliga. Först var det med JRSK (Jordenruntsegelklubben) på Styrsö sedan var det i Wallhamn på hamnfest och efter det på Björkö där vi samlat hela familjen med barn och barnbarn och slutligen vid Eriksberg den 18 juni som vi satt som avseglingsdatum. Tyvärr så var vi inte klara med Pandagenertorn då vi väntade på Arne från Orust som skulle hjälpa oss. Ulla körde upp bilen till Mariestad där den står inomhus i båthalllen.

Medan vi väntade på Arne blev vi kontaktade av SVT som frågade om de fick göra ett reportage om oss och vår segling vilket vi tyckte var roligt. Dom hade tänkt sig att komma en dag när det var sol och följa med på en segeltur. Det regnade varje dag och det fick bli en regnig dag med intervju och filmning inne i båten. Vi låg på Björkö och detta blev vår avseglingsdag den 5 juli. Margareta Linde’n överlämnade en flaska champagne och önskade oss lycka till och TV teamet överlämnade en filmkamera och bad oss filma och skicka dem film från vår segling. Vi avseglade i regn.

Först skulle vi till Vrångö och träffa Comedie med Claes-Göran och Laila Kall. Dom skall segla iväg samtidigt och med samma rutt som vi planerar. Comedie är en HR 42 alltså samma storlek som Hokus Pokus. På kvällen hade vi en liten fest. Sedan blåste det ett par dagar men det blev ett hål trodde vi och den sjunde juli gick vi mot Skagen i ingen vind men en konstig sjö. När vi var halvvägs fick vi 19 sekundmeter W alltså mitt i stäven. Vi fick en lång segling och kom fram till Skagen på kvällen. I Skagen var det trångt men vi lyckades få en bra plats. Problemet var bara att vi stängde till den stora bassängen. Hamnkillen ville att vi skulle flytta på oss men det ville inte vi och det blåste för mycket för att ta sig ut igen så vi fick ligga kvar. Vi konstaterade att en babords lanterna var borta, den hade slagits bort av en sjö vid en dykning. Senare märkte vi att en vertikal latta hade stuckit iväg, troligen när vi rullade in storseglet. Skipper gillade inte riktigt när det tog i som mest och det kom en översköljare in i sittbrunnen alldeles bredvid där han satt under sprayhooden. Han hade svårt att gå fast han har fyra ben och han fattade inte vad det var som hände.

I Skagen blev vi kvar i nio dagar på grund av hårt väder och från fel håll fast skall man bli inblåst så är Skagen ett bra ställe. Den sjuttonde blev det rätt väder och vi seglade iväg till Farsund. Det blev en nattsegling och efter 137 nm var vi framme. Vi hade fin vind hela tiden och seglade på en bog hela vägen.

Farsund är ett litet trevligt ställe med fina vita hus, snyggt och trevligt. Under juli var det gratis att ligga och varje morgon gick en kvinna i väktaruniform runt och delade ut färska frallor och en dagstidning Farsundsnytt. På turistbyrån var det gratis Internet. En kväll var ett kaparspel i hamnen. Kaparspelet tar utgångspunkt från en autentisk händelse från den 13 sept 1810 då den norske kaparen ”Popham” tar ett engelskt krigsskepp. Ett litet segelskepp bordades av en seglande stor skeppsbåt och det skjöts i kanoner så man fick hålla för öronen. Slutligen segrade norrmännen, den engelska kaptenen togs till fånga och den norska flaggan hissades på den kapade båten och folket inkl vi klappade händer och jublade. Efteråt var den ett hejdundrande fyrverkeri. Det hade regnat hela dagen men när skådespelet utspelade sig var det uppehåll. Det vi missade kunde vi läsa om i Farsundsnytt dagen efter.

När vi startade vår nyrenoverade Pandagenerator för att ladda ström slutade det komma kylarvatten från avgasröret. Att fixa problemet var inte lätt. Först var jag inte klar med var felet låg. Impeller och rem var nya. Att det kom vatten fram till sjövattenfiltret var lätt kontrollerat, men att plocka ur träsket (under sittbrunnsluckan) fullproppat med bra ha saker i två våningar med durkar emellan för att komma åt Pandan är en sak. Sedan att demontera en kompaktbyggd motor där inte fingrarna får plats och till sist konsultation före felsökningen. Denna uppgift var inte tilltalande och då vi fick rätt väder för Skottland var det inget att fundera på. Reparationen fick vänta.

Nu väntade vi på bra väder för översegling. men väntan blev kort för efter endast 3 dygns väntan satte vi kurs för det utlovades fin vind. Efter en timmas motorgång mot en svag vind vred hon sig och friskade och vi satte segel. Vi hade 310 nm framför oss och vi fick en fin gång. Den andra natten fick vi en hård kuling och vi blev av med den nya lanternan som vi köpt i Skagen samt ytterligare en latta. Efter exakt två dygn gick vi in i Whitehills, en liten hamn som tidigare varit fiskehamn och landningsplats för fisk. Nu hade man lagt ut flytpontoner så man låg fint och åkte tre meter upp och ned i tidvattnet. Då det var lågvatten när vi kom ropade vi upp hamnen via VHF och frågade om det var vatten tillräckligt. I kortet står det 2½ m men det var sjö och vi sticker 2m. Hamnkapten som heter David sa ok kom in jag tar emot er. När vi rundade piren i en snäv 90 graders vinkel såg vi David som vinkade in oss och gick ned på pontonen och hjälpte oss att lägga till. Han var mycket vänlig och hälsade oss välkomna. Givetvis blev det besök i duschen och på puben. Det fanns två pubar och jag valde den trevliga men det var fel för jag skulle valt den andra. Det låg en liten fiskebåt i hamnen och jag såg gubben ombord plocka med krabbor. Vid sådana tillfällen får jag spring i benen och var snabbt framme, visst hade han hummer och jag köpte två samt två krabbor. Han var lite osäker på vad han skulle ta betalt för han ville inte ”köra upp” mig som han sa, jag betalde 15£ och var en lycklig man.

Vi blev kvar en dag och sedan bar det av till Inverness. Denna dag låg havet blankt och det blev för det mesta motor. Plötsligt sa Ulla vad har vi efter? Det såg ut som en torped efter båten men det visade sig vara en planande krabbtina som fastnat i rodret. Jag drog in tinan och fick den ombord men linan fick jag inte av som satt kilad mellan rodret och skäddan. Det gick inte att få loss linan så jag fäste den akteröver och skar av resen, tinan innehöll två krabbor som jag plockade ur och kastade tinan i sjön. På med en kastrull och motor och iväg. Dyka gjorde jag senare inne i marinan på Inverness. Det var kallt i vattnet men kniven var vass så jag var snabbt uppe ur vattnet igen. Vi låg en natt i Longman Yacht Haven Marina, hamnvakten kände igen Hokus Pokus sedan 2001 när vi var här senast med vår tidigare båt, en Najad 361, med samma namn. Vi gick sedan in i den första slussen och var sedan inne i Caledonian Canal. Det blev en kort tur denna dag för vi lade till i bassängen efter två slussar och en bro. Här skulle vi proviantera för några dagar då möjligheterna är sämre i sjösystemet. Comedie, som låg före oss ett dygn då de seglade direkt till Inverness när vi stannade i Whitehills, hade gått vidare innan vi kom fram. Vi hittade en välsorterad affär inte långt från marinan och det blev många tunga kassar med mat vin och lite goda whiskeysorter.

Vädret höll i sig med regn och blåst och bada var det inte fråga om fast vi brukar vara ihärdiga. Nästa morgon fortsatte vi i kanalen genom först fyra slussar i rad, vi fick först vänta någon timma för en båt längre upp hade kört in i slussporten. Vädret skiftade hela tiden och en slussvakt sa att i de fyra slussarna fick vi uppleva fyra årstider. Vi fortsatte över Loch Ness fram till Fort Augustus där vi stannade över natten i det nedre slusssystemet. Sjöodjuret gillade nog inte heller vädret för hon behagade inte visa sig. Vi la till utanför en gammal stilig livräddningsbåt som ägdes av en lite äldre gentleman som vårdade henne med stor omtanke. Med sig hade han en man och en kvinna, alla bar skepparmössor med livräddningsbrodyrer. Och var mycket stolta över båten. Vi blev hälsade välkomna ombord och ägaren visade oss runt. Nästa morgon fortsatte vi upp, åtta slussar i rad, efter hatt ha väntat på de nedgående båtarna. I en av slussarna såg vi en stor motorbåt i stål som man glömde att släppa efter med tamparna varvid båten nästan helt hängde i luften varför man snabbt fick skära tamparna varefter båt föll ned i vattnet med en kraftig duns. När vi gick upp i slusstrappan sken plötsligt solen i en halvtimma och folk strömmade till och slusskanterna var fulla med folk.

Vid Banavie såg vi Comedie ligga förtöjd vid en ponton i kanalen och Ronja på den andra sidan. Vi förtöjde på samma sida som Ronja och Björn Runmalm kom glad och hälsade oss välkomna. Björn och Lena är på väg hem efter ett års segling till Karibien och Brasilien. Dom hade träffat Claes-Olof och Laila kvällen innan och det var särskilt roligt för Björn och Lena som inte pratat med svenskar på mycket länge. Vi bestämde oss för att ligga kvar och att vi alla skulle göra ett pubbesök på kvällen. Björn och Lena sprudlade av lycka när de beskrev hur fint det var att segla Brasilien.

Nästa dag gick vi vidare ur Caledonian Canal och vidare till Oban. Marinan ligger på en ö utanför Oban och hade fått en avsevärd ansiktslyftning sedan vi var där förra gången. Här var det fullt med båtar då marinan även fylldes med ett femtiotal från en kappsegling. Innan vi kom fram fick vi sms från SeaQwest med Helene och Bosse ombord som undrade var vi var och vart vi skulle. Dom låg i Oban tillsammans med Seawind. Comedie hade gått någon timma före oss och låg i Marinan. På kvällen gick vi alla till ett restaurangtält och åt gemensam middag. SeaQwest och Seawind hade deltagit i en wiskeyeskader och var på väg hem och skulle runda Skottland. SeaQwest är en Najad 360 och Seawind en Fantasi 37.
I marinan låg Vagrant of Clyde som var på hemväg till Glasgow efter 6 års segling. Dom kände väl våra Kanadensiska vänner på Bagheera, Liza och Andy Copeland som vi seglat tillsammans med i Svarta Havet och på EMYR Rally då vi seglade Turkiet – Nordcypern – Syrien – Libanon - Israel och Egypten. Dom hade hört talas om oss.

Från marinan kör man regelbundet med en liten båt till och från Oban och vi tog en tur in och fyllde på vårt proviantförråd. Frysen som vi installerat för överseglingar lyckas vi aldrig tömma för vi fyller på lika mycket som vi plockar ur den men vi har haft många godsaker i den, vad sägs om hummer, lax, krabbor, glass, wienerbröd, rödspätta och oxkött. På grund av det kalla vädret har istärningarna blivit kvar i boxen.

Nästa stopp blev Craobh marina där vi lade till i mycket vind men blev hjälpta av fyra gentlemän som tog våra tampar. Dom hade hämtat sin nya Regina af Vindö 35 i Oban. Hon hade blivit leveransseglad från Henån till Oban och låg här med motorproblem. I marinan blev vi väl mottagna. Vi frågade en man som låg i marinan om han kände till någon segelmakare och han sa att det fanns en i Oban där vi kom från. Vi hade legat där under helgen så då var det inte aktuellt. Mannen ringde upp segelmakaren som jag fick tala med men han hade ingen segelmakare som var åt det hållet och han hade dåligt med folk nu mitt i semestertid. Här i England kör segelmakarna runt i marinorna, gör jobb och samlar upp segel.
Den vänlige mannen i marinan erbjöd sig att köra mig till segelmakeriet och som han sa det är bara en halvtimma dit. Vi tackade honom för hans vänlighet men sa att vi fixar seglet i Bangor på Irland där vi varit tidigare och vet att där kan vi få det fixat. Nu återstod Pandageneratorn, jag mailade till Martec i Stockholm som levererat sötvattenkylningen och bad om tips och fick svar direkt med lite råd och tips. Ulla plockade tålmodigt ur träsket och jag samlade mod och byggde upp mig själv. Det är fullkomligt omöjligt att komma åt men jag var tvungen och efter ett antal kraftord fick jag plockat bort luftfilter, reläer vattenpump och rem. Detta måste göras för att komma åt att plocka ur impeller. Den såg hygglig ut men byttes ut. Jag lossade slangar och blåste genom sötvattenväxlaren och fick loss något som var ivägen. Allt monterades på plats och jag startade Pandan. Ulla stod på däck och kollade kylarvattnet och hon gav tummen upp, problemet var löst och jag en erfarenhet rikare. Sensmoral: kunskap och små fula ord i rätt mängd löser problemen och lättar på trycket.

Till middagen firade vi med lite starkt och det blev pubkväll med Comedie.

Vi har haft flyt med vindarna hela vägen från Skagen och det fortsatte. Vi seglade vidare till Craighouse där vi fångade upp den sista av nio bojar som finns i viken alldeles utanför wiskeydistilleriet Jura. Efter en liten stund kom ett par i en gummibåt från båten bredvid fram till oss och önskade oss välkomna och frågade om vi ville komma över på en drink i deras båt. Först skulle dom in till land ett ärende. Då de såg att vi inte hade vår gummibåt uppblåst frågade dom om vi ville följa med iland för en promenad. Ulla tackade nej och jag ja så jag följde med iland. Dom skulle på restaurangen boka bord för cirka femtio gäster. Det var ett arrangemang vid en kappsegling och de skulle troligen proväta en måltid och dom frågade om Ulla och jag ville följa med vilket vi tackade nej till då vi hade plockat fram fin fjordlax ur frysen och lite krabba till förrätt.

När vi kom tillbaka hämtade vi upp Ulla och vi åkte till deras båt Siolta. Dom heter Bill och Rosemary McKean och var mycket trevliga. Bill är Commodore för Clyde Yachtclub. Vi satt och pratade med dem i ett par timmar och sedan körde de in till restaurangen och vi avnjöt vår middag. Senare på kvällen kom dom till oss och vi fick en trevlig kväll tillsammans och några namn vi ”måste” kontakta när vi kom till Bangor.

Klockan sex nästa morgon ringde väckarklockan och vi hade bestämt att det skulle bli frukost till sjöss. Vi hade sagt sju men Ulla märkte inte att klockan var sex förrän efter en stund men då var hon vaken. Det har gått över nu. Nu var vi på väg till Irland och efter någon timma fick vi tidvattnet med oss och vi gjorde tidvis 9½ knop fast det inte blåste så mycket. Säg den lycka som varar för när vattnet vände gjorde vi bara 3½ knop. Klockan halvsex på kvällen var vi framme i Bangor. Vi ropade upp marinan och blev anvisade en plats. Några timmar senare kom Comedie som varit i Port Ellen. Givetvis så gick vi alla till puben och lyssnade på irländsk musik. Nästa morgon ringde jag en segelmakare som lovade att komma under eftermiddagen. Vi fick inte kollat våra spridare innan vi lämnade Sverige så jag ringde till en motorfirma som lovade att hjälpa oss. Han lovade att komma om någon timma. En timma senare dök killen upp, plockade ut spridarna men först ringde han Volvo Penta och kontrollerade om det fanns delar om det skulle behövas. Reservdelar fanns inte och det skulle ta en vecka att få fram dem. Vi chansade och vi hade tur för dom behövde bara rengöras och justeras. Han plockade snabbt ut spridarna fick a nice cup of tea medan han berättade om fina ställen och ankringsplatser. Han åkte till firman som justerar spridare och ringde tillbaka efter ett par timmar och berättade att inga reservdelar behövdes och att han kommer tillbaka på tisdag och montera, detta var en fredag eftermiddag. En stund senare kom segelmakaren som tog storseglet med sig och lovade komma tillbaka på måndag vilket han också gjorde och han frågade om han skulle hissa seglet. Detta kan man kalla för service.

Nu hade vi klarat av våra bekymmer så på lördag morgon tog vi tåget in till Belfast där vi åkte med en rundtursbuss, promenerade omkring och åt en bra publunch. Vid en stor korsning hade det samlats en massa människor på alla sidor och vi frågade vad som var på gång och fick av en man ett fnissande tillbaka när han berättade att det var en stor gayparad på gång. Vi väntade en stund och det fylldehela tiden på med människor. Paraden var enorm och kan beskrivas som en Chalmerscortege med en massa jippon på gatan och på fordonen.
När vi skulle hitta tillbaka till tågstationen följde vi skyltar till Central Station vilket vi inte skulle för vi skulle till Victoria station vilket gjorde att vi fick mycket bra motion denna dag.

På söndag regnade det hela dagen så vi satt och läste i båten. På kvällen besökte vi The Royal Ulster Yachtclub som vi brukar göra när vi är i Bangor. Detta är en mycket fin gammal klubb som bildades 1867 och det ståtliga huset som klubben äger skänktes av mr Lipton som inte var helt accepterad i dessa fina kretsar. Detta var i samband med hans utmaning i Americas cup. Vi ringde på dörren och vi blev insläppta och hälsades välkomna men först blev vi lotsade in i gentlemans room och ladies room efter först ha skrivit in oss i gästboken. Ulla var före mig och satt vid ett bord med tre herrar och ett glas vin. Den mannen som välkomnade oss frågade vad jag ville ha att dricka och han beställde in en pint med lager. Vi blev bjudna på detta. Vi hade en rolig diskussion med herrarna om allting och de var intresserade av vår segling och var vi kom från. Vi blev bjudna i tre omgångar och sedan var det jag som beställde. Dom tyckte det var trevligt att vi hade besökt klubben tidigare. Vi blev tillfrågade om vi inte kunde stanna kvar tills på torsdag för då var det kappsegling och då brukade de sitta ute på den stora altanen som ligger mot havet och äta middag för att sedan avsluta i baren när seglarna kom in. När vi satt där kom det in en fin dam med följe som bar på inslagna paket med mera. Det skulle vara bröllopsfest dagen efter. En av våra herrar sa att det var en mycket mallig dam och viskade mot damen (som inte kunde höra) ”är det till att bli mormor” varpå de andra hade mycket roligt. En av herrarna var advokat och som vi hade sett på en stor motorbåt vid sidan om oss. Dom var mycket angelägna om att vi skulle komma på torsdag och berättade att på torsdagar var det inte formal dress i matsalen. Om vi kom en annan dag så hade klubben kavaj och slips att låna ut om vi inte hade det på oss. Vi får se vad vädret har att erbjuda.

Mobilen ringde och det var Ray på Pela som ringde och undrade var vi var. Han var på sydvästsidan av Irland och var på väg hem från bl a Guatemala. Han seglade från Sverige 2001 som vi och vi träffades första gången i Estepona i Spanien 2001. Ray är från Norrköping. Vi seglade tillsammans en tid i Italien och senare i Grekland och Turkiet. Vi bestämde att träffas i Cork senare i veckan.

Imorgon skall vi få spridarna och seglar därefter vidare till Howth utanför Dublin och sedan till Cork där vi inväntar väder för att gå direkt på Norra Spanien.


Fair Winds

Ulla, Mats o Skipper