Panama City februari 2009
Vart tog cheddarosten vägen?
Vi besöker sjörövarön Coco Island.
Det är den 23 december och vi har precis fått nya och utvilade
besättningsmedlemmar. Vi hade bestämt träff i Tambor i
Ballena Bay Costa Rica. Mats bror Douglas med fru Meta och sonen och
surfaren Max kom i taxi och vi transporterade ut dem i Filiokus till
Hokus Pokus. Upp packades Kalles Kaviar, sillburkar, knäckebröd,
godis, ansjovis, skvallertidningar, några GP, post och inte att
förglömma pepparkakor, godis och teckningar från Eric
och Ida. Julen var räddad. Men var tog den utlovade cheddarosten
vägen. Det uppstod en diskussion mellan Douglas, Meta och Max, först
om vem som ansvarade för att osten hamnade i kassen från kylen
i hyrstugan och sedan, hur den kunde försvinna för ”någon” hade
kollat att kylskåpet var tomt. Kära vänner, vi väntar
med intresse på svaret. Vart tog julosten vägen?
Alltnog, vi kunde inte spilla vår ungdom här så vi tog
upp ankaret och seglade till Isla Tortuga som är en liten ö inte
långt ifrån Puntarenas. När vi kom fram ankrade vi på 6
m djup och sandbotten. Här är fina snorkelvatten och ett populärt
ställe för turistbåtar och lokalbefolkning. Det var här
vi skulle fira jul. Panacea låg och väntade på oss.
Dagens middag blev fisksoppa på en stor grann guldmakrill på 8,5
kg som vi tagit några dagar tidigare och som fått ligga och
vila sig i frysen. Alla tyckte att soppan var himmelskt god. Om den var
himmelsk måste det väl betyda att den hade hög och universell
smak? Det spilldes ingen tid för plötsligt så befann
sig hela besättningen i julbadet, det blev också tid till
lite snorklig. Stackars Max, han hade skadat en trumhinna när han
stack in en tops alldeles för långt in i huvudet och fått
läkarstopp på att doppa huvudet under vattnet.
Det blir mörkt redan vid fem/sextiden på kvällarna så vi
blir inte sena och snart låg vi alla horisontellt och väntade
på att tomten skulle komma nästa dag. Max var lite orolig
att han inte skulle hitta oss. Sömnen blev inte bra för våra
gäster för de är inte vana vid värmen fast Ulla och
jag tyckte att det var ganska ok. Äntligen var det morgon och efter
badet dukades det upp en härlig frukost. Douglas och Meta ombads
att ta Filiokus och köra på tur så Ulla och jag kunde
koncentrera oss på julmaten. Klockan tre var alla inbjudna till
det uppdukade julbordet. Agnes och Bertil kom klädda i tomteluvor
och var julglada. Alla hälsades välkomna till bords och för
att förhöja julstämningen läste Mats ur boken Karl
Bertil Jonssons julafton, inte en tår sparades och det uppstod
en förtätad julstämning. Julbordet bestod av julskinka
(senapsgratinerad burkskinka), sill, matjessill, potatis, köttbullar,
fyllda ägghalvor, prinskorv, Jansons frestelse, rökt kyckling
med mera. För att göra det extra besvärligt var det uppdukat
inne på bordet så alla fick gå in och hämta mat.
Den lilla julgranen ståtade stolt på julbordet tillsamman
med ett par tomtar. Ulla hade pyntat med lite (Ganska mycket tycker jag)
julprydnader. Maten smakade bra och när vi kommit till kaffet kom
tomten, han hade inte glömt oss.
Ibland får man oväntat besök och det fick vi nu. En båt
körde fram till oss och det visade sig vara Coastguard, det var
sju man ombord och tre av dem bar automatvapen. De kom intill och ville
komma ombord för inspektion. Där satt vi i full julutstyrsel
med tomteluvor och jag hade en julslips till en Hawaii skjorta och vi
var alla fryntligt julglada. Fyra man kom ombord och jag bad dem sitta
ned och frågade om de vill ha något att dricka. Två av
dem satte sig ned i sittbrunnen tillsammans med oss och två med
automatvapen stod på var sin sida på däck. Vi fick snart
in dem i vår glada julstämning för att sedan kolla våra
skepps- och inklareringspapper, skriva rapport varav vi fick en kopia.
Allt var ok och de for iväg vinkande glatt. Aftonen förflöt
i glädjens tecken och vi somnade alla efter en bra dag. Douglas
föredrog att sova i sittbrunnen på grund av värmen. På juldagen
blev vi bjudna på brunch på Panacea och efter det var det
dags att segla tillbaka till Ballena för Douglas, Meta och Max skulle
tillbaka till hyrstugan. Max drog upp en tonfisk på vägen
tillbaka så han var mycket nöjd med dagen. Vi lyckades få tag
på en taxi och sedan var vi ensamma igen. Vi slappade resten av
dagen och nästa morgon seglade vi tillbaks till Isla Tortuga där
Panacea väntade på oss. På vägen tog vi en ny
Tuna så reven togs in för nu vill vi inte ha mer fisk. I en
vik nära Isla Tortuga ligger Curu Park. Vi gick dit och ankrade
och besökte nationalparken. Det var välordnat med utmärkta
stigar och på nära håll såg vi massor med apor,
Capchin och Howler. Efter besöket seglade vi tillbaks till Tortuga
och snorklade. På kvällen hade vi gemensam middag med Bertil
och Agnes. Sent på kvällen kom det en liten båt upp
långsides och vi blev konfunderade och undrade om det var bad gays
or good gays . Jag lyste på dem med en ficklampa och vad fick jag
se? Jo, fyra good gays och fem lobsters. Vi gjorde en deal vilket betydde
att vi minskade deras besättning med fem. Stora grytan kom på spisen
och vi fixade en festmåltid.
Panacea och vi bestämde oss för fira nyår i Puntarenas.
För att komma in där måste man gå in direkt när
tidvattnet är som högst på dagen. Det är mycket
grunt här och vi hade fått sju/åtta waypoints att gå på där
det är som djupast. Puntarenas ligger på en lång smal
halvö och här finns en stor fiskeflotta. Vi stryker förbi
fiskebåtarna och girar in i mitten. Ekolodet vågar vi inte
se på för vi stryker botten. På babords sida går
det ut ett par flodmynningar som är helt torrlagda vid lågvatten.
Vi fortsätter framåt i en timma och sedan är vi framme
vid en liten club marina. Medan vi väntar fixar marinapersonalen
fram en pontonbrygga som förtöjs mellan två andra flypontoner
mitt i floden. Förtöjningen av denna verkar inte så proffsig
men vi ligger i lä så det ordnar sig säkert. Panacea
fick ligga på insidan. Vi tog en dinge iland och checkade in. Här
finns det en restaurang med bar och en stor swimmingpool och gratis wifi
internet. Det finns också små bungalowers att hyra. Det är
välordnat och en trevlig marina till ett hyggligt pris. Vi bokade
in oss för nyårsfirande. Tidvattnet gick ut och snart stod
de flesta segelbåtarna på sned. En del doppade nästan
skarndäck i vattnet. Vi stod rakt upp och flöt och hade turen
att ligga på rätt ställe. En dag låg Panacea lite
på sned. På en del båtar kunde de nästan inte
vistas ombord när det var lågvatten.
Det går en buss in till Puntarenas alldeles vid infarten till marinan
och här beblandade vi oss verkligen med pöbeln. Här är
det väldigt fattigt och på bussen ser man inga grevar, baroner
eller baronessor. Vi håller ett stadigt handtag på plånboken
med vänsterhanden och högern laddad. I Puntarenas finns det
många små roliga affärer och det är trevligt att
strosa omkring om man är försiktig. Efter att ha shoppat är
det skönt att slappa vid poolen och fukta strupen med en kall Imperial.
Inne i marinan befinner vi oss i en oas. Då det är nära
Nyår är det fullt i alla stugorna och vid poolen. Efter att
ha varit ensamma till sjöss är det trevligt att se folk och
här finns det många uppsnofsade kvinnor att se på. Tillsamman
med Agnes och Bertil avnjöt vi våra lobsters.
Nyårsafton kom och vi satt cirka nittio personer vid fint uppdukade
bord vid poolside. Borden var vackert dekorerade och det fanns fruktkorgar
tätt placerade. Förutom frukt fanns det nyårshattar,
tutstrutar med mera. Vi blev placerade vid ett långbord tillsammans
med andra besökande seglare. Till de förutbestämda menyerna
fanns generöst med lobster. Maten smakade bra och vid desserten
spelades det upp till dans. Plötsligt kom det in ett tiotal trumslagare
som spelade upp en mycket speciell trumshow. Vi tvingades att hålla
för öronen men det var mycket effektfullt och häftigt.
De avbytte varandra i trumsolon och var nästan i extas. Kvällen
avslutades med ett stort fyrverkeri.
I marinan låg vi säkert då området avpatrullerades
hela dygnet. När det var mörkt körde det runt en båt
hela tiden och lyste med en stark strålkastare. Vi skulle nu ut
på utflykt några dagar. Bertil o Agnes åkte iväg
och hyrde en bil och nästa morgon satt vi fyra förväntansfulla
i bilen men först skulle vi köra till en gasoldepå och
fylla våra gasolflaskor. Vi hade fått en vägbeskrivning
och vi körde fram och tillbaka och letade efter stället Pedregal.
Vi hittade inte så vi körde tillbaks till marinan och de ringde
firman för vägbeskrivning och vi körde tillbaks samma
väg där det skulle ligga. Vi hittade ingenting men chansade
på en grusväg utan skyltning och efter någon kilometer
var vi framme. De fyllde våra flaskor medan vi väntade och
vi körde hem med flaskorna och sedan var det semester.
Att köra bil i Costa Rica tar tid och vägarna är inte
alltid så bra. Vägbeskrivningar och uppskyltningar är
bristfälliga och vi körde fel ett antal gånger, men vi
var ju här för att se oss omkring och det fick vi ju. Först
skulle vi besöka en kaffeplantage och vi körde runt och vi
körde fel och till slut gav vi upp. Det började närma
sig kvällen och mörker och kan man inte hitta när det är
ljust hur går det då när det är mörkt. Det
blev mörkt och vi letade oss fram till Grecia. Vi kom in i stan
och av ren tur kom vi direkt på ett litet trevligt hotell och
fick parkerat inne bakom en stängd grind på hotellgården.
Vi checkade in och gick sedan en promenad och avslutade kvällen
på en liten pub där vi fick lite gott att äta. Nästa
morgon tog vi en kort promenad och besökte en speciell stor kyrka.
Kyrkan var byggd i plåt och man kan se de långa svetsfogarna.
Kyrkan är rostfärgad och ligger mitt i centrum. Det är
fina planteringar och en liten park ligger intill.
Vi körde vidare upp i fantastiskt fina landskap bland bergen och
var på väg till Vulkanen Arenal. I La Fortuna stannade vi
för här ligger Baldi som är ett enormt termalbad. Vi betalade
och klev in i en fantastiskt fin anläggning med välansade rabatter
med massor av blommor. Man går uppför och på sidorna
finns det ett stort antal med bad i olika temperaturer. I de översta
bassängerna var det varmast. Varje bassäng låg som i
en oas kantad med hög grönska och vackra blommor och det finns
gott om härliga solstolar. I den varmaste basängen var det
42 grader. Högst upp var det ett konstgjort vattenfall. Nu var vi
ordentligt rena och våra magar längtade efter påfyllning.
Vi hittade ett steakhouse i La Fortuna och beställde in stora köttstycken
som såg goda ut. Smaken var inget fel på men det var tur
att vi inte har löständer. Vi fortsatte vägen runt det
stora berget Arenal och kom på rätt sida av vulkanen. Efter
att ha kört en stund på dålig grusväg hittade vi
ett litet hotell med vulkanutsikt. Vi fick rum och vi gick ut på altanen
och såg ett litet vulkanutbrott. Arenal spyr ut var tjugonde minut
men då det är så högt upp så får man
ha tur med molnen. Svagt såg vi några när det var mörkt
och det var röd lava som rann ut över berget. Här uppe är
det betydligt svalare och det var skönt med en jacka. Då det är
regnskog regnar det nästan hela tiden.
På vägen hit hade vi sett skyltar för Sky Trek så vi
körde dit nästa morgon. Det regnade ihärdigt men vi chansade
och vi fick plats. När man åker Sky Trek gör man det
hängande i en rulle på i en wire. Vi åkte upp i en linbana
1250m upp på berget vilket i sig är en upplevelse. Ulla som
inte gillar sådana här äventyr åkte med upp och
fick följa med en guide och fick en fin upplevelse i regnskogen.
Vi andra förseddes med regnjacka vilket rekommenderades även
när det är torrt för oljeskvätt från wiren.
Vidare fick vi en hjälm och en sele samt rullen, ett hjul med handtag
på båda sidor samt en ögla där selen hängdes
i. Vi fick göra en provtur på en kort sträcka där
vi instruerades i hur vi skulle göra. Vi hängde i rullen och
vi fick dra in knäna mot bröstet så vi blev som en boll
sen hur vi skulle bromsa upp vid andra sidan. Trots det ihärdiga
regnet verkade det kul och givetvis med ett kittlande i magen. Det var åtta
olika kablar och dess leder ned i zick zack till slutstationen. Den snabbaste
sträckan var 628m lång och farten var 80km i timmen och tog
42 sekunder den längsta var 760m med en hastighet på 70km
i timmen. Den tog 45 sekunder. Den wire som var högst var 200m över
marken. På en wire åkte man rakt ned i en tunnel under trädkronorna
i en hisnande färd. Det var skithäftigt. Mitt ansikte och mina
ljusa långbyxor var prickiga av fett från wiren.
När vi körde tillbaks till Puntarenas hamnade vi på en
väg som inte kan kallas för en väg och vi fick nästintill
krypköra och väja mellan stenar och gropar på vägen.
Då är det bra att ha en hyrbil. Vi passerade en kaffeodling
och fick se när plockarna kom ned från sluttningen och fick
väga upp vad de plockat och fick en kupong efter vikt vilka de sedan
fick lösa in till pengar. Hela hanteringen såg obekväm
ut. På kvällen kom vi tillbaka hem efter tre händelserika
dagar. Bilen återlämnades skitig men i ett stycke. Vi låg
kvar i marinan några dagar och fixade med båten. Det finns
alltid något som behöver skruvas på eller fixas, det
skall tvättas och fejas men vi tar det i lugn takt och det som kan
göras imorgon gör vi i bästa fall i övermorgon. En
kall pilsner vid poolen förlänger livet.
För att Panacea och Hokus inte skulle riskera att slå i varandras
master om vi skulle luta för mycket bestämde vi oss för
att vända Hokus Pokus så masterna inte kom mitt för varandra.
Jag startade motorn och körde ut på springet. Motorn sackade
så jag la snabbt i friläge. Hokus Pokus gick inte att dra
framåt, alltså vi har en tamp i propellern. När man
ser ned i detta äckliga vatten har man definitivt inte lust att
dyka i. Det var en förtöjningstamp till pontonen framför
oss som satt i propellern. Jag talade med marinapersonalen och en man
kom i en båt, han klev ur båten och hade stövlar och
cyklop, inga simfötter utan stövlar. Vi förstod, det var
lågvatten och han ställde sig på botten. Vad han hade
cyklopet till i detta skitiga och grumliga vatten kan man undra. Han
gick ned några gånger för att lokalisera sig fram till
propellern och sedan gick han ned med kniv och kom upp någras gånger
för att hämta luft och till slut var den tjocka tampen bortskuren.
Han kom upp på pontonen, tog av sig stövlarna och tömde
dem. Och vi kunde vända Hokus Pokus.
Vi checkade ut från Costa Rica och det tog en hel dag. Immigration
och custom finns i Puntarenas. Avgifter måste man betala i bank
och kön i banken tog en timma. Sedan fick vi ta taxi till Port Captain
som finns i en industrihamn med en dryg halvtimmas taxifärd. Väl
där fick vi reda på att vi skulle betala ytterligare en avgift
till kommunen (inte samma som i Golfito) och det blev taxi tillbaka och
stå i kö för att sedan ta taxi till Port Captain igen
och fick våra Zarpes. Bertil och jag ropade upp Agnes och Ulla
via en bärbar VHF och bad dem checka ut från marinan för
vi skulle ut på det nuvarande högvattnet. Vi hann och klarade
att komma igenom till öppet vatten. Nu gick vi till den tidigare
fängelseön Isla San Lucas, Costa Ricas motsvarighet till Alcatraz.
Vi ankrade upp i viken där vi låg skyddat och bra. Vi gick
iland och fick se det gamla fängelset. Vi kunde konstatera att fängelsechefen
hade bott bra och han hade egen våning i den fina byggnaden i förgrunden
efter den långa bryggan. Bakom denna byggnad var det betydligt
enklare med flera byggnader med sovsalar och varierande storlek på öppningarna
på ljusinsläpp under taket. Här finns det vakter som
ser efter anläggningen och som gärna följer med och guidar.
Att rymma härifrån var nog inte så enkelt. Mitt i viken
ligger en fiskerestaurang på pontoner och de transporterar färskvatten
hit i en öppen plastbåt med en stor plasttank ombord.
Nästa dag seglade vi till viken Ballena för att vänta
på Agnes och Bertil som gick på dykarkurs i en annan vik.
Trots att vi var utcheckade ur landet chansade vi och låg kvar
i sju dagar. Panacea kom och vi lämnade Costa Rica den artonde januari
och satt kursen till Coco Island. Vi hade sökt tillstånd och
fått det när vi var i Puntarenas. Coco Island ligger cirka
300Nm ut från Costa Rica och ön tillhör Costa Rica. Ont
om vind fick vi gott om och vi tog oss mycket långsamt framåt.
I ett dygn låg vi bara och drev med nedtagna segel och drev tillbaka.
Detta dygn gick vi minus cirka 20Nm. Vi fick lite vind och gick framåt
igen och mötte flera sköldpaddor nära båten. De
sista 70Nm gick vi med motor och kom till slut fram till Cocos Island.
Man har lagt ut sex bojar och alla var lediga. Det är ingen skyddad
vik och vi ligger och gungar ordentligt sidleds när vinden inte
samspelar med inbärningen. Vattnet är kristallklart och det är
massor med fisk runt båten. Vi hoppar i vattnet med snorkel och
simfötter och befinner oss mitt i fiskstimmen. Vi ligger på 5m
djup ibland för de är tidvatten. På botten ser vi ett
tiotal babyhajar och massor med andra fiskar. Vi får besök
ombord av Rangers som sköter ön (naturparken). De är 6
stycken och dessutom finns det 14 volontärer som hjälper till.
De kollar våra papper och hälsar oss välkomna. Vi är
de enda besökarna. Vi tillåts att gå iland vid en av
de två stationerna efter att vi först ha fått lov. Att
ta sig iland är ett vågspel och mycket teknik, torrskodda,
glöm det, vi blir sjöblöta varje gång. Ofta fylls
gummibåten med vatten så vi har vattentäta bagar för
kameror och det vi skall ta iland. När vi skall gå ut igen
får vi passa efter en våg och snabbt ut och möta nästa
våg, hoppa snabbt i, paddla och på med motorn. Stora vågor
rullar in på land och det är mycket med sten. Vid lågvatten är
det sand men vi får bära dingen långt upp. Även
folket på ön blir genomblöta när de tar sig iland.
Dyningarna är stora även när det är helt vindstilla.
Rangers hade byggt en jättefräck hängbro av beslagtagen
fiskeutrustning. Många har genom tiderna letat efter en enorm sjörövarskatt
på ön men nu är det förbjudet att leta efter den.
Vi har kommit till ett dyk och snorkel paradis. Vid en liten ö intill
finns det en uppgrundning och här såg vi hammarhaj och andra
hajar i olika storlekar, sköldpaddor och en massa fiskar. Fiskarna är
inte rädda utan kommer fram och några nosar på oss och
vi kan nästan klappa dem. Vi såg Whitetipped Sharks och en
stor Hammerhead Shark När vi på morgonen kliver i vattnet
puttar fiskarna oss på under fötterna och tårna och
det kittlar. Ön är ogästvänlig från sjösidan
med branta klippor runt om, den är hög och det finns många
vattenfall ned från bergen och ut i havet. Vi hade fått tillstånd
att vara här i 4 dygn och vi fick betala 75 US dollar per dygn.
Nu satte vi segel i den svaga vinden och satte kursen till Salina i Ecuador.
Första dygnet hade vi lite vind som tog oss framåt och på natten
regnade det ordentligt. Vi hade kryss och tog oss framåt på den
ena bogen, på den andra stod vi still på grund av strömmen.
Den bogen vi kunde segla tog oss inte mot Ecuador. Sedan tog vinden slut,
seglen stod och slog och de gjorde ingen nytta så vi tog ned dem
och låg här ute på ett spegelblankt hav. Det gungade
inte mycket så egentligen hade vi det ganska bra. Solen sken och
vi satt och läste, lagade mat och badade. När vi var inne på tredje
dygnet på detta sätt tyckte vi att det räckte och satte
kursen medströms till Costa Rica. Dit var det bara 280Nm och vi
hade diesel så det räckte. Vi hade plockat ned gribfiler med
väder och det såg inte ut att bli någon nämnbar
ljusning vindmässigt. Det går en stadig ström från
Peru och norrut som sedan svänger av mot Galapagos. Det var denna
ström vi hade att kämpa mot. Panacea och vi hade kommit ifrån
varandra, de har en stor genaker som hjälpte dem fram och de fann
vind och kom fram till Ecuador. Vi får stråla samman senare
på Galapagos. En dag såg vi en tromb som var på väg åt
vårt håll men lyckligtvis så löste den upp sig.
Vi hade bestämt oss för att segla till Costa Rica och ta upp
Hokus Pokus på land för bottenmålning. Vi hade läst
om en marina som skulle ha en stor upptagningslift på 70 ton. Vi
seglade till Golfito för att klarera in. När vi kom dit frågade
vi på Banana Bay Marina om lyftmöjligheter i Costa Rica. 70
tons liften fanns bara i den andra marinans drömmar. Det finns fiskebåtsslipar
i Costa Rica och ett par skulle klara Hokus Pokus men då skulle
vi behöva anlita vakthållning. Vi stannade ett dygn illegalt
och satte kursen till Panama City och Flamenco Marina. Vi skickade ett
mail för reservation. Det är långt mellan ankringsplatserna
så vi satte klockan på ringning till halvsex och var igång
när det ljusnade klockan sex, det blev frukost till havs. Så småningom
fick vi lite vind och en Big Eye Tuna. Dagen efter kom vi fram till Isla
Cebaco och 152Nm. Här låg vi i ett par dygn och hade det bra.
Upp iväg och segla kvart i sex, nu finns det inget stopp på ett
par hundra Nm. När vi rundade den beryktade Punta Mala blåste
det ordentligt och sjön växte. Vi seglade i hård sträck
i kuling, loggen visade 8 knop men GPS visade 4-5 knop. Vi hade alltså 3-3,5
knop motström. Vi fick kämpa hela natten i upp till över
20 sekundmeter i byarna och krabb sjö med många översköljningar.
Klockan tio på kvällen gick vi in i en stor skyddad vik som
heter Bahia Pinas och vi hade tur att det var månsken annars hade
vi fått stanna ute i en natt till. Ulla var inne i båten
och tappade balansen i en stor sjö och slog sig ordentligt i ryggen
och rumpan, hon var justerad i över en vecka. Det var rena rock
and rollen. När vi äntligen kom i lä började vinden
avta. Här i Panama är tidvattnet upp till 6 meter och den ger
en otrevlig sjö när tidvattnet möter strömmen. För
att parera de höga sjöarna att bryta in över oss var jag
tvungen att handstyra ibland. Vi fick några brytare in i sittbrunnen
men vi hade luckorna på plats så vi fick inget vatten in
i båten. Vi fick inga skador på Hokus Pokus men för
första gången lagade vi ingen mat ombord, det fick bli kaffe
och välsmakande smörgåsar. Ulla hade det besvärligt
med rumpan och ryggen men slapp myggen. Att reva rullstoren i hårt
väder går utmärkt när man har fått in tekniken.
Enklast och snabbast sker detta vid masten, givetvis ordentligt fastsatt
med livsele, enda nackdelen är att Ulla blir genomblöt. Här är
det så varmt så vi använder vanligtvis inte sjökläder.
När vi vaknade på morgonen såg vi ett kustbevakningsfartyg
hundra meter från oss. Vi hade inte klarerat in i Panama och varit
här i nästan en vecka. Båten gjorde några turer
och vi vinkade och de vinkade glatt tillbaka, allstå det var grönt,
de kommer inte att besöka oss. Inne i viken ligger Tropic Star Fishing
Lodge, hit kommer folk från hela världen för att fiska
stora fiskar. De har ett tjugotal motorbåtar och har lyxiga stugor,
restaurang, swimmingpool med mera. Stora skyltar talar om att det är
privat property och man får inte gå iland. Jag gick in med
dingen och frågade en kille på pontonen om jag kunde gå iland,
han förstod mig kanske inte men nickade och jag gick upp till restaurangen
och frågade efter internet och telefon. En man kom fram till mig
och frågade var jag kom ifrån, det var ägaren och han
sa att det var privat. Jag sa att jag bara ville låna en telefon
för att kolla vår reservation i Flamenco. Det var ok så jag
fick köpa ett telefonkort för satellittelefon. I Panama har
man detta system på många ställen ute på öarna
och andra otillgängliga platser. Jag frågade vidare om vi
kunde få besöka restaurangen på kvällen för
att äta middag men det gick inte. Han sa att de fått in en
ny grupp så det var fullt.
Nästa morgon låg där två kustbevakningsfartyg och
det vimlade av folk ombord, vi vinkade och de vinkade tillbaka. Efter
att ha utmanat ödet i tre dygn tog vi det säkra och lämnade
viken för att segla vidare till Panama City. Vi startade vi femtiden
på morgonen och hoppades att komma fram till Islas Las Perlas.
Från början gick det som tåget, bra vind och vi sträckte
mot målet och hade 2 till 3 knops med oss. Säg den fröjd
som varar, vinden kantrade och när vi kom närmre Perlas klarade
vi inte höjden och strömmen gick emot. Det var kolsvart när
vi var i höjd med ankringsstället så vi bestämde
oss för en härlig natt tills sjöss igen. Nu låg
vi och stampade igen men efter Perlas skulle vi falla av 30 grader och
få lite slack i seglen och lite lättare gång men så blev
inte fallet utan vinden kantrade negativt så det blev ingen förändring.
Då satte vi på järngenuan och pressade oss fram. Klockan åtta
på morgonen droppade vi ankaret utanför Flamenco marina.
Som ni har förstått så blir det inte Ecuador denna gången.
Hokus Pokus skall upp och bottenmålas och sedan blir det Galapagos.
Hälsningar
Mats o Ulla
|