Resebrev 14

 

Galapagos April 2009

Galapagos here we come!

Nu var vi tillbaka i den dyra Flamenco Marina i Panama City igen. Vår reservation för upptagning hade man fått men inte åtgärdat men de visade glatt vårt mail och efter lite dividerande fick vi pressat oss emellan i den långa väntelistan och blev lovade upptagning om en vecka. Nu hade vi massor med saker att fixa som det alltid blir när vi kommer till ett större ställe där det finns möjligheter att komplettera med reservdelar och övrigt. Det kom en liten indian som heter Joe och frågade om vi ville ha hjälp med att ge båten ett lager med polish. Vi kom överens om ett bra pris och han gjorde utsidan. Han försvann och kom senare tillbaks paddlande på en windsurfing bräda som han stod han på när han gjorde jobbet.

Vi har Ica bankkort för de tar inte ut avgifter vid uttag även utanför EU. När vi skulle ta ut pengar på en ATM maskin fungerade det inte så vi ringde till Ica via Skype och fick reda på att våra kort hade bytts ut mot nya och säkrare kort. Det var ju bra men problemet för oss var att de korten fanns i Göteborg. Vi kunde inte komma åt pengarna utan att ha korten. Jag frågade om de inte kunde föra över pengarna till Nordea men det gick inte heller utan korten. Nu var vi inne i moment 22.  Vi fick slutligen efter att ha talat med en chef flyttat våra pengar från kortkontot till ett sparkonto. Sedan bad vi Camilla skicka korten per post i två olika försändelser och det kändes skönt att det inte fanns pengar på kontona. Ett kort kom fram efter tre veckor och det andra spärrade vi innan vi lämnade. Vi fick nya blad till vindgeneratorn skickade från USA. Hokus Pokus fick ny lack i sittbrunnen och vi tog upp henne på land och målade botten. Att få tag på rätt bottenfärg var inte så lätt men i en sjökorts affär fick vi tips om en dansk skepps supplier som hade Hempels bottenfärger till stora fartyg. Det var precis vad vi ville ha, en aggressiv färg för här växer det ordentligt. Avloppskranen ut från den främre toalettens handfat hade gått sönder och vi lyckades få tag på en ny med europeisk tumgänga. Här finns det mesta i amerikanska tum. Nu kunde jag byta kranen vilket måste göras när båten är på land.

Vi har hittills blivit av med 4 lanternor till sjöss sedan vi lämnade Sverige. Vi har peke på Hokus Pokus där pulpiten går ut. Lanternorna sitter lite dumt då sjöarna tar tag i dem och sliter av lanternorna när vi går i mycket grov sjö. Nu fick vi tillverkat ett par hyllor i rostfritt och hoppas nu att de nya skall sitta kvar. När vi låg på land fick vi inte bo ombord så vi hyrde ett rum på ett hostal inte så långt från marinan. Det är ett litet trevligt och billigt hostal där frukost ingår. Då det var karneval i Panama City var det svårt med rum och vi fick byta rum nästan varje natt. Ibland var det luftkonditionering och ibland inte. Dagarna bara rullade iväg och vi var ivriga att komma iväg fast vi var tvungna att vänta på korten och bladen till vindgeneratorn. Den femte mars hade vi fått ett kort och reservdelarna och då bestämde vi oss för att lämna Panama men först så skulle vi checka ut från Immigration, customs och Port Captain för att få en Zarpe. Dagen efter kom vi iväg och vi seglade till Isla Taboga. När vi kom dit blåste det ordentligt med hårda kastvindar men vi lyckades komma i lä på västsidan av ön och vi ankrade för natten. Vinden mojnade något och vi låg bra. Nästa morgon startade vi klockan tre på morgonen för att komma en bit innan vinden kom igen. Vi fick en tråkig motorgång för vinden försvann. Det blev en kall morgon och temperaturen hade rasat till 22 grader. Vi kollade vattentemperaturen och till vår stora förvåning visade den på endast 18 grader. Vi trodde det inte var sant vad var det som höll på att hända, solen kom upp och den var mer vit än gul. När solen kommit upp en bit på himlen blev det varmt och gott men i skuggan var det fortfarande kallt.

Vi kom fram till Isla Esperitu Santo på Islas Las Perlas vid middagstid och ankrade gott i lä. Det låg en tysk segelbåt där och vi kände igen den sedan vi var där för några månader sedan. De berättade att de legat där i två år. Mannen hade haft en hjärtinfarkt. Här skulle vi ligga i några dagar och bara njuta innan vi skulle segla till Galapagos. Det kändes gott att slippa marina och få lite luft. Värmen kom så sakta tillbaka och vi bara njöt. Vi hade gjort en ordentlig proviantering med konserver och annan longlasting mat samt öl och vin för framöver kommer det att bli både svårt och dyrt med komplettering. Nästa stopp blir Galapagos och sedan Marquesas i Franska Polynesien.

Det kom en kanadensisk seglare Homers Odyssey med Stan och Lynn ombord och vi blev bjudna ombord och hade mycket trevligt. Det visade sig att vi hade flera gemensamma seglarvänner. De skulle genom Panamakanalen och till bland annat San Blas. Nästa år planerade de att segla till New Zeeland. Vi körde runt med Filiokus och gick iland på flera tomma sandstränder och plockade några fina snäckor till vår samling.

Efter tre härliga dagar lämnade vi den 10 mars och satte kursen 225 grader. Vi hade 870Nm till Galapagos. Prognosen visade vind men vi fick börja med motor men vid kvällningen kom en fin vind som drev oss i cirka åtta till nio knop hela natten och påföljande dag. Vi var på väg in i ett vindsnålt område och var tacksamma för den fina vinden som höll i sig i över två dygn för att sedan avta och variera i styrka, ibland var det ingen vind alls och havet låg som en spegel. En natt tog vi ned seglen och låg bara och drev framåt i en till en och en halv knop.

Ett dygn till sjöss brukar funka som följer: Mats purras vid sju, halvåttatiden på morgonen varpå en av oss gör frukost. Klockan åtta lokal tid lyssnar vi på radionätet för Panama. Radionätet sköts av seglare och netcontrollers avlöser varandra olika dagar. Vi rapporterar in vår position, kurs, fart, vädersituationen, vind och avstånd till Galapagos. Ibland får vi hälsningar från andra båtar vi mött tidigare. Med hjälp av positionerna kan vi se hur vi seglar i förhållande till varandra så ibland blir det lite kappsegling. Om vi vill ha kontakt med andra båtar meddelar vi detta och vi pratas vid sedan efter nätet. Vi ser mycket sällan andra båtar. Klockan åtta rattar vi in det svenska nätet. Det är samma frekvens som i Karibien och ibland kan vi få kontakt med svenska båtar som ligger långt borta. På dagen har vi inga fasta vakter utan kommer överens om vem som håller utkik. Då vinden inte ligger stadigt hela tiden blir det ett antal segel justeringar. När vi har vinden med oss sätter vi upp en eller två bommar som vi spirar förseglen med. I undanvind använder vi för det mesta inte storseglet då bommen ofta slår och för gipprisken. Med två försegel spirade Butterfly går vi stadigt och Hokus Pokus rullar inte så mycket. Då bommarna är fixerade föröver, akteröver och upp kan vi justera storleken på seglen enkelt oavsett hur mycket det blåser.

Annars används dagen till läsning, skickar lite mail, hämtar hem gribfiler för väder. Om det inte blåser för mycket sitter vi på badplattformen och öser vatten på oss och är det riktigt stilla så kryper vi ned i vattnet (en åt gången) och håller oss fast i badstegen. Vi ägnar god tid till frukosten som vi dukar upp i sittbrunnen oavsett väder. Ulla kan inte äta utan duk på bordet men det är opraktiskt för vi sölar mycket. Mats lagar middag vid tretiden och vi lägger ned tid på att skapa en god middag. Denna aktuella dag blev det köttbullar i gräddsås med potatis, givetvis egengjorda, med massor av grönsaker. Tvätt blir det inte så mycket för vi använder inga eller få kläder. När klockan är 23.00  UTC eller sex lokal tid lyssnar vi på Pacific Passage Radio Net och checkar in och rapporterar position och att allt är väl ombord. Detta näten ger en bra säkerhet. Det är båtar av många nationaliteter och de flesta skall åt samma håll som vi och vi kommer att följa varandra hela vägen till Nya Zeeland. Nu när vi närmar oss Galapagos får vi rapporter från de båtar som redan kommit fram och tips om inklarering, bra ankarplatser mm. Det är ingen eskadersegling utan alla seglar i sin egen takt och lämnar och går oberoende av varandra.

Klockan sju kryper Ulla ned i kojen för nu går Mats på första vakten som är tre timmar alltså till tio då Ulla väcks varligt. Vid dessa purrningar för vi inga längre sociala diskussioner, det brukar vara hummanden och jag som sov så gott, jag sov inte för det rullade etc. Denna natt hade vi full måne hela den mörka tiden och det var helt molnfritt med en underbart vacker stjärnhimmel. Segelsättning två spirade försegel och en stadig vind på sju till åtta sekundmeter. Då vi hade bra tryck i seglen rullade vi måttligt och vi forsade fram i natten i stadiga åtta knop. När Ulla gick upp gick jag ned och kojade. Jag vaknar till när det rasslar i en skotwinch när Ulla justerar seglen. Fröjden varar inte länge för tre timmar går fort och klockan ett väcks jag och har vakten till fyra (på morgonen). Nu är det min tur att väcka Ulla som har vakten till sju. Det är den bästa vakten för det ljusnar vi sex/halvsju och solen och värmen kommer. För min del har mitt sista nattpass varit och jag vaknar när solen kommit upp en bit. På detta sätt rullar det på dygn efter dygn. Det är alltid de två första nätterna som är lite jobbiga men sen kommer vi in i en lunk och vi somnar snabbare, får bättre vila och blir piggare på dagarna.

Måndag den 16 mars klockan 21.56 passerade vi ekvatorn och vi firade med en liten skål, ceremonin sköt vi på till nästa dag för det var kolsvart. Morgonen kom så sakta och vinden dog ut. Vi började dagen med att duka upp en liten frukostbuffé som vi avnjöt drivande i den lilla vinden. För att bli döpta var vi tvungna att klä om i passande utstyrsel. Mats höll ett tal till Neptun och bad honom att skydda oss för storm, vindstilla, gula febern, smittade råttor, kackerlackor, farliga sjukdomar, dimma, diarré och dödsjö. Champagnekorken smällde upp i luften och vi skålade med Neptun och gav honom en skvätt. Dagen hade börjat bra och framför oss kunde vi skymta ön San Cristobal som ligger i Galapagos övärld. Vi gick den sista biten med motor för nu var det vindstilla. Efter sjudagars bekväm segling var vi framme på Galapagos Det tog lite emot att gå in i viken för det var så gott väder och därute fläktar det lite och så är det ju det med klädtvång och att bada med badkläder. Inne i viken låg ett trettiotal segelbåtar samt de lokala båtarna. Ett par små lastfartyg som låg för ankar lossades. Här går det till som i gamla dagar. Fartyget lyfter över sin last ned i små pråmar och det vimlar av folk ombord. Förutom kranen sker allt med handkraft fast de flesta verkar titta på. Pråmarna drivs med utombordare och de går i skytteltrafik in till en liten kaj. De försökte lyfta ned en bil i en liten pråm men pråmen var tydligen för liten för bilen åkte upp på däck igen. När det är högvatten behöver de inte lyfta så högt när de lossar pråmarna. Det är fint vatten i viken så vi kan bada och göra vatten. Vi hinner inte mer än droppa ankaret innan vi blir bordade av myndighetspersoner och en agent. Vi måste ha agent för att checka in. Vi lämnar våra skeppspapper samt crewlist och när det var klart fick jag åka med in till byn och till immigration varefter jag blev släppt och kunde ta en watertaxi till Hokus Pokus. Det finns ingen bra dingydock eller annan bra plats att förtöja dingen men det är bekvämt att ta en taxibåt och den kostar bara 50 cent per person. De snurrar runt bland båtarna och det är bara att vinka eller ropa upp dem på VHF. När jag kom tillbaka kunde vi backa fast ankaret och försäkra oss om att vi satt ordentligt fast i botten. Det är en helt öppen vik och ibland kan det blåsa och sjön kommer in och då vill man bra förutsättningar. Många av båtarna känner vi till sedan tidigare och flera av dem har vi hört på nätet och det blir kul att sätta ett ansikte på dem och deras båtar.  I viken låg nu fyra svenska båtar, Liva, Lovisa, Comedie och Hokus Pokus. Vi hade haft tur och haft god vind större delen av seglingen annars är det för det mesta lite vind och ofta ingen vind alls. Runt Galapagos är det för det mesta dåligt med vind och den kan snurra lite hur som helst.
    
Det vimlar av sjölejon och de simmar runt båtarna och vips så ligger det en på badplattformen. Vissa lokala båtar spänner upp taggtråd men för oss är det lite kul de första dagarna men vi får tvätta efter dem. En natt när jag gick på toa så hörde jag något på däck och tittade upp i skylighten och där tittade ett sjölejon ned på mig, no privacy. Ligger dingen i vattnet får man garanterat besök, de gör det bekvämt för sig och ligger och slumrar för att sedan börja låta och somna om igen.
När kvällen kom var det skönt att krypa ned i kojen och få en hel natts god sömn i en stilla båt, inget gungande eller knirrande och skramlande från riggen. Nästa morgon var det stilla och vi började fundera på vad vi skulle ta oss till. Vi kom fram till att lite färskt bröd, ägg, grönsaker och middagsmat inte skulle sitta helt fel så vi vinkade in en vattentaxi in till byn. San Cristobal är inte så turistiskt och vi ser fler urinvånare än turister. Ibland tror vi att vi blivit snöblinda för det kommer människor som är helt kritvita, vi lägger in dem i kategorin turister. Folk är glada och hjälpsamma och hälsar på oss när vi passerar. Det finns många små butiker men sortimentet är mycket begränsat i de flesta av dem. Vi gick in och ut butikerna och efter ett tag hittade vi en marknadsplats där vi hittade grönsaker och tvärs över gatan hittade vi slaktaren. Allt kött och kyckling är fryst och bitarna delas med bandsåg. Det finns flera bagerier så vi köpte färskt bröd.

Vi åkte ut på en tur som agenten ordnade. Först åkte vi till en vulkan. Kratern är fylld med vatten och det är tjugufem meter djupt. Man har planterat in fisk i sjön. San Cristobal är den enda ön på Galapagos som har en sjö där de kan få vatten annars så tillverkas allt vatten. Vi åkte vidare och fick se stora landsköldpaddor och sedan en strand där vi såg vatten Iguaner. De står stilla som statyer och det är först när vi kommer riktigt nära som de masar iväg. Färden avslutades med lunch hemma hos agenten som heter Fernando. Vi satt intill hans hus under ett garage liknande tak och ett par holländare som varit med och vi serverades av Fernando. Intill stod en kvinna och knådade tvätt och i ett annat hörn bytte ett par blöja på en liten flicka. I ett annat hörn tog en kvinna ut tvätten ur en tvättmaskin och då kände vi igen våra lakan. Fernando hade tagit emot tvätten och han fixade den i egen regi, alltså hans fru. Vi tillbringade dryga två veckor på San Cristobal och tillbringade dagarna med att se oss omkring i den lilla byn, fixa med båten, bada och ha det bra. Vi var ute på tur och snorklade och vid ett tillfälle sam vi tillsammans med ett tjugutal sjölejon som lekte med oss och sam bara några centimeter från oss. De sam emot oss, ibland upp och ned och såg nyfiket på oss rätt i ansiktet. Några var lika stora som oss och de kan väga upp till 250 kilo. De små är roligast. Vi mötte hammarhajar, white tip Sharks, black tip Sharks och Galapagos Sharks. Då vi inte begärt cruisingpermit i förväg så får vi inte flytta på båten utan måste ligga där vi klarerat in alltså i Wrek Bay. Utflyktsbåtarna måste ordna med en Zarpe innan de får köra iväg på utflykt.

Det är en bra ankring i viken med sandbotten och bra fäste. Det blåser nästan aldrig här så vi ligger bra i den öppna och oskyddade viken. Vi lärde känna lite nya båtbesättningar på bland annat Hello World, Carina, All The Colours och Yohelah och vi har trevligt tillsammans. Alla är amerikanare förutom Hello World som kommer från Tyskland. En dag hyr vi en turbåt och åker över till Santa Cruz. Vi är tjugu stycken och får ned priset med 35 procent. På båten är det tre stora utombordare på 120 hkr vardera och vi forsar fram i tjugufem knop. Resan tar två timmar. Agnes och Bertil på Panacea hade seglat och klarerat in här och de stod och väntade på oss när vi kom. Vi tillbringade dagen tillsammans och vi besökte Charles Darwin Research Station. Här såg vi flera sorters landsköldpaddor, Lonesome George hade gått och gömt sig så vi missade honom. Vi såg även Iguaner och lite fåglar. Vi tog en taxi (1 dollar) till en ostaffär som drivs av en engelsman som är gift med en lokal kvinna. Han importerar ost från Schweiz och vi köpte på oss massor med ost. Den var vakuumförpackad så den klarar sig länge. Vi hann också med att få i oss en god lunch på en restaurang. När vi kommit tillbaka hem till Hokus Pokus igen festade vi på nyinköpta ostar och vin.

Vi kollar gribfilerna varje dag och lyssnar på nätet och hör på vad de båtar som lämnat för Marquesas har för vindar. Det var dåligt eller ingen vind i hela området och de fick gå länge med motor och de första båtarna hittade vind först nere på syd 10 grader. Den svenska båten Liva gick med motor i sex dygn innan de fick vind. Allt eftersom dagarna går ser det bättre och bättre ut. Tradevindarna har inte kommit igång utan störts av stormar vid Cape Horn. Våra tjugu dagar går ut den sjätte april och då måste vi gå. Nu ser vindförhållandena mycket bättre ut och vi hoppas att hitta vind på vid 4 grader syd eller tidigare. San Cristobal ligger på 0,53 grader Syd och då ligger vinden 180 sjömil framför oss. Om man skall se det positivt så får vi fulla batterier.

Vi gör våra förberedelser med Hokus Pokus och bunkrar mat, frukt och grönsaker för trettio dagar. Vi har 3055Nm till Marquesas och vi ser fram emot att komma iväg. Denna sträcka skall vara den härligaste. Vi hoppas vara framme efter 22 – 25 dagars seglats. Först skall vi checka ut och få vår Zarpe och det kan ta någon dag.     
Hälsningar
Mats o Ulla