Galapagos April 2009
Galapagos here we come!
Nu var vi tillbaka i den dyra Flamenco Marina i Panama City igen. Vår
reservation för upptagning hade man fått men inte åtgärdat
men de visade glatt vårt mail och efter lite dividerande fick vi
pressat oss emellan i den långa väntelistan och blev lovade
upptagning om en vecka. Nu hade vi massor med saker att fixa som det
alltid blir när vi kommer till ett större ställe där
det finns möjligheter att komplettera med reservdelar och övrigt.
Det kom en liten indian som heter Joe och frågade om vi ville ha
hjälp med att ge båten ett lager med polish. Vi kom överens
om ett bra pris och han gjorde utsidan. Han försvann och kom senare
tillbaks paddlande på en windsurfing bräda som han stod han
på när han gjorde jobbet.
Vi har Ica bankkort för de tar inte ut avgifter vid uttag även
utanför EU. När vi skulle ta ut pengar på en ATM maskin
fungerade det inte så vi ringde till Ica via Skype och fick reda
på att våra kort hade bytts ut mot nya och säkrare kort.
Det var ju bra men problemet för oss var att de korten fanns i Göteborg.
Vi kunde inte komma åt pengarna utan att ha korten. Jag frågade
om de inte kunde föra över pengarna till Nordea men det gick
inte heller utan korten. Nu var vi inne i moment 22. Vi fick slutligen
efter att ha talat med en chef flyttat våra pengar från kortkontot
till ett sparkonto. Sedan bad vi Camilla skicka korten per post i två olika
försändelser och det kändes skönt att det inte fanns
pengar på kontona. Ett kort kom fram efter tre veckor och det
andra spärrade vi innan vi lämnade. Vi fick nya blad till vindgeneratorn
skickade från USA. Hokus Pokus fick ny lack i sittbrunnen och vi
tog upp henne på land och målade botten. Att få tag
på rätt bottenfärg var inte så lätt men i
en sjökorts affär fick vi tips om en dansk skepps supplier
som hade Hempels bottenfärger till stora fartyg. Det var precis
vad vi ville ha, en aggressiv färg för här växer
det ordentligt. Avloppskranen ut från den främre toalettens
handfat hade gått sönder och vi lyckades få tag på en
ny med europeisk tumgänga. Här finns det mesta i amerikanska
tum. Nu kunde jag byta kranen vilket måste göras när
båten är på land.
Vi har hittills blivit av med 4 lanternor till sjöss sedan vi lämnade
Sverige. Vi har peke på Hokus Pokus där pulpiten går
ut. Lanternorna sitter lite dumt då sjöarna tar tag i dem
och sliter av lanternorna när vi går i mycket grov sjö.
Nu fick vi tillverkat ett par hyllor i rostfritt och hoppas nu att de
nya skall sitta kvar. När vi låg på land fick vi inte
bo ombord så vi hyrde ett rum på ett hostal inte så långt
från marinan. Det är ett litet trevligt och billigt hostal
där frukost ingår. Då det var karneval i Panama City
var det svårt med rum och vi fick byta rum nästan varje natt.
Ibland var det luftkonditionering och ibland inte. Dagarna bara rullade
iväg och vi var ivriga att komma iväg fast vi var tvungna att
vänta på korten och bladen till vindgeneratorn. Den femte
mars hade vi fått ett kort och reservdelarna och då bestämde
vi oss för att lämna Panama men först så skulle
vi checka ut från Immigration, customs och Port Captain för
att få en Zarpe. Dagen efter kom vi iväg och vi seglade till
Isla Taboga. När vi kom dit blåste det ordentligt med hårda
kastvindar men vi lyckades komma i lä på västsidan av ön
och vi ankrade för natten. Vinden mojnade något och vi låg
bra. Nästa morgon startade vi klockan tre på morgonen för
att komma en bit innan vinden kom igen. Vi fick en tråkig motorgång
för vinden försvann. Det blev en kall morgon och temperaturen
hade rasat till 22 grader. Vi kollade vattentemperaturen och till vår
stora förvåning visade den på endast 18 grader. Vi trodde
det inte var sant vad var det som höll på att hända,
solen kom upp och den var mer vit än gul. När solen kommit
upp en bit på himlen blev det varmt och gott men i skuggan var
det fortfarande kallt.
Vi kom fram till Isla Esperitu Santo på Islas Las Perlas vid middagstid
och ankrade gott i lä. Det låg en tysk segelbåt där
och vi kände igen den sedan vi var där för några
månader sedan. De berättade att de legat där i två år.
Mannen hade haft en hjärtinfarkt. Här skulle vi ligga i några
dagar och bara njuta innan vi skulle segla till Galapagos. Det kändes
gott att slippa marina och få lite luft. Värmen kom så sakta
tillbaka och vi bara njöt. Vi hade gjort en ordentlig proviantering
med konserver och annan longlasting mat samt öl och vin för
framöver kommer det att bli både svårt och dyrt med
komplettering. Nästa stopp blir Galapagos och sedan Marquesas i
Franska Polynesien.
Det kom en kanadensisk seglare Homers Odyssey med Stan och Lynn ombord
och vi blev bjudna ombord och hade mycket trevligt. Det visade sig att
vi hade flera gemensamma seglarvänner. De skulle genom Panamakanalen
och till bland annat San Blas. Nästa år planerade de att segla
till New Zeeland. Vi körde runt med Filiokus och gick iland på flera
tomma sandstränder och plockade några fina snäckor till
vår samling.
Efter tre härliga dagar lämnade vi den 10 mars och satte kursen
225 grader. Vi hade 870Nm till Galapagos. Prognosen visade vind men vi
fick börja med motor men vid kvällningen kom en fin vind som
drev oss i cirka åtta till nio knop hela natten och påföljande
dag. Vi var på väg in i ett vindsnålt område och
var tacksamma för den fina vinden som höll i sig i över
två dygn för att sedan avta och variera i styrka, ibland var
det ingen vind alls och havet låg som en spegel. En natt tog vi
ned seglen och låg bara och drev framåt i en till en och
en halv knop.
Ett dygn till sjöss brukar funka som följer: Mats purras vid
sju, halvåttatiden på morgonen varpå en av oss gör
frukost. Klockan åtta lokal tid lyssnar vi på radionätet
för Panama. Radionätet sköts av seglare och netcontrollers
avlöser varandra olika dagar. Vi rapporterar in vår position,
kurs, fart, vädersituationen, vind och avstånd till Galapagos.
Ibland får vi hälsningar från andra båtar vi mött
tidigare. Med hjälp av positionerna kan vi se hur vi seglar i förhållande
till varandra så ibland blir det lite kappsegling. Om vi vill ha
kontakt med andra båtar meddelar vi detta och vi pratas vid sedan
efter nätet. Vi ser mycket sällan andra båtar. Klockan åtta
rattar vi in det svenska nätet. Det är samma frekvens som i
Karibien och ibland kan vi få kontakt med svenska båtar som
ligger långt borta. På dagen har vi inga fasta vakter utan
kommer överens om vem som håller utkik. Då vinden inte
ligger stadigt hela tiden blir det ett antal segel justeringar. När
vi har vinden med oss sätter vi upp en eller två bommar som
vi spirar förseglen med. I undanvind använder vi för det
mesta inte storseglet då bommen ofta slår och för gipprisken.
Med två försegel spirade Butterfly går vi stadigt och
Hokus Pokus rullar inte så mycket. Då bommarna är fixerade
föröver, akteröver och upp kan vi justera storleken på seglen
enkelt oavsett hur mycket det blåser.
Annars används dagen till läsning, skickar lite mail, hämtar
hem gribfiler för väder. Om det inte blåser för
mycket sitter vi på badplattformen och öser vatten på oss
och är det riktigt stilla så kryper vi ned i vattnet (en åt
gången) och håller oss fast i badstegen. Vi ägnar god
tid till frukosten som vi dukar upp i sittbrunnen oavsett väder.
Ulla kan inte äta utan duk på bordet men det är opraktiskt
för vi sölar mycket. Mats lagar middag vid tretiden och vi
lägger ned tid på att skapa en god middag. Denna aktuella
dag blev det köttbullar i gräddsås med potatis, givetvis
egengjorda, med massor av grönsaker. Tvätt blir det inte så mycket
för vi använder inga eller få kläder. När
klockan är 23.00 UTC eller sex lokal tid lyssnar vi på Pacific
Passage Radio Net och checkar in och rapporterar position och att allt är
väl ombord. Detta näten ger en bra säkerhet. Det är
båtar av många nationaliteter och de flesta skall åt
samma håll som vi och vi kommer att följa varandra hela vägen
till Nya Zeeland. Nu när vi närmar oss Galapagos får
vi rapporter från de båtar som redan kommit fram och tips
om inklarering, bra ankarplatser mm. Det är ingen eskadersegling
utan alla seglar i sin egen takt och lämnar och går oberoende
av varandra.
Klockan sju kryper Ulla ned i kojen för nu går Mats på första
vakten som är tre timmar alltså till tio då Ulla väcks
varligt. Vid dessa purrningar för vi inga längre sociala diskussioner,
det brukar vara hummanden och jag som sov så gott, jag sov inte
för det rullade etc. Denna natt hade vi full måne hela den
mörka tiden och det var helt molnfritt med en underbart vacker stjärnhimmel.
Segelsättning två spirade försegel och en stadig vind
på sju till åtta sekundmeter. Då vi hade bra tryck
i seglen rullade vi måttligt och vi forsade fram i natten i stadiga åtta
knop. När Ulla gick upp gick jag ned och kojade. Jag vaknar till
när det rasslar i en skotwinch när Ulla justerar seglen. Fröjden
varar inte länge för tre timmar går fort och klockan
ett väcks jag och har vakten till fyra (på morgonen). Nu är
det min tur att väcka Ulla som har vakten till sju. Det är
den bästa vakten för det ljusnar vi sex/halvsju och solen och
värmen kommer. För min del har mitt sista nattpass varit och
jag vaknar när solen kommit upp en bit. På detta sätt
rullar det på dygn efter dygn. Det är alltid de två första
nätterna som är lite jobbiga men sen kommer vi in i en lunk
och vi somnar snabbare, får bättre vila och blir piggare på dagarna.
Måndag den 16 mars klockan 21.56 passerade vi ekvatorn och vi firade
med en liten skål, ceremonin sköt vi på till nästa
dag för det var kolsvart. Morgonen kom så sakta och vinden
dog ut. Vi började dagen med att duka upp en liten frukostbuffé som
vi avnjöt drivande i den lilla vinden. För att bli döpta
var vi tvungna att klä om i passande utstyrsel. Mats höll ett
tal till Neptun och bad honom att skydda oss för storm, vindstilla,
gula febern, smittade råttor, kackerlackor, farliga sjukdomar,
dimma, diarré och dödsjö. Champagnekorken smällde
upp i luften och vi skålade med Neptun och gav honom en skvätt.
Dagen hade börjat bra och framför oss kunde vi skymta ön
San Cristobal som ligger i Galapagos övärld. Vi gick den sista
biten med motor för nu var det vindstilla. Efter sjudagars bekväm
segling var vi framme på Galapagos Det tog lite emot att gå in
i viken för det var så gott väder och därute fläktar
det lite och så är det ju det med klädtvång och
att bada med badkläder. Inne i viken låg ett trettiotal segelbåtar
samt de lokala båtarna. Ett par små lastfartyg som låg
för ankar lossades. Här går det till som i gamla dagar.
Fartyget lyfter över sin last ned i små pråmar och det
vimlar av folk ombord. Förutom kranen sker allt med handkraft fast
de flesta verkar titta på. Pråmarna drivs med utombordare
och de går i skytteltrafik in till en liten kaj. De försökte
lyfta ned en bil i en liten pråm men pråmen var tydligen
för liten för bilen åkte upp på däck igen.
När det är högvatten behöver de inte lyfta så högt
när de lossar pråmarna. Det är fint vatten i viken så vi
kan bada och göra vatten. Vi hinner inte mer än droppa ankaret
innan vi blir bordade av myndighetspersoner och en agent. Vi måste
ha agent för att checka in. Vi lämnar våra skeppspapper
samt crewlist och när det var klart fick jag åka med in till
byn och till immigration varefter jag blev släppt och kunde ta en
watertaxi till Hokus Pokus. Det finns ingen bra dingydock eller annan
bra plats att förtöja dingen men det är bekvämt att
ta en taxibåt och den kostar bara 50 cent per person. De snurrar
runt bland båtarna och det är bara att vinka eller ropa upp
dem på VHF. När jag kom tillbaka kunde vi backa fast ankaret
och försäkra oss om att vi satt ordentligt fast i botten. Det är
en helt öppen vik och ibland kan det blåsa och sjön kommer
in och då vill man bra förutsättningar. Många av
båtarna känner vi till sedan tidigare och flera av dem har
vi hört på nätet och det blir kul att sätta ett
ansikte på dem och deras båtar. I viken låg nu
fyra svenska båtar, Liva, Lovisa, Comedie och Hokus Pokus.
Vi hade haft tur och haft god vind större delen av seglingen annars är
det för det mesta lite vind och ofta ingen vind alls. Runt Galapagos är
det för det mesta dåligt med vind och den kan snurra lite
hur som helst.
Det vimlar av sjölejon och de simmar runt båtarna och vips
så ligger det en på badplattformen. Vissa lokala båtar
spänner upp taggtråd men för oss är det lite kul
de första dagarna men vi får tvätta efter dem. En natt
när jag gick på toa så hörde jag något på däck
och tittade upp i skylighten och där tittade ett sjölejon ned
på mig, no privacy. Ligger dingen i vattnet får man garanterat
besök, de gör det bekvämt för sig och ligger och
slumrar för att sedan börja låta och somna om igen.
När kvällen kom var det skönt att krypa ned i kojen och
få en hel natts god sömn i en stilla båt, inget gungande
eller knirrande och skramlande från riggen. Nästa morgon var
det stilla och vi började fundera på vad vi skulle ta oss
till. Vi kom fram till att lite färskt bröd, ägg, grönsaker
och middagsmat inte skulle sitta helt fel så vi vinkade in en vattentaxi
in till byn. San Cristobal är inte så turistiskt och vi ser
fler urinvånare än turister. Ibland tror vi att vi blivit
snöblinda för det kommer människor som är helt kritvita,
vi lägger in dem i kategorin turister. Folk är glada och hjälpsamma
och hälsar på oss när vi passerar. Det finns många
små butiker men sortimentet är mycket begränsat i de
flesta av dem. Vi gick in och ut butikerna och efter ett tag hittade
vi en marknadsplats där vi hittade grönsaker och tvärs över
gatan hittade vi slaktaren. Allt kött och kyckling är fryst
och bitarna delas med bandsåg. Det finns flera bagerier så vi
köpte färskt bröd.
Vi åkte ut på en tur som agenten ordnade. Först åkte
vi till en vulkan. Kratern är fylld med vatten och det är tjugufem
meter djupt. Man har planterat in fisk i sjön. San Cristobal är
den enda ön på Galapagos som har en sjö där de kan
få vatten annars så tillverkas allt vatten. Vi åkte
vidare och fick se stora landsköldpaddor och sedan en strand där
vi såg vatten Iguaner. De står stilla som statyer och det är
först när vi kommer riktigt nära som de masar iväg.
Färden avslutades med lunch hemma hos agenten som heter Fernando.
Vi satt intill hans hus under ett garage liknande tak och ett par holländare
som varit med och vi serverades av Fernando. Intill stod en kvinna och
knådade tvätt och i ett annat hörn bytte ett par blöja
på en liten flicka. I ett annat hörn tog en kvinna ut tvätten
ur en tvättmaskin och då kände vi igen våra lakan.
Fernando hade tagit emot tvätten och han fixade den i egen regi,
alltså hans fru. Vi tillbringade dryga två veckor på San
Cristobal och tillbringade dagarna med att se oss omkring i den lilla
byn, fixa med båten, bada och ha det bra. Vi var ute på tur
och snorklade och vid ett tillfälle sam vi tillsammans med ett tjugutal
sjölejon som lekte med oss och sam bara några centimeter från
oss. De sam emot oss, ibland upp och ned och såg nyfiket på oss
rätt i ansiktet. Några var lika stora som oss och de kan väga
upp till 250 kilo. De små är roligast. Vi mötte hammarhajar,
white tip Sharks, black tip Sharks och Galapagos Sharks. Då vi
inte begärt cruisingpermit i förväg så får
vi inte flytta på båten utan måste ligga där vi
klarerat in alltså i Wrek Bay. Utflyktsbåtarna måste
ordna med en Zarpe innan de får köra iväg på utflykt.
Det är en bra ankring i viken med sandbotten och bra fäste.
Det blåser nästan aldrig här så vi ligger bra i
den öppna och oskyddade viken. Vi lärde känna lite nya
båtbesättningar på bland annat Hello World, Carina,
All The Colours och Yohelah och vi har trevligt tillsammans. Alla är
amerikanare förutom Hello World som kommer från Tyskland.
En dag hyr vi en turbåt och åker över till Santa Cruz.
Vi är tjugu stycken och får ned priset med 35 procent. På båten är
det tre stora utombordare på 120 hkr vardera och vi forsar fram
i tjugufem knop. Resan tar två timmar. Agnes och Bertil på Panacea
hade seglat och klarerat in här och de stod och väntade på oss
när vi kom. Vi tillbringade dagen tillsammans och vi besökte
Charles Darwin Research Station. Här såg vi flera sorters
landsköldpaddor, Lonesome George hade gått och gömt sig
så vi missade honom. Vi såg även Iguaner och lite fåglar.
Vi tog en taxi (1 dollar) till en ostaffär som drivs av en engelsman
som är gift med en lokal kvinna. Han importerar ost från Schweiz
och vi köpte på oss massor med ost. Den var vakuumförpackad
så den klarar sig länge. Vi hann också med att få i
oss en god lunch på en restaurang. När vi kommit tillbaka
hem till Hokus Pokus igen festade vi på nyinköpta ostar och
vin.
Vi kollar gribfilerna varje dag och lyssnar på nätet och hör
på vad de båtar som lämnat för Marquesas har för
vindar. Det var dåligt eller ingen vind i hela området och
de fick gå länge med motor och de första båtarna
hittade vind först nere på syd 10 grader. Den svenska båten
Liva gick med motor i sex dygn innan de fick vind. Allt eftersom dagarna
går ser det bättre och bättre ut. Tradevindarna har inte
kommit igång utan störts av stormar vid Cape Horn. Våra
tjugu dagar går ut den sjätte april och då måste
vi gå. Nu ser vindförhållandena mycket bättre ut
och vi hoppas att hitta vind på vid 4 grader syd eller tidigare.
San Cristobal ligger på 0,53 grader Syd och då ligger vinden
180 sjömil framför oss. Om man skall se det positivt så får
vi fulla batterier.
Vi gör våra förberedelser med Hokus Pokus och bunkrar
mat, frukt och grönsaker för trettio dagar. Vi har 3055Nm till
Marquesas och vi ser fram emot att komma iväg. Denna sträcka
skall vara den härligaste. Vi hoppas vara framme efter 22 – 25
dagars seglats. Först skall vi checka ut och få vår
Zarpe och det kan ta någon dag.
Hälsningar
Mats o Ulla |