Tahiti juni 2009
Vi njuter i Marquesas övärld.
Vi befinner oss på Hiva Oa, en av öarna i Marquesas, och
känner oss belåtna med att vara framme efter 24 dygns segling.
Vi ligger för ankar i en vik alldeles bredvid byn som heter Atuona.
Vi har klarerat in hos Gendarmeriet och vi får sova hela natten
lång. Efter en lång passage kommer vi in i lunken och känner
oss inte speciellt trötta men kanske lite lummiga och sitter bara
och har det skönt. Att laga till middagen som denna dag var Gulasch
gick som en dans fast egentligen inte för kastrullerna stod stilla
på spisen och jag kunde laga mat utan att ta spjärn och vara
som en åttaarmad bläckfisk för att hålla kryddor,
potatis och grönsaker kvar på bänken. Ulla visade sin
uppskattning med mitt arbete och gav mig en liten whiskey som belöning,
jag å min sida återgäldade med ett glas vin till Ulla
och en skvätt till grytan. Medan tryckkokaren kokade hoppade vi
i det härligt varma vattnet och konstaterade att det var jobb på gång.
Nedre delen av båtsidorna var alldeles fläckiga av alger och
vattenlinjen såg ut som en rabatt men vi var inte ensamma, alla
båtarna hade lika dant. Algerna satt ordentligt fast så det
tog en bra stund att få det rent. Botten hade vi målat i
Panama så under vattenlinjen såg det bra ut. Under häcken
hade vi en stor koloni med långhalsar.
Vi låg här några dygn och slappade och hade det allmänt
bra. Det blev några promenader in till Atuona (4 km) men det tog
på krafterna att gå i denna värme och bördan var
tyngre på tillbakavägen på grund av fullpackade ryggsäckar.
En dag beställde vi en rundtur av en trevlig kvinna som heter Frida
och som talar bra engelska. Det var Agnes och Bertil på Panacea
och Ulla och jag som åkte med Frida i en bekväm fyrhjulsdriven
Van. Hon körde oss runt på ön. På många ställen
var det nästan inte väg och hon använde fyrhjulsdriften
regelbundet. Var det något i vägen så körde hon
runt det och använde diket. Bilen var ren när vi startade men
efter en stund var den ordentligt lerig.
Vi besökte en stor religiös Polynesisk plats med hövdingagravar
och Tikis (stenstatyer). Platsen besöktes inte bara av oss utan även
av massor med nonos (mygg). Frida berättade att förr i tiden
när man fick för många pojkar i en familj så utvaldes
en av dem till flicka och uppfostrades att göra kvinnliga sysslor.
De klär sig feminint och ser feminina ut. Detta har inte med det
sexuella att göra men de är lite udda. Vi såg flera av
dem. Vidare besökte vi en plantage där de odlade bananer och
grönsaker. Vi köpte med oss var sin stock med bananer och cirka
tjugufem kilo pamplemousse. De är jättestora av typ grapefrukt.
De blir upp till 20-25 cm i diameter. Vi delar dem i två delar
och gröper ur dem med sked till frukost. De smakar utmärkt
gott. Bilturen avslutades på en mysig restaurang mitt i obygden
och vi serverades flera rätter med polynesisk mat samt efterätter.
Vad vi upptäckte när vi kom till Marquesas var hur rent det är överallt
och blomsterprakten i alla dessa välskötta trädgårdar.
När vi kommer in i en liten by är det som att komma in i en
välstädad park, inga nedfallna löv eller skräp någonstans.
De enkla husen kantades med vackra buskar och blommor.
Efter några dagar kom den danska båten Optimus in i viken.
De hade startat några dagar innan oss från Galapagos. De
hade haft oturen att hamna i dåligt med vind och stiltje och dessutom
fått problem med läckage i backslaget och inte kunnat köra
med motor. Deras segling tog 34 dygn och de var ganska ledsna på segling
när de kom in. Vi hälsade dem välkomna och gav dem en
pamlemousse och de blev genast lite gladare.
Vi besökte Gauguins museum som ligger i Atuona, här finns inga
original men det är ett fint och trevligt modernt museum. Alldeles
bredvid finns det en utställning från Jaques Brel som vistats
och planerade ett husbygge här. Det blev inte något hus för
han avled. I taket hänger hans flygplan Jojo. På en kraftig
sluttning ovanför Autona ligger en kyrkogård där de båda
har sina gravar. Vi kämpade oss uppför de kraftiga backarna
och såg gravarna och som en extra belöning fick vi en fantastisk
vy över byn och ut över havet.
Efter en vecka seglade vi till den lilla ön Tahuata och låg
i ett par fina ankarvikar. Bergen sluttar brant ned och dalgångarna
har en frodig grönska och slutar med palmer och härliga sandstränder,
här ligger vi bara och njuter. Vi seglade vidare till nästa ö Oa
Pou som ligger en natts segling från Hiva Oa. Vi hade tappat flera
stora Tunor och Guldmakrillar på grund av att fiskelinan gått
av så jag bytte lina och satte fiskespöet i sin hållare
utan att säkra den med en tamp. Nästa morgon hade vi inte något
fiskespö längre, shit happens. Havet ger och havet tar. Om
man skall se det hela lite positivt så kan man mosa vitvinssås
med fiskbuljongstärning i potatis och därtill en smörklick
och då känns inte förlusten av fisk och spö så stor.
Vi ankrade i viken och hoppades att vi inte låg i vägen för
lastbåten Aranui 3 som skulle komma dagen efter. Det är trångt
i den lilla bassängen bakom breakwaterpiren. Om man inte ligger
bakom denna får man gunga ordentligt för de stora vågorna
rullar in i viken. Här ligger alla med ankare för och akter
för att ge plats. En fördel är att båtarna ligger
och möter sjön när det inte blåser och vi slipper
sidorullningarna som kan vara ganska enerverande.
När vi var klara med ankaret kom besättningen till den lettiska
båten Regaine intill oss och hejade, de hade varit hos bagaren
och de gav oss en nybakad baguette och frukosten var räddad. När
vi sänkte pilotlinan till det förliga ankaret (detta för
att inte Aranui 3 skulle få det i propellern) satt det en fiskelina
med krok och drag. Någon hade kört förbi och glömt
att ta in fiskelinan. Havet gav tillbaks. I viken hade vi en underbar
vy med de höga bergen bakom med dess speciella bergformationer.
Vi såg att kajen började fyllas med varor och folk började
samlas och det blev liv och rörelse. Aranumi 3 kom och hon
trixade sig så fint in till kajen och vi låg inte i vägen.
Lossningen började direkt och man använder båtens kranar
och truckar som lyfts iland. Passagerare gick iland och några damer
bar blomsterkransar på huvudet. Bilar kom och hämtade sina
varor. Båten kommer var fjortonde dag och affärerna fyllde
på i sina diskar och det fanns mer att handla. Efter några
timmar gick Aranui och bilar och folk försvann och det var sop rent
på kajen igen, inget skräp eller trasiga pallar. Båten
kommer från Papeete på Tahiti som är huvudorten och
kör runt bland öarna förutom last tar de ett antal passagerare.
Här på Oa Pua är det lika rent och snyggt som på Hiva
Oa. Och vi strövade runt och såg oss omkring. Här liksom
på andra ställen känner vi många båtar och
vi blir mer och mer bekanta med varandra och träffas under enkla
och trevliga förhållanden och har kul.
Nästa ö blev Nuku Hiva och det är bara cirka 18 sjömil
dit och vi passade på att göra lite gott vatten till havs.
Fisklinan vi hittat i vår pilotlina var helt död så vi
fick ingen fisk men när vi kom fram fick vi en tonfisk från
Sea Topaz som fått två på vägen. Vi köpte
ett nytt WiFi kort och kunde komma in på internet och Skype från
vår ankringsplats. Nu kunde vi läsa GP, uppdatera oss, sända
mail och ringa via Skype. Av den norska båten Lucey Blue blev vi
tipsade om en gatuköksbil som hade grillad fylld kyckling och som
visade sig vara jättegod. Det är en kock från Paris som är
ihop med en tjej från Nuku Hiva som driver stället. De är
mycket vänliga och trevliga och vi köpte kyckling ett par gånger.
På ett annat ställe köpte vi take away, kokt lobster
i en härlig sås med ris och baguette för endast 1000
pengar motsvarande 90 per portion. Vi hade läst att det var svårt
att fylla på förråden vilket är helt fel det är
bara det att vi inte kan skriva matsedel i förväg utan komponera
måltiderna efter vad som finns för dagen och denna dag blev
det alltså lobster. Vi stannade här i en vecka och hade det
bra. En dag var det stor tävling med utriggare. Det var en långdistanstävling
och ett tiotal kanoter deltog. Det var sex man i varje kanot och efter
start var det många båtar som följde efter och hejade.
Loppet varade hela dagen så de var säkert ganska slaka när
de kommit i mål. På kvällen var det stort kalas i ett
stort tält men vi hörde inte så mycket ljud därifrån,
de orkade säkert inte så mycket
På lördagar är der grönsaks och fiskmarknad och
det ville vi besöka. Det är på kajen bara någon
minut med dingen och inga problem. Problemet är att det är
klockan fem på morgonen. Vi satte klockan på ringning och
kom på plats. Alla ombord var inte glada när klockan ringde,
men vi satte Filiokus i vattnet och körde in. Under ett tälttak
spelades det levande musik och vi gick runt och fyndade bland frukt och
grönt. Det var liv och rörelse med många stånd
och vid kajkanten lossade små båtar tonfisk och det rensades
och sölades och såg ut som vid franska revolutionen. Vi hittade
goda bakelser och när vi handlat färdigt gick vi några
stycken och åt baguette och drack kaffe på en servering.
När vi var klara var det ljust och vi hade vunnit tre timmar detta
dygn.
Hälsningar
Mats o Ulla |