Tahiti juni 2009

Resebrev 16

   

Vi njuter i Marquesas övärld.

Vi befinner oss på Hiva Oa, en av öarna i Marquesas, och känner oss belåtna med att vara framme efter 24 dygns segling. Vi ligger för ankar i en vik alldeles bredvid byn som heter Atuona. Vi har klarerat in hos Gendarmeriet och vi får sova hela natten lång. Efter en lång passage kommer vi in i lunken och känner oss inte speciellt trötta men kanske lite lummiga och sitter bara och har det skönt. Att laga till middagen som denna dag var Gulasch gick som en dans fast egentligen inte för kastrullerna stod stilla på spisen och jag kunde laga mat utan att ta spjärn och vara som en åttaarmad bläckfisk för att hålla kryddor, potatis och grönsaker kvar på bänken. Ulla visade sin uppskattning med mitt arbete och gav mig en liten whiskey som belöning, jag å min sida återgäldade med ett glas vin till Ulla och en skvätt till grytan. Medan tryckkokaren kokade hoppade vi i det härligt varma vattnet och konstaterade att det var jobb på gång. Nedre delen av båtsidorna var alldeles fläckiga av alger och vattenlinjen såg ut som en rabatt men vi var inte ensamma, alla båtarna hade lika dant. Algerna satt ordentligt fast så det tog en bra stund att få det rent. Botten hade vi målat i Panama så under vattenlinjen såg det bra ut. Under häcken hade vi en stor koloni med långhalsar.

Vi låg här några dygn och slappade och hade det allmänt bra. Det blev några promenader in till Atuona (4 km) men det tog på krafterna att gå i denna värme och bördan var tyngre på tillbakavägen på grund av fullpackade ryggsäckar. En dag beställde vi en rundtur av en trevlig kvinna som heter Frida och som talar bra engelska. Det var Agnes och Bertil på Panacea och Ulla och jag som åkte med Frida i en bekväm fyrhjulsdriven Van. Hon körde oss runt på ön. På många ställen var det nästan inte väg och hon använde fyrhjulsdriften regelbundet. Var det något i vägen så körde hon runt det och använde diket. Bilen var ren när vi startade men efter en stund var den ordentligt lerig.

Vi besökte en stor religiös Polynesisk plats med hövdingagravar och Tikis (stenstatyer). Platsen besöktes inte bara av oss utan även av massor med nonos (mygg). Frida berättade att förr i tiden när man fick för många pojkar i en familj så utvaldes en av dem till flicka och uppfostrades att göra kvinnliga sysslor. De klär sig feminint och ser feminina ut. Detta har inte med det sexuella att göra men de är lite udda. Vi såg flera av dem. Vidare besökte vi en plantage där de odlade bananer och grönsaker. Vi köpte med oss var sin stock med bananer och cirka tjugufem kilo pamplemousse. De är jättestora av typ grapefrukt. De blir upp till 20-25 cm i diameter. Vi delar dem i två delar och gröper ur dem med sked till frukost. De smakar utmärkt gott. Bilturen avslutades på en mysig restaurang mitt i obygden och vi serverades flera rätter med polynesisk mat samt efterätter. Vad vi upptäckte när vi kom till Marquesas var hur rent det är överallt och blomsterprakten i alla dessa välskötta trädgårdar. När vi kommer in i en liten by är det som att komma in i en välstädad park, inga nedfallna löv eller skräp någonstans. De enkla husen kantades med vackra buskar och blommor.

Efter några dagar kom den danska båten Optimus in i viken. De hade startat några dagar innan oss från Galapagos. De hade haft oturen att hamna i dåligt med vind och stiltje och dessutom fått problem med läckage i backslaget och inte kunnat köra med motor. Deras segling tog 34 dygn och de var ganska ledsna på segling när de kom in. Vi hälsade dem välkomna och gav dem en pamlemousse och de blev genast lite gladare.
   
Vi besökte Gauguins museum som ligger i Atuona, här finns inga original men det är ett fint och trevligt modernt museum. Alldeles bredvid finns det en utställning från Jaques Brel som vistats och planerade ett husbygge här. Det blev inte något hus för han avled. I taket hänger hans flygplan Jojo. På en kraftig sluttning ovanför Autona ligger en kyrkogård där de båda har sina gravar. Vi kämpade oss uppför de kraftiga backarna och såg gravarna och som en extra belöning fick vi en fantastisk vy över byn och ut över havet.

Efter en vecka seglade vi till den lilla ön Tahuata och låg i ett par fina ankarvikar. Bergen sluttar brant ned och dalgångarna har en frodig grönska och slutar med palmer och härliga sandstränder, här ligger vi bara och njuter. Vi seglade vidare till nästa ö Oa Pou som ligger en natts segling från Hiva Oa. Vi hade tappat flera stora Tunor och Guldmakrillar på grund av att fiskelinan gått av så jag bytte lina och satte fiskespöet i sin hållare utan att säkra den med en tamp. Nästa morgon hade vi inte något fiskespö längre, shit happens. Havet ger och havet tar. Om man skall se det hela lite positivt så kan man mosa vitvinssås med fiskbuljongstärning i potatis och därtill en smörklick och då känns inte förlusten av fisk och spö så stor. Vi ankrade i viken och hoppades att vi inte låg i vägen för lastbåten Aranui 3 som skulle komma dagen efter. Det är trångt i den lilla bassängen bakom breakwaterpiren. Om man inte ligger bakom denna får man gunga ordentligt för de stora vågorna rullar in i viken. Här ligger alla med ankare för och akter för att ge plats. En fördel är att båtarna ligger och möter sjön när det inte blåser och vi slipper sidorullningarna som kan vara ganska enerverande.

När vi var klara med ankaret kom besättningen till den lettiska båten Regaine intill oss och hejade, de hade varit hos bagaren och de gav oss en nybakad baguette och frukosten var räddad. När vi sänkte pilotlinan till det förliga ankaret (detta för att inte Aranui 3 skulle få det i propellern) satt det en fiskelina med krok och drag. Någon hade kört förbi och glömt att ta in fiskelinan. Havet gav tillbaks. I viken hade vi en underbar vy med de höga bergen bakom med dess speciella bergformationer. Vi såg att kajen började fyllas med varor och folk började samlas och det blev liv och rörelse.  Aranumi 3 kom och hon trixade sig så fint in till kajen och vi låg inte i vägen. Lossningen började direkt och man använder båtens kranar och truckar som lyfts iland. Passagerare gick iland och några damer bar blomsterkransar på huvudet. Bilar kom och hämtade sina varor. Båten kommer var fjortonde dag och affärerna fyllde på i sina diskar och det fanns mer att handla. Efter några timmar gick Aranui och bilar och folk försvann och det var sop rent på kajen igen, inget skräp eller trasiga pallar. Båten kommer från Papeete på Tahiti som är huvudorten och kör runt bland öarna förutom last tar de ett antal passagerare.
 
Här på Oa Pua är det lika rent och snyggt som på Hiva Oa. Och vi strövade runt och såg oss omkring. Här liksom på andra ställen känner vi många båtar och vi blir mer och mer bekanta med varandra och träffas under enkla och trevliga förhållanden och har kul.
 
Nästa ö blev Nuku Hiva och det är bara cirka 18 sjömil dit och vi passade på att göra lite gott vatten till havs. Fisklinan vi hittat i vår pilotlina var helt död så vi fick ingen fisk men när vi kom fram fick vi en tonfisk från Sea Topaz som fått två på vägen. Vi köpte ett nytt WiFi kort och kunde komma in på internet och Skype från vår ankringsplats. Nu kunde vi läsa GP, uppdatera oss, sända mail och ringa via Skype. Av den norska båten Lucey Blue blev vi tipsade om en gatuköksbil som hade grillad fylld kyckling och som visade sig vara jättegod. Det är en kock från Paris som är ihop med en tjej från Nuku Hiva som driver stället. De är mycket vänliga och trevliga och vi köpte kyckling ett par gånger. På ett annat ställe köpte vi take away, kokt lobster i en härlig sås med ris och baguette för endast 1000 pengar motsvarande 90 per portion. Vi hade läst att det var svårt att fylla på förråden vilket är helt fel det är bara det att vi inte kan skriva matsedel i förväg utan komponera måltiderna efter vad som finns för dagen och denna dag blev det alltså lobster. Vi stannade här i en vecka och hade det bra. En dag var det stor tävling med utriggare. Det var en långdistanstävling och ett tiotal kanoter deltog. Det var sex man i varje kanot och efter start var det många båtar som följde efter och hejade. Loppet varade hela dagen så de var säkert ganska slaka när de kommit i mål. På kvällen var det stort kalas i ett stort tält men vi hörde inte så mycket ljud därifrån, de orkade säkert inte så mycket

På lördagar är der grönsaks och fiskmarknad och det ville vi besöka. Det är på kajen bara någon minut med dingen och inga problem. Problemet är att det är klockan fem på morgonen. Vi satte klockan på ringning och kom på plats. Alla ombord var inte glada när klockan ringde, men vi satte Filiokus i vattnet och körde in. Under ett tälttak spelades det levande musik och vi gick runt och fyndade bland frukt och grönt. Det var liv och rörelse med många stånd och vid kajkanten lossade små båtar tonfisk och det rensades och sölades och såg ut som vid franska revolutionen. Vi hittade goda bakelser och när vi handlat färdigt gick vi några stycken och åt baguette och drack kaffe på en servering. När vi var klara var det ljust och vi hade vunnit tre timmar detta dygn.

Hälsningar
Mats o Ulla