Tonga september 2009

Resebrev 18

 

 

Bora Bora, Niue och Tonga

Framför oss uppenbarar sig Bora Bora som vi ser på långt håll på grund av att ön är så hög. Vi passerar genom revet och får sjölä. Havet har varit lite oroligt med hög sjö så det känns skönt när Hokus Pokus lugnt plöjer fram genom vattnet. Vi ankrar på 6 meters djup i sandbotten och får bra fäste. Vår ankringsplats är på norra sidan av Bora Bora. Kachina och Happy Spirit ligger redan här och nästa dag kommer Chinook 2 och har med sig färskt bröd till oss alla. Vi fick en trevlig kväll med Pot Lock på stranden. Nästa dag var det den 24 juli och vi firade vår fyrtiotredje bröllopsdag. Det blev ett par riktigt blåsiga dagar men vi hade bra ankarfäste och vi passade på att få lite ogjort gjort ombord. Vi låg här några dagar men vädret blev inte bättre så vi gick till yachtklubben och fick en boj. Här låg vi gott i lä bakom ön. Vi fick fixat vår tvätt och kunde köpa färskt bröd varje morgon. På insidan revet matade turbåtar rockor och vi körde dit med dingen och sam bland rockorna. Vi höll fisk i handen som vi fick från en turbåt genast kom det flera rockor, de nästan överföll oss och klättrade på oss för att komma åt fisken. De gillade att vi lekte med dem men efter en stund så petade vi in fisken i munnen på dem. Utanför revet matade de haj och jag hoppade i och sam försiktigt intill dem och jag såg både Lemon och Blacktip Sharks. Jag tog några kort med undervattenskameran. Om inte folk från dykarbåtarna hade simmat då så hade jag inte vågat närma mig. Det pirrar lite i magen när man ser dessa hungriga varelser simma alldeles intill.
En annan dag åkte vi till ett ställe där de matar fiskar.  Det var helt fantastiskt, havet var fullt med fisk i de vackraste färger och det var som att simma i ett akvarium. Fiskarna var så orädda att vi kunde röra vid dem och de nästan studsade mot cyklopen när vi sam. Vi var där flera gånger och tittade på fiskarna. En kväll spelade besättningen från Hipnautical på klubben. De var mycket duktiga. Bobbie Joe spelade harpa och vi köpte en cd av henne med Christmas Corals. Det var den första båt vi träffat som seglar omkring med en harpa ombord. En dag såg vi en stor muräna och vi höll oss på bekvämt avstånd. De ser verkligen inte snälla ut.
För att handla fick vi köra med dingen i cirka 20 minuter till den lilla hamnen i Vaitape. Här finns en stor livsmedelsaffär där vi kunde finna det mesta av vad vi ville ha och vad vi orkade bära till dingen. Här liksom på alla ställen i Polynesien ligger pärlbutikerna vägg i vägg och trängs med souvenirbutikerna. På en stor plan vid hamnen hade man byggt upp stora hallar med tak och väggar av palmblad. Intill hade man byggt läktare med sittplatser och gjort en inhägnad. I hallarna var det försäljning av souvenirer och mat och där fanns barer, enklare serveringar och spelautomater. Det hade pågått tävlingar i deras lokala dans i en vecka och denna kväll var det uppvisning av vinnarna. Vi åkte dit på kvällen, köpte biljetter och fick plats på läktaren och vi fick njuta av en fin uppvisning. Kvinnorna bar bastkjolar och alla hade stora huvudprydnader. Det var omväxlande en vild dans och det trummades. Ibland var det upp till ett femtiotal dansare och det var en riktig folkfest. Dagen efter plockades allt ned igen och festplatsen blev återigen en tom sandplan.
Den amerikanska båten Szel kom och tog en boj intill. Vi hade träffat dem på Porto Santo för två år sedan. Det var kul att träffas igen och vi åt en gemensam middag på yachtklubben. Nästa dag åkte vi in till Vaitape och storhandlade. Vi hade bland annat köpt djupfryst kött och räkor och skyndade tillbaks till dingen för att snabbt komma till Hokus Pokus med de frysta varorna. Utombordaren var helt död så jag började plocka ned förgasaren när en annan seglare frågade om han skulle bogsera oss. Vi tackade ja och han drog oss hela vägen. Sen fick vi reda på att hans båt Alexander 4 låg lika långt åt andra hållet. Vi fick tvinga på honom en flaska vin för besväret. Detta var givetvis en av de verkligt varma dagarna men vi klarade det frysta. Efter rengöring av förgasaren så funkade motorn igen.
Vi träffade ett par på klubben som bor här på Bora Bora. De ville bjuda på en öl och vi hade en trevlig kväll med dem. När vi checkade ut nästa dag låg där ett kuvert till oss. I kuvertet låg några vaniljstänger och ett trevligt kort med hälsningar från dem. Bora Bora är ett ställe som man längtar tillbaka till. Här kan man vara hur länge som helst och kajka omkring bland de fina ankringsplatserna runt ön. Att hyra båt här måste vara en fullträff. Den enda nackdelen är de skyhöga priserna. Vi märker den dåliga konjunkturen på de tomma hotellanläggningarna och de tomma restaurangerna. Förhoppningsvis så kommer det att kyla ned prisnivån.
Vi bunkrade diesel skattefritt och satte sedan kursen till den lilla ön Palmeston, en distans på cirka 600Nm. Det började med ingen vind och motorgång det första dygnet. Plötsligt rasslade det till i fiskespöet och lina åkte ut. Jag började veva in och det var en riktig bjässe och linan gick av. Sedan blev vi av med 3 drag till. Många fiskar är för stora och de hjälper verkligen inte till att komma upp i båten. De hoppar upp ur vattnet och skär tvärs och ligger på tvären. Efter en stund lugnar de ner sig för att sedan göra nya försök att komma loss. Nästa dag kom det fin vind som ökade hela tiden och vi gjorde bra fart. Denna dag blev det fisksoppa med nyfångad tonfisk. Vi kom fram till Palmeston klockan tio på kvällen och det var kolsvart och det blåste tolv till tretton meter per sekund så vi kunde inte gå intill ön så vi fortsatte till Niue så det fick bli några dygn till. Det finns ingen hamn på ön och inget som lyser upp och det bor endast några familjer där. Från Bora Bora till Niue är det 1083Nm alltså hade vi 483Nm kvar. Det känns lite surt att fortsätta när man är inställd på att komma i lä och kunna laga mat när båten ligger någorlunda still och sedan få en skön sömn.
Det blev några dygn med mycket rulla och bra fart men det fick bli burkmat och tallriken i knäet. Vi hade kontakt med The Coco Nut Net via SSB radion. Där fick vi reda på andras båtars positioner och vindförhållanden vilket är bra. Vi plockar också ned gribfiler med väder via radion. Sista dygnet tog vinden slut så vi körde motor sista biten. Vi hoppades att komma fram före sju innan det blev kolsvart. Månen vistas på en annan plats och det är molnigt. När det började skymma ropade vi upp den holländska båten Esperanza som legat 35Nm framför oss och frågade dem om ankringsplats och bad dem att lysa med ficklampa så vi kunde hitta fram. Det gäller att ankra rätt och i sand så man inte fastnar med ankaret i korallhuvuden. När vi rundade den sista udden på Niue passerade vi fem till sex lekande Humpback valar. Vi hann inte stanna till utan ropade upp Esperanza och de lös med ficklampan och visade oss en sandfläck intill dem och vi fick fäste direkt och sedan blev det kolsvart förutom några lampor på land och ankarljusen från andra båtar. Vi hade kommit i lä men det rullade ordentligt i viken. Här finns 10 bojar men alla var upptagna. Det var gott att komma fram och vi var lite slaka efter 8 dygn och vi firade med en liten whisky, grillad entrecote och potatisgratäng och ett par glas vin. Nu spelade det ingen roll att det rullade för vi somnade på studsen men vaknade på småtimmarna av att vi nästan rullade ur kojerna. Vi fick hålla ett öga så att vi inte började dragga men vi satt fast. På morgonen hade Esperanza fått nog så de började ta in ankaret men det gick inte så bra. De satt ordentligt fast i korallerna men fick hjälp från en annan båt som dök och fick lossat ankaret. De seglade vidare till Tonga. Efter ett dygn lämnade några båtar så vi alla som var kvar fick en boj och det kändes skönt. Ankringsplatsen är helt öppen mellan SW och NW och där blir nog aldrig stilla då stora dyningar rullar in. Värst är det när vi ligger med vinden och får in sjön från sidan.
Vi ropade upp Niue Radio och meddelade att vi kommit och frågade om vi kunde checka in på måndag så vi kan gå till banken och få NZ dollars. Det var inga problem sa de. Inklareringen gick smidigt och vi fick köpa Tax Free. Butiken sköts av tullen och de ligger vägg i vägg. Butiken sålde även till lokalbefolkning men till det dubbla priset. Man får köpa både vid in och utklarering.
Det finns en betongbrygga men då det är helt öppet så lyfts alla båtar upp på land. Där finns en eldriven kran som alla får använde och en liten jollekärra så vi lyfte upp dingen och lade den vid sidan bland de andra dingarna. Det kommer en båt var tredje vecka med förnödenheter från New Zeeland. Allt kött är fruset men är av en hög kvalitet och smakar utmärkt.
En dag i veckan har restaurangen Jenna´s öppet och då har de en buffé med lokal mat. Vi beställde bord och vi gick dit tillsammans med Contrails och Kena. Det dukades upp en enorm Buffé med massor med god mat samt efterätter. Ägarinnan berättade om de olika rätterna och önskade oss välkomna att ta för oss. När alla hade ätit färdigt sa hon till oss att ta med dogy bags hem och så mycket vi ville. Vi tog med oss och fick en härlig lunch dagen efter. Vi hyrde bil tillsammans med Jim och Barbara (Contrails) och körde runt den på den lilla ön och såg oss omkring. Det finns en hygglig väg som går runt ön och ett par avstickare in i landet som är körbara. En av dem går till den lilla flygplatsen. Det kommer ett flyg i veckan. Där finns en väderstation och jag fick en bra väderrapport av meteorologen. Resten av vägarna var nästan inte körbara för en vanlig bil. Ön har inga badstränder utan bara en hög otillgänglig brant kust. Det finns många grottor och skrevor att undersöka och det blev en del klättrande. Vi såg valar från båten varje dag och ibland var de så nära som 20 till 30 meter. På natten hörde vi dem ibland när de ”sjöng” till varandra intill och under båten. Det är sant, de sjunger verkligen. Det är maffigt att se när de stora valarna klatschar med stjärten och ibland hoppar de upp ur vattnet och faller ned med ett stort plask. Det är oftast svårt att hinna med att fota dem.
 Niue tillhör New Zeeland men har ett självständigt styre. Här bor cirka 2000 invånare. Captain Cook besökte Niue 1774 och han gav ön namnet Savage Island på grund av dess gästvänlighet. Det finns en liten centralort ovanför cementbryggan där det finns polis, immigration, tull, några små butiker och här finns också Niue Yachtclub. Yachtklubben sköter de tio bojarna. Det finns toaletter och dusch för oss seglare och vi kan använda wifi gratis på klubbhuset där vi också kan få kaffe, öl och enklare rätter. Det finns bara några få restauranger på ön men de har bara öppet någon dag i veckan. 2004 träffades Niue av cyklonen Heta och hon sopade nästan rent hela ön. 90 procent av byggnaderna blev förstörda. Vindhastigheten var upp till 300 km i timmen.  Folk är mycket vänliga och hjälpsamma och de är beroende av de få turister som besöker ön. Det kommer cirka 150 båtar varje år och de representerar en stor del av besökarna.
Vinden vände och vi låg helt öppet för den västliga vinden. Det blåste 7 meter per sekund och sjön blev aggressiv. Vi kollade bojarna men de var mycket bra så vi stannade alla kvar. Att försöka gå iland var inte att tänka på då det var livsfarligt att gå intill piren när vågorna slog mot cementbryggan.
Om det skulle friska mer kunde vi gå norrut till Samoa. Till Tonga är det rakt emot vinden alltså västerut. Vinden kantrade nästa dag till SW och det blev något bättre men fortfarande obekvämt. Senare gick hon över till S och då fick vi vindlä. Nu rullade vågorna runt udden och vi fick dem från sidan och båtarna rullade våldsamt. Det blev ett av de obekvämaste dygnen vi har haft, allt löst flyttade plats eller kanade fram och tillbaka. Denna dag blev lättlagad mat. När det senare lugnade sig gick vi in till land med dingen, Ulla lyckades helvåt komma upp på kajen. En man stod beredd med kranen och jag krokade i och åkte med upp sittande i dingen och höll ifrån kajen. Att bli blöt här i värmen gör inget för vi blåser snart torra igen.
Vi hade några trevliga dagar här på Niue bland annat tillsammans med Contrails och Qwyvrer men nu ville vi vidare, nya hamnar och nya famnar. Till Tonga har vi 254 Nm så vi startade klockan elva på förmiddagen för att klara seglatsen på två nätter. Vi checkade ut och bunkrade lite Tax Free såsom öl vin och Whiskey. Detta till betydligt bättre priser än i Franska Polynesien. Där kostade en flaska Scotch cirka 600 kronor och en burköl 20 kronor. Nu betalade vi 5 kronor för öl och 150 för en flaska  J & B. 
Det blev en fin seglats det första dygnet med fin vind men det gick lite för fort så vi minskade segel för att vi inte skulle komma fram på natten. Gribfilerna visade starka vindar så vi minskade till lite stor och lite ute på genuan. Vi behöll storen uppe för att gunga mindre. Sista natten blev det en ordentlig Rock and Roll och vi hade det ganska obekvämt. Vi fiskade med magnet och fick napp på en burk med soldatens ärtsoppa som var lagom trögflytande. Vi kom fram för tidigt så vi fick vänta ut gryningen. Plötsligt hade vi flera ljus omkring oss och vi blev uppropade på VHF, det var Long White Cloud som undrade vem som låg på deras styrbordssida och sedan ropade Reality som undrade vem de hade till grannar. Vi fick också göra en check på ett ljus vi var osäkra på och det var Contrail. Man blir ibland lite orolig om det är en fiskebåt för de kör hur som helst fram och tillbaka. Radarn är lite svår när det är så här hög sjö för vi ser inte när vi är nere i vågdalarna så ekona kommer och går. Slutligen var vi fem båtar som strålade samman. Sjön var så besvärlig så autopiloten fungerade dålig så det blev en del handstyrning. En seg gryning dagades och vi kunde snart gå in mellan öarna. Vi kom fram efter 2 dygn men enligt almanackan tog det tre dygn. Vi hade passerat datumgränsen så torsdagen den 27 augusti fick vi inte uppleva. Det blev en dag utan synd och en dag vi kan vara stolta över.
Motorn fick driva oss in till Vavau samtidigt som batterierna toppades. Incheckningen skulle man göra vid en otrevlig kaj med stora gummibuffertar som inte är avsedda för små nöjesbåtar. Vi kom in fem båtar samtidigt varav Reality låg utanför Qwyver vid kajen. Det blåste kraftigt mot kajen och vi snirklade runt och väntade på vår tur. En tullare vinkade till oss och ville ha oss som bår nummer tre så vi körde intill. Först kom customs och han hade ont i bröstet så han ville ha lite vinsom lindring. Jag ville ge honom ett glas men det ville han inte ha för han ville dricka det efter arbetstid så vi gav den stackaren en flaska för att bota sin smärta. Sedan kom Health och han var inte helt frisk han heller. Efter det kom Agricultural som var en kvinna. Vi fick behålla grönsaker och kött fast det skulle konfiskeras. Våra sopor tog hon med sig. Denna friska kvinna hade inga krämpor så vi gav henne en flaska också, hon kunde ju insjukna. Sist kom Immigration men då hade vi bara kvar en flaska till oss själva. Vi fick betala lite avgifter så Ulla tilläts att gå iland och till bankautomaten och hämta T dollar (Paánga). Inklareringen avslutades med kaffe och kladdkaka ombord på Reality. Myndighetspersonerna lät sig väl smaka. 
Nu var vi klara med inklareringen I the Kingdom of Tonga och vi tilläts att lämna kajen. Ulla tog ned den gula flaggan och vi lyckades få en ledig boj. På många ställen är det så djupt att man måsta ha en boj. Nu ligger vi bra och centralt och kan smidigt ta Filiokus till en av de många dingydocks som restaurangerna tillhandahåller. Vi hann inte mer än att förtöja förrän den första försäljaren kom roende och ville sälja lokalt hantverk. Ulla föll för en stor fin korg. På kvällen åt vi grillad entrecote och potatisgratäng med Barbara och Jim ombord.
Vi kommer att stanna här på Tonga i ett par veckor seglar  sedan vidare till Fiji och efter det bär det av till New Zeeland dit vi beräknar komma i mitten på november.  Jul och nyår kommer vi att fira i Sverige.
Hälsningar

Mats o Ulla