Tonga september 2009
Bora Bora, Niue och Tonga
Framför oss uppenbarar sig Bora Bora som vi ser på långt
håll på grund av att ön är så hög. Vi
passerar genom revet och får sjölä. Havet har varit lite
oroligt med hög sjö så det känns skönt när
Hokus Pokus lugnt plöjer fram genom vattnet. Vi ankrar på 6
meters djup i sandbotten och får bra fäste. Vår ankringsplats är
på norra sidan av Bora Bora. Kachina och Happy Spirit ligger redan
här och nästa dag kommer Chinook 2 och har med sig färskt
bröd till oss alla. Vi fick en trevlig kväll med Pot Lock på stranden.
Nästa dag var det den 24 juli och vi firade vår fyrtiotredje
bröllopsdag. Det blev ett par riktigt blåsiga dagar men vi
hade bra ankarfäste och vi passade på att få lite ogjort
gjort ombord. Vi låg här några dagar men vädret
blev inte bättre så vi gick till yachtklubben och fick en
boj. Här låg vi gott i lä bakom ön. Vi fick fixat
vår tvätt och kunde köpa färskt bröd varje
morgon. På insidan revet matade turbåtar rockor och vi körde
dit med dingen och sam bland rockorna. Vi höll fisk i handen som vi fick
från en turbåt genast kom det
flera rockor, de nästan överföll
oss och klättrade på oss för att komma åt fisken.
De gillade att vi lekte med dem men efter en stund så petade vi
in fisken i munnen på dem. Utanför revet matade de haj och
jag hoppade i och sam försiktigt intill dem och jag såg både
Lemon och Blacktip Sharks. Jag tog några kort med undervattenskameran.
Om inte folk från dykarbåtarna hade simmat då så hade
jag inte vågat närma mig. Det pirrar lite i magen när
man ser dessa hungriga varelser simma alldeles intill.
En annan dag åkte vi till ett ställe där de matar fiskar. Det
var helt fantastiskt, havet var fullt med fisk i de vackraste färger
och det var som att simma i ett akvarium. Fiskarna var så orädda
att vi kunde röra vid dem och de nästan studsade mot cyklopen
när vi sam. Vi var där flera gånger och tittade på fiskarna.
En kväll spelade besättningen från Hipnautical på klubben.
De var mycket duktiga. Bobbie Joe spelade harpa och vi köpte en
cd av henne med Christmas Corals. Det var den första båt vi
träffat som seglar omkring med en harpa ombord. En dag såg
vi en stor muräna och vi höll oss på bekvämt avstånd.
De ser verkligen inte snälla ut.
För att handla fick vi köra med dingen i cirka 20 minuter till
den lilla hamnen i Vaitape. Här finns en stor livsmedelsaffär
där vi kunde finna det mesta av vad vi ville ha och vad vi orkade
bära till dingen. Här liksom på alla ställen i Polynesien
ligger pärlbutikerna vägg i vägg och trängs med souvenirbutikerna.
På en stor plan vid hamnen hade man byggt upp stora hallar med
tak och väggar av palmblad. Intill hade man byggt läktare med
sittplatser och gjort en inhägnad. I hallarna var det försäljning
av souvenirer och mat och där fanns barer, enklare serveringar och
spelautomater. Det hade pågått tävlingar i deras lokala
dans i en vecka och denna kväll var det uppvisning av vinnarna.
Vi åkte dit på kvällen, köpte biljetter och fick
plats på läktaren och vi fick njuta av en fin uppvisning.
Kvinnorna bar bastkjolar och alla hade stora huvudprydnader. Det var
omväxlande en vild dans och det trummades. Ibland var det upp till
ett femtiotal dansare och det var en riktig folkfest. Dagen efter plockades
allt ned igen och festplatsen blev återigen en tom sandplan.
Den amerikanska båten Szel kom och tog en boj intill. Vi hade träffat
dem på Porto Santo för två år sedan. Det var kul
att träffas igen och vi åt en gemensam middag på yachtklubben.
Nästa dag åkte vi in till Vaitape och storhandlade. Vi hade
bland annat köpt djupfryst kött och räkor och skyndade
tillbaks till dingen för att snabbt komma till Hokus Pokus med de
frysta varorna. Utombordaren var helt död så jag började
plocka ned förgasaren när en annan seglare frågade om
han skulle bogsera oss. Vi tackade ja och han drog oss hela vägen.
Sen fick vi reda på att hans båt Alexander 4 låg lika
långt åt andra hållet. Vi fick tvinga på honom
en flaska vin för besväret. Detta var givetvis en av de verkligt
varma dagarna men vi klarade det frysta. Efter rengöring av förgasaren
så funkade motorn igen.
Vi träffade ett par på klubben som bor här på Bora
Bora. De ville bjuda på en öl och vi hade en trevlig kväll
med dem. När vi checkade ut nästa dag låg där ett
kuvert till oss. I kuvertet låg några vaniljstänger
och ett trevligt kort med hälsningar från dem. Bora Bora är
ett ställe som man längtar tillbaka till. Här kan man
vara hur länge som helst och kajka omkring bland de fina ankringsplatserna
runt ön. Att hyra båt här måste vara en fullträff.
Den enda nackdelen är de skyhöga priserna. Vi märker den
dåliga konjunkturen på de tomma hotellanläggningarna
och de tomma restaurangerna. Förhoppningsvis så kommer det
att kyla ned prisnivån.
Vi bunkrade diesel skattefritt och satte sedan kursen till den lilla ön
Palmeston, en distans på cirka 600Nm. Det började med ingen
vind och motorgång det första dygnet. Plötsligt rasslade
det till i fiskespöet och lina åkte ut. Jag började veva
in och det var en riktig bjässe och linan gick av. Sedan blev vi
av med 3 drag till. Många fiskar är för stora och de
hjälper verkligen inte till att komma upp i båten. De hoppar
upp ur vattnet och skär tvärs och ligger på tvären.
Efter en stund lugnar de ner sig för att sedan göra nya försök
att komma loss. Nästa dag kom det fin vind som ökade hela tiden
och vi gjorde bra fart. Denna dag blev det fisksoppa med nyfångad
tonfisk. Vi kom fram till Palmeston klockan tio på kvällen
och det var kolsvart och det blåste tolv till tretton meter per
sekund så vi kunde inte gå intill ön så vi fortsatte
till Niue så det fick bli några dygn till. Det finns ingen
hamn på ön och inget som lyser upp och det bor endast några
familjer där. Från Bora Bora till Niue är det 1083Nm
alltså hade vi 483Nm kvar. Det känns lite surt att fortsätta
när man är inställd på att komma i lä och kunna
laga mat när båten ligger någorlunda still och sedan
få en skön sömn.
Det blev några dygn med mycket rulla och bra fart men det fick
bli burkmat och tallriken i knäet. Vi hade kontakt med The Coco
Nut Net via SSB radion. Där fick vi reda på andras båtars
positioner och vindförhållanden vilket är bra. Vi plockar
också ned gribfiler med väder via radion. Sista dygnet tog
vinden slut så vi körde motor sista biten. Vi hoppades att
komma fram före sju innan det blev kolsvart. Månen vistas
på en annan plats och det är molnigt. När det började
skymma ropade vi upp den holländska båten Esperanza som legat
35Nm framför oss och frågade dem om ankringsplats och bad
dem att lysa med ficklampa så vi kunde hitta fram. Det gäller
att ankra rätt och i sand så man inte fastnar med ankaret
i korallhuvuden. När vi rundade den sista udden på Niue passerade
vi fem till sex lekande Humpback valar. Vi hann inte stanna till utan
ropade upp Esperanza och de lös med ficklampan och visade oss en
sandfläck intill dem och vi fick fäste direkt och sedan blev
det kolsvart förutom några lampor på land och ankarljusen
från andra båtar. Vi hade kommit i lä men det rullade
ordentligt i viken. Här finns 10 bojar men alla var upptagna. Det
var gott att komma fram och vi var lite slaka efter 8 dygn och vi firade
med en liten whisky, grillad entrecote och potatisgratäng och ett
par glas vin. Nu spelade det ingen roll att det rullade för vi somnade
på studsen men vaknade på småtimmarna av att vi nästan
rullade ur kojerna. Vi fick hålla ett öga så att vi
inte började dragga men vi satt fast. På morgonen hade Esperanza
fått nog så de började ta in ankaret men det gick inte
så bra. De satt ordentligt fast i korallerna men fick hjälp
från en annan båt som dök och fick lossat ankaret. De
seglade vidare till Tonga. Efter ett dygn lämnade några båtar
så vi alla som var kvar fick en boj och det kändes skönt.
Ankringsplatsen är helt öppen mellan SW och NW och där
blir nog aldrig stilla då stora dyningar rullar in. Värst är
det när vi ligger med vinden och får in sjön från
sidan.
Vi ropade upp Niue Radio och meddelade att vi kommit och frågade
om vi kunde checka in på måndag så vi kan gå till
banken och få NZ dollars. Det var inga problem sa de. Inklareringen
gick smidigt och vi fick köpa Tax Free. Butiken sköts av tullen
och de ligger vägg i vägg. Butiken sålde även till
lokalbefolkning men till det dubbla priset. Man får köpa både
vid in och utklarering.
Det finns en betongbrygga men då det är helt öppet så lyfts
alla båtar upp på land. Där finns en eldriven kran som
alla får använde och en liten jollekärra så vi
lyfte upp dingen och lade den vid sidan bland de andra dingarna. Det
kommer en båt var tredje vecka med förnödenheter från
New Zeeland. Allt kött är fruset men är av en hög
kvalitet och smakar utmärkt.
En dag i veckan har restaurangen Jenna´s öppet och då har
de en buffé med lokal mat. Vi beställde bord och vi gick
dit tillsammans med Contrails och Kena. Det dukades upp en enorm Buffé med
massor med god mat samt efterätter. Ägarinnan berättade
om de olika rätterna och önskade oss välkomna att ta för
oss. När alla hade ätit färdigt sa hon till oss att ta
med dogy bags hem och så mycket vi ville. Vi tog med oss och fick
en härlig lunch dagen efter. Vi hyrde bil tillsammans med Jim och
Barbara (Contrails) och körde runt den på den lilla ön
och såg oss omkring. Det finns en hygglig väg som går
runt ön och ett par avstickare in i landet som är körbara.
En av dem går till den lilla flygplatsen. Det kommer ett flyg i
veckan. Där finns en väderstation och jag fick en bra väderrapport
av meteorologen. Resten av vägarna var nästan inte körbara
för en vanlig bil. Ön har inga badstränder utan bara en
hög otillgänglig brant kust. Det finns många grottor
och skrevor att undersöka och det blev en del klättrande. Vi
såg valar från båten varje dag och ibland var de så nära
som 20 till 30 meter. På natten hörde vi dem ibland när
de ”sjöng” till varandra intill och under båten.
Det är sant, de sjunger verkligen. Det är maffigt att se när
de stora valarna klatschar med stjärten och ibland hoppar de upp
ur vattnet och faller ned med ett stort plask. Det är oftast svårt
att hinna med att fota dem.
Niue tillhör New Zeeland men har ett självständigt styre.
Här bor cirka 2000 invånare. Captain Cook besökte Niue 1774
och han gav ön namnet Savage Island på grund av dess gästvänlighet.
Det finns en liten centralort ovanför cementbryggan där det finns
polis, immigration, tull, några små butiker och här finns
också Niue Yachtclub. Yachtklubben sköter de tio bojarna. Det finns
toaletter och dusch för oss seglare och vi kan använda wifi gratis
på klubbhuset där vi också kan få kaffe, öl och
enklare rätter. Det finns bara några få restauranger på ön
men de har bara öppet någon dag i veckan. 2004 träffades Niue
av cyklonen Heta och hon sopade nästan rent hela ön. 90 procent av
byggnaderna blev förstörda. Vindhastigheten var upp till 300 km i
timmen. Folk är mycket vänliga och hjälpsamma och de är
beroende av de få turister som besöker ön. Det kommer cirka
150 båtar varje år och de representerar en stor del av besökarna.
Vinden vände och vi låg helt öppet för den västliga
vinden. Det blåste 7 meter per sekund och sjön blev aggressiv.
Vi kollade bojarna men de var mycket bra så vi stannade alla kvar.
Att försöka gå iland var inte att tänka på då det
var livsfarligt att gå intill piren när vågorna slog
mot cementbryggan.
Om det skulle friska mer kunde vi gå norrut till Samoa. Till Tonga är
det rakt emot vinden alltså västerut. Vinden kantrade nästa
dag till SW och det blev något bättre men fortfarande obekvämt.
Senare gick hon över till S och då fick vi vindlä. Nu
rullade vågorna runt udden och vi fick dem från sidan och
båtarna rullade våldsamt. Det blev ett av de obekvämaste
dygnen vi har haft, allt löst flyttade plats eller kanade fram och
tillbaka. Denna dag blev lättlagad mat. När det senare lugnade
sig gick vi in till land med dingen, Ulla lyckades helvåt komma
upp på kajen. En man stod beredd med kranen och jag krokade i och åkte
med upp sittande i dingen och höll ifrån kajen. Att bli blöt
här i värmen gör inget för vi blåser snart
torra igen.
Vi hade några trevliga dagar här på Niue bland annat
tillsammans med Contrails och Qwyvrer men nu ville vi vidare, nya hamnar
och nya famnar. Till Tonga har vi 254 Nm så vi startade klockan
elva på förmiddagen för att klara seglatsen på två nätter.
Vi checkade ut och bunkrade lite Tax Free såsom öl vin och
Whiskey. Detta till betydligt bättre priser än i Franska Polynesien.
Där kostade en flaska Scotch cirka 600 kronor och en burköl
20 kronor. Nu betalade vi 5 kronor för öl och 150 för
en flaska J & B.
Det blev en fin seglats det första dygnet med fin vind men det gick
lite för fort så vi minskade segel för att vi inte skulle
komma fram på natten. Gribfilerna visade starka vindar så vi
minskade till lite stor och lite ute på genuan. Vi behöll
storen uppe för att gunga mindre. Sista natten blev det en ordentlig
Rock and Roll och vi hade det ganska obekvämt. Vi fiskade med magnet
och fick napp på en burk med soldatens ärtsoppa som var lagom
trögflytande. Vi kom fram för tidigt så vi fick vänta
ut gryningen. Plötsligt hade vi flera ljus omkring oss och vi blev
uppropade på VHF, det var Long White Cloud som undrade vem som
låg på deras styrbordssida och sedan ropade Reality som undrade
vem de hade till grannar. Vi fick också göra en check på ett
ljus vi var osäkra på och det var Contrail. Man blir ibland
lite orolig om det är en fiskebåt för de kör hur
som helst fram och tillbaka. Radarn är lite svår när
det är så här hög sjö för vi ser inte
när vi är nere i vågdalarna så ekona kommer och
går. Slutligen var vi fem båtar som strålade samman.
Sjön var så besvärlig så autopiloten fungerade
dålig så det blev en del handstyrning. En seg gryning dagades
och vi kunde snart gå in mellan öarna. Vi kom fram efter 2
dygn men enligt almanackan tog det tre dygn. Vi hade passerat datumgränsen
så torsdagen den 27 augusti fick vi inte uppleva. Det blev en
dag utan synd och en dag vi kan vara stolta över.
Motorn fick driva oss in till Vavau samtidigt som batterierna toppades.
Incheckningen skulle man göra vid en otrevlig kaj med stora gummibuffertar
som inte är avsedda för små nöjesbåtar. Vi
kom in fem båtar samtidigt varav Reality låg utanför
Qwyver vid kajen. Det blåste kraftigt mot kajen och vi snirklade
runt och väntade på vår tur. En tullare vinkade till
oss och ville ha oss som bår nummer tre så vi körde
intill. Först kom customs och han hade ont i bröstet så han
ville ha lite vinsom lindring. Jag ville ge honom ett glas men det ville
han inte ha för han ville dricka det efter arbetstid så vi
gav den stackaren en flaska för att bota sin smärta. Sedan
kom Health och han var inte helt frisk han heller. Efter det kom Agricultural
som var en kvinna. Vi fick behålla grönsaker och kött
fast det skulle konfiskeras. Våra sopor tog hon med sig. Denna
friska kvinna hade inga krämpor så vi gav henne en flaska
också, hon kunde ju insjukna. Sist kom Immigration men då hade
vi bara kvar en flaska till oss själva. Vi fick betala lite avgifter
så Ulla tilläts att gå iland och till bankautomaten
och hämta T dollar (Paánga). Inklareringen avslutades med
kaffe och kladdkaka ombord på Reality. Myndighetspersonerna lät
sig väl smaka.
Nu var vi klara med inklareringen I the Kingdom of Tonga och vi tilläts
att lämna kajen. Ulla tog ned den gula flaggan och vi lyckades få en
ledig boj. På många ställen är det så djupt
att man måsta ha en boj. Nu ligger vi bra och centralt och kan
smidigt ta Filiokus till en av de många dingydocks som restaurangerna
tillhandahåller. Vi hann inte mer än att förtöja
förrän den första försäljaren kom roende och
ville sälja lokalt hantverk. Ulla föll för en stor fin
korg. På kvällen åt vi grillad entrecote och potatisgratäng
med Barbara och Jim ombord.
Vi kommer att stanna här på Tonga i ett par veckor seglar sedan
vidare till Fiji och efter det bär det av till New Zeeland dit vi
beräknar komma i mitten på november. Jul och nyår
kommer vi att fira i Sverige.
Hälsningar
Mats o Ulla |