Nya Zeeland maj 2010
Översegling Tonga till Nya Zeeland
Sverige
Nya Zeeland
Vår bästa bilaffär
Sist vi skrev var vi på Tonga och förberedde vår översegling
till Nya Zeeland. Det vart så länge sen som den 31 oktober
som vi lämnade Nukualofa på Tonga. Vi hade plockat fram lite
varma kläder för nu skulle vi 1300nm söderut och en segling
på cirka tio dygn. När vi kom ut på havet blev vi uppmärksammade
av ett par valar och strax så hade vi en Guldmakrill på 6.5
kg i båten och kunde ta in fiskelinan för nu hade vi fisk
för ett par dagar. Till en början hade vi bra fart men efter
ett par dygn så dalade vinden och vi seglade fram i sakta mak i
cirka 4 knop. När vi var i höjd med Minerva Reef så fick
vi god vind och bestämde oss för att segla vidare. Det var
ett svårt val men vi ville inte fastna här. Efter ett
dygn blev det spegelblankt hav varför vi fick köra motor i
två dygn.
En kväll var det alldeles vindstilla och havet var spegelblankt.
Solen gick ned och samtidigt gick månen upp. Det var en fantastisk
solnedgång på ena sidan och en knallgul måne som gick
upp på andra sidan samtidigt. Senare när det blev mörkt
kunde vi inte se vilket som var himmel eller hav för stjärnorna
speglade sig i vattnet. Nästa morgon när vi fyllde på dieseltanken
fick vi sällskap av fyra lekande valar.
Allt eftersom dagarna gick blev det kallare och mer kläder fick
vi ta på oss. Efter två dygn kom vinden och vi kunde stänga
av motorn. Nu blev det lite stökigare och vi sträckte upp så hårt
vi kunde och sjön blev lite besvärlig. När vi kom
närmre Nya Zeeland och fick in Coastguard på VHF gick det
ut en varning om en flytande container men den låg inte i vår
färdväg utan lite längre västerut. Tidigt på morgonen
den 8 november siktade vi Nya Zeeland och vi kom fram utan att ha fått
något speciellt dåligt väder med kuling vilket är
ovanligt. Seglatsen tog nio dygn till Opua. Precis när vi kom fram
började det blåsa ordentligt. Vi gick in till karantänspontonen
och väntade. Vi hade hört mycket om hur besvärligt det är
att klarera in. Senast 48 timmar innan vi anlände skulle vi maila
en anmälan vilket vi gjort. Sedan ropade vi upp Coastguard via VHF
när vi kom närmre land. På pontonen väntade en
tullare och han tog emot tamparna och hjälpte till att förtöja
med ett leende och önskade oss välkomna till Nya Zeeland. Först
kom en kvinna från Agriculture och gick igenom all mat ombord.
Hon tog bland annat vår potatis, lök, kött, kryddpeppar,
gula ärtor, bruna bönor, ägg och soporna. Vi hade snäckor
men dem lät hon vara förutom ett snigelskal. Våra trä och
korgarbeten som vi köpt på Tonga fick vi behålla för
vi sa att vi hade besprutat dem. Hon var mycket vänlig men gick
igenom vårt krydd och matförråd. Hon kollade även
botten med en undervattenskamera. Man får inte ha snäckor/beväxning
på botten eller vid roderbeslag . Sedan kom en tullare och vi fick
fylla i en massa papper. Efter det kom det en kvinna med en narkotikahund
som nosade genom hela båten och efter det en kvinna med en bombhund.
Bombhunden heter Luka och har ett eget visitkort. Alla var mycket
vänliga. Nu fick vi flytta in i marinan och en tullare hjälpte
oss att lossa tamparna och alla tjänstemännen vinkade glatt
när vi körde iväg. Vår mat hade de tagit och vi
längtade efter att få en riktigt god köttbit för
här i Nya Zeeland är det rätta stället. I marinan
finns bara en restaurang och den ligger i klubbhuset och den var inte öppen
denna dag. Det finns en liten affär men utbudet var inte till
vårt önskemål så det fick bli Guldmakrill som
vi fick ha kvar. Det var inte dumt det heller. Nästa dag åkte
vi taxishuttle till Paihia och bunkrade upp med gott kött, färska
grönsaker, gott vin och en flaska whiskey till ett rimligt pris.
På kvällen festade vi.
Nästa dag tog vi en färja över till Russel, den första
huvudstaden i NZ. Det är en liten idyllisk ort som lite påminner
om Marstrand. Gammal träbebyggelse med snickarglädje. Under
den tidiga valperioden övervintrade valfångare här och
besättningarna levde ett sedeslöst leverne med dryckenskap
och horeri precis som på Marstrand under Porto Franco tiden. I
den gamla kyrkan låg kuddar med korsstygnbroderier på varje
plats. Alla hade sin egen kudde, de flesta med sjömotiv. Vi tog
en busstur till Kerikeri där Nya Zeelands äldsta stenhus finns.
Sedan besökte vi en skog med kauriträd. Träden är
enormt stora varav det största och äldsta är 1200 år
gammalt. Det är 51,5 meter högt, har en diameter på 3,7
meter och med en omkrets på 16 meter. Trädet heter Tane Mahuta
(skogens fader)
Efter en vecka seglade vi söderut och ankrade i Tutukaka över
natten och seglade sedan vidare till Marsden Cove och sedan vidare till
Whangarei och Riverside Drive Marina. Här hade vi reserverat en
plats för en längre tid. Whangarei ligger uppe i en flod cirka
10 Nm, första biten är mycket bred och vi fick kämpa i
upptill 17 sekundmeters motvind och tidvatten. Stundtals gick vi nästan
inte framåt. Vi meddelade marinan vår ankomst och när
vi äntligen kom fram stod det 5 man och tog emot oss. Det är
ibland lite trixigt att lägga till på grund av tidvattnet
då platserna ligger tvärs floden. Nu hade vi dessutom en kraftig
sidvind. Vi lyckades komma in felfritt och marinachefen sa att vi gjort
en perfekt tilläggning och vi pustade ut. På pontonen låg
flera av våra långseglande vänner, så vi såg
fram emot en trevlig vistelse i marinan. I marinan låg nu Zephyra,
Tracen J, Tender Spirit, Contrails, Esperanza, Lorna, Taremaro, Lovisa,
Panacea, Sea Topaz, Nine Of Cups och Coromandel Qvest. Efter att ha iordningställt
Hokus Pokus för en ide period på några månader
packade vi för en resa till Sverige. Bo och Wivi-Maj på Lorna
hade köpt en bil och de körde oss till Auckland och lämnade
av oss på flygplatsen . Vi flög via Hongkong och Frankfurt
och efter 48 timmar landade vi på Landvetter.
Vi hade lämnat en varm solig försommar på Nya Zeeland
och kom till ett regnigt och dystert Göteborg men vi blev snart
varma igen när vi träffade våra barn och barnbarn. Det
var också kul att återse alla våra vänner. Huset
hade stått outhyrt en tid så vi flyttade in i huset med alla
våra möbler och saker som förvarats på Shurgard.
Vi hann bli klara innan jul och vi köpte gran och julpyntade och
firade jul hemma med hela vår familj vilket var jättekul.
Den rikliga snön höll oss sysselsatta. Det var kul med all
snön och att det var vitt hela tiden men vi hade tyckt det varit
trevligare om det inte hade varit så kallt. Vi fick rapporter från
Nya Zeeland om den enormt varma sommaren utan regn med följande
vattenbrist. Det var upplyftande att läsa medan vi med stelfrusna
fingrar flyttade snö. Efter 3 månader och många roliga
kalas flög vi hem igen till Nya Zeeland och Hokus Pokus. Vi checkade
in på Landvetter och satt och väntade på att boarding
skulle komma upp på tavlan men det hände inget och plötsligt
stod det inställt. Lufthansa ville inte landa på grund av
snön som föll ymnigt. Vi fick bokat om via London och hamnade
senare på vårt ursprungliga flyg Hongkong till Auckland.
När vi fått ned vår packning i Hokus Pokus gick vi in
till Whangarei för att köpa lite frukostmat. Vi träffade
Lennart (Quilla) på stan och han erbjöd sig att köra
oss till Hokus Pokus efter vi handlat. Vi passade då på att
göra en storhandling nu när vi fått skjuts. Lennart skulle
sälja bilen så vi köpte den av honom för 900 nz
dollar. Vi var lite sega efter två dygns resa så vi kröp
till kojs. Klockan sju nästa morgon knackade det på båten.
Det var Jim på Contrails och han önskade oss välkomna
tillbaka och sa sedan att det var en Tsunami varning (från Chile).
En tre meter hög våg var att vänta om två timmar.
Jag var yrvaken och frågade, vad vi skulle göra? Vi var alla
tagna på sängen. Whangarei ligger upp i en flod så vi
kunde bara vänta på en snabb vattenhöjning. Tyvärr
skulle den komma vid högvatten och då skulle pontonerna lyftas över
pålarna. Coastguard informerade hela tiden på VHF och nya
rapporter kom hela tiden och vågen blev mindre och mindre och till
slut hände inget alls där vi låg och vi kunde andas ut.
Efter ett par dagar tog vi upp Hokus Pokus på land för bottenmålning
och byte av bogpropeller . Den gamla hade gjort sitt och här var
det rätta stället att få det fixat. Vi fann att den vattenmantlade
avgaskröken var det hål i och måste bytas och även
ljuddämparen. Dessa fanns inte i Nya Zeeland utan beställdes
från Sverige vilket tog 3 veckor. Penta verkstaden gjorde
ett fint jobb och renoverade hela kylsystemet och bytte motorkuddar men
tyvärr så blev vi uppehållna av arbetena och låsta
vid båten.
En gammal dröm har varit att se America Cupseglingar. Utmanarseglingar
Louis Vuitton Trophy pågick för fullt i Auckland så vi
körde dit och tillbringade några dagar där och insöp
atmosfären. Samtidigt var där en flytande båtmässa.
På en jätteskärm visades seglingarna. Vår svenska
utmanare Artemis blev tyvärr utslagen. Slutlig vinnare blev Nya
Zeeland.
Andy och Liza från Canada kom och hälsade på oss. Dem
hade vi seglat med i Medelhavet och hållit kontakten med. Nu skulle
de segla med oss vilket vi såg fram emot. Till deras och vår
besvikelse stod Hokus Pokus på land och väntade på reservdelar
så vi fick ta ut dem på cruising med bil istället. Som
tur är så kände de en annan båt som de bodde på men även
Adagio väntade på reservdelar och låg still fast i
vattnet. En dag fick vi reda på att det var utebio på en
stor gräsmatta. Vi tillsammans med våra vänner traskade
dit. Upp blåstes en enorm plastskärm. Det var gratis inträde
och där fanns husvagnar där de sålde varm korv och dricka
och kaffe med mera. Det kom massor med Kiwis (nya zeeländare). När
det blev mörkt började filmen och det visades Ma Ma Mia. Bildkvaliteten
och ljudet var jättebra och det var särskilt roligt att se
publiken agera i slutet på filmen. Gamla och unga stod upp och
sjöng och gungade i takt med musiken. Som på de flesta ställen
vi varit på så är ABBA mycket populära och de spelas
ofta på radio och även ute på öarna i söderhavet.
Varje söndag har vi grillkväll med pott lock (knyte). Man tar
med sitt eget kött och något att dricka och ställer fram
något till en gemensamma Buffé. Det är alltid en god
stämning. Marinan har ordnat en grillplats under ett stort tak av
segelduk. Här finns bord och stolar samt en stor fin gasolgrill.
Något som vi ofta äter är gröna musslor. De finns
att köpa i matvaruaffärerna och de ligger i en disk och de överspolas
hela tiden med saltvatten och är helfärska. De är mycket
goda och dessutom relativt billiga. Vi fick våra segel översedda
av Pelle Petersson. Pelle kommer från Kalmar och är segelmakare
och har Doyle Sails här i Whangarei. Pelle är gift med Sharran
som är från Nya Zeeland. De är mycket hjälpsamma
och trevliga och vi var hembjudna till dem några gånger.
Pelle såg till Hokus Pokus och körde motorn när vi var
i Sverige.
Nya Zeeland är ett trevligt land att vistas i. Kiwis är vänliga
och mycket hjälpsamma. Här råder ett lugnt tempo och
det är lite småstad överallt. Det är ett öppet
landskap mycket kuperat men med mjuka kullar och djur överallt.
På en äng på väg till Auckland ser man massor med
rosa får. Det är en entusiastisk fårägare som håller
på ett speciellt rugbylag. Vägarna är smala och
det är svårt att köra om. Varje mil tar dubbelt så lång
tid att köra än i Sverige. Begagnade bilar är billiga
att köpa. Det kommer många från Japan som också har
vänstertrafik. Att köra vänstertrafik är lite svårt
i början särskilt när man skall köra höger vid
en korsning. Det är lätt att svänga in i mötandefilen
och man kollar åt fel håll.
En morgon den 1 april när vi vaknade var hela sittbrunnen fylld
med ballonger. När vi räknade var det 98 st. Det var Joan och
Chuck på Tender Spirit som skojade med oss. De är från
Alaska och vi har seglat samma väg från Manihi i Tuamotu Islands
och har skojat med varandra. Påskafton firade vi ombord på Lovisa
tillsamman med de andra svenska båtarna Comedie och Quilla och
den norska båten Josefine. Det blev både kväll och en
bra bit in på natten.
Innan vi skulle lämna Whangarei skulle vi sälja bilen. Vi skrev
en stor lapp med ”For Sale 900 $” och vårt mobilnummer.
Vi satte en lapp i bakrutan och en i sidorutan och körde sedan till
Pak’nsave och handlade. Vi var där i cirka 20 minuter och
körde sedan tillbaks till marinan och parkerade bilen längs
vägen på en parkering. Efter en timma fick vi ett sms som
frågade om bilen var ok. Jag skrev tillbaka ok och fick sedan ett
tillbaka, kommer imorgon. Nästa morgon ett nytt sms där det
stod kommer vid lunchtid och en timma senare ett nytt, är vid bilen
kan du komma. Jag gick dit och de köpte bilen. Tio minuter senare ännu
ett sms, jag är tio minuter sen. Jag hade sålt bilen till
fel person. Strax efteråt kom det en kille från marinan och
ville köpa bilen. Alltså tre köpare. Vi hade haft bilen
i två och en halv månad och fick samma som vi gav för
den utan att ha lagt ut en enda dollar. Skatten följer bilen så den
behövde vi inte betala. Vi hade endast tredjepartsförsäkring
och fick tillbaka på årspremien. Försäkringen kostade
oss 20 NZ dollar alltså cirka 100 svenska kronor.
Nya Zeeland blev ett dyrt stopp för vi gjorde mycket underhåll
på Hokus Pokus. Här är arbetskraften billig och det är
lätt att få saker och ting gjorda. Vi renoverade motorn,
ny tätning och hylsa till propelleraxeln, renovering av generatorer
12V och 24V, monterade ny bogpropeller, nytt vindinstrument som blåst
sönder, omklädsel av dynor, nya sittbrunnsdynor, galvanisering
av ankarkättingen och ny sprayhood, översyn av seglen och till
sist ompackning av hydraulcylindern till autopiloten. Det blev mycket
på en gång men å andra sidan hade vi haft lite reparationer
innan och vi klarade oss hit utan problem. Nu är Hokus Pokus väl
servad för nya utmaningar och när vi släpper loss här är
det svårt att få reservdelar. Vi har många långa överseglingar
framför oss och det känns bra att ha Hokus Pokus i gott skick.
Och som vi brukar säga ”It`s for the boat”.
Vi har upplevt mycket här i Nya Zeeland och det är med ett
tungt hjärta vi lämnar, här skulle vi mycket väl
kunna tänka oss att stanna mycket länge men nya hamnar nya
famnar. Sista söndagen påannonserade vi en ”hat parade” till
grillaftonen. Alla ställde mangrant upp med tjusiga hattar eller
huvudprydnader och det fick bli en trevlig avslutning på vistelsen
här.
Riverside Drive Marina är en av de bästa marinorna vi har besökt.
Det är en liten marina/båtvarv med 30 platser på land
och lika många i vattnet. Här finns målare, båtbyggeri
och motorverkstad för Penta och Yanmar samt mek verkstad som jobbar
med rostfritt. Här är mycket familjärt och trivsamt och
verkstäderna är mycket kunniga och servicevänliga. När
vi lämnade marinan hade det samlats en liten grupp på ett
tiotal seglarvänner som kramade och vinkade oss farväl. Flera
av dem kommer vi att återse på Fiji.
Med hälsningar
Mats o Ulla |