Nya Zeeland maj 2010

Resebrev 20

 

Översegling Tonga till Nya Zeeland
Sverige
Nya Zeeland
Vår bästa bilaffär


Sist vi skrev var vi på Tonga och förberedde vår översegling till Nya Zeeland.  Det vart så länge sen som den 31 oktober som vi lämnade Nukualofa på Tonga. Vi hade plockat fram lite varma kläder för nu skulle vi 1300nm söderut och en segling på cirka tio dygn. När vi kom ut på havet blev vi uppmärksammade av ett par valar och strax så hade vi en Guldmakrill på 6.5 kg i båten och kunde ta in fiskelinan för nu hade vi fisk för ett par dagar. Till en början hade vi bra fart men efter ett par dygn så dalade vinden och vi seglade fram i sakta mak i cirka 4 knop. När vi var i höjd med Minerva Reef så fick vi god vind och bestämde oss för att segla vidare. Det var ett svårt val men vi ville inte fastna här.  Efter ett dygn blev det spegelblankt hav varför vi fick köra motor i två dygn.

En kväll var det alldeles vindstilla och havet var spegelblankt. Solen gick ned och samtidigt gick månen upp. Det var en fantastisk solnedgång på ena sidan och en knallgul måne som gick upp på andra sidan samtidigt. Senare när det blev mörkt kunde vi inte se vilket som var himmel eller hav för stjärnorna speglade sig i vattnet. Nästa morgon när vi fyllde på dieseltanken fick vi sällskap av fyra lekande valar.

Allt eftersom dagarna gick blev det kallare och mer kläder fick vi ta på oss. Efter två dygn kom vinden och vi kunde stänga av motorn. Nu blev det lite stökigare och vi sträckte upp så hårt vi kunde och sjön blev lite besvärlig.  När vi kom närmre Nya Zeeland och fick in Coastguard på VHF gick det ut en varning om en flytande container men den låg inte i vår färdväg utan lite längre västerut. Tidigt på morgonen den 8 november siktade vi Nya Zeeland och vi kom fram utan att ha fått något speciellt dåligt väder med kuling vilket är ovanligt. Seglatsen tog nio dygn till Opua. Precis när vi kom fram började det blåsa ordentligt. Vi gick in till karantänspontonen och väntade. Vi hade hört mycket om hur besvärligt det är att klarera in. Senast 48 timmar innan vi anlände skulle vi maila en anmälan vilket vi gjort. Sedan ropade vi upp Coastguard via VHF när vi kom närmre land. På pontonen väntade en tullare och han tog emot tamparna och hjälpte till att förtöja med ett leende och önskade oss välkomna till Nya Zeeland. Först kom en kvinna från Agriculture och gick igenom all mat ombord. Hon tog bland annat vår potatis, lök, kött, kryddpeppar, gula ärtor, bruna bönor, ägg och soporna. Vi hade snäckor men dem lät hon vara förutom ett snigelskal. Våra trä och korgarbeten som vi köpt på Tonga fick vi behålla för vi sa att vi hade besprutat dem. Hon var mycket vänlig men gick igenom vårt krydd och matförråd. Hon kollade även botten med en undervattenskamera. Man får inte ha snäckor/beväxning på botten eller vid roderbeslag . Sedan kom en tullare och vi fick fylla i en massa papper. Efter det kom det en kvinna med en narkotikahund som nosade genom hela båten och efter det en kvinna med en bombhund. Bombhunden heter Luka och har ett eget visitkort.  Alla var mycket vänliga. Nu fick vi flytta in i marinan och en tullare hjälpte oss att lossa tamparna och alla tjänstemännen vinkade glatt när vi körde iväg. Vår mat hade de tagit och vi längtade efter att få en riktigt god köttbit för här i Nya Zeeland är det rätta stället. I marinan finns bara en restaurang och den ligger i klubbhuset och den var inte öppen denna dag.  Det finns en liten affär men utbudet var inte till vårt önskemål så det fick bli Guldmakrill som vi fick ha kvar. Det var inte dumt det heller. Nästa dag åkte vi taxishuttle till Paihia och bunkrade upp med gott kött, färska grönsaker, gott vin och en flaska whiskey till ett rimligt pris. På kvällen festade vi.
Nästa dag tog vi en färja över till Russel, den första huvudstaden i NZ. Det är en liten idyllisk ort som lite påminner om Marstrand. Gammal träbebyggelse med snickarglädje. Under den tidiga valperioden övervintrade valfångare här och besättningarna levde ett sedeslöst leverne med dryckenskap och horeri precis som på Marstrand under Porto Franco tiden. I den gamla kyrkan låg kuddar med korsstygnbroderier på varje plats. Alla hade sin egen kudde, de flesta med sjömotiv. Vi tog en busstur till Kerikeri där Nya Zeelands äldsta stenhus finns. Sedan besökte vi en skog med kauriträd. Träden är enormt stora varav det största och äldsta är 1200 år gammalt. Det är 51,5 meter högt, har en diameter på 3,7 meter och med en omkrets på 16 meter. Trädet heter Tane Mahuta (skogens fader)

Efter en vecka seglade vi söderut och ankrade i Tutukaka över natten och seglade sedan vidare till Marsden Cove och sedan vidare till Whangarei och Riverside Drive Marina. Här hade vi reserverat en plats för en längre tid. Whangarei ligger uppe i en flod cirka 10 Nm, första biten är mycket bred och vi fick kämpa i upptill 17 sekundmeters motvind och tidvatten. Stundtals gick vi nästan inte framåt. Vi meddelade marinan vår ankomst och när vi äntligen kom fram stod det 5 man och tog emot oss. Det är ibland lite trixigt att lägga till på grund av tidvattnet då platserna ligger tvärs floden. Nu hade vi dessutom en kraftig sidvind. Vi lyckades komma in felfritt och marinachefen sa att vi gjort en perfekt tilläggning och vi pustade ut. På pontonen låg flera av våra långseglande vänner, så vi såg fram emot en trevlig vistelse i marinan. I marinan låg nu Zephyra, Tracen J, Tender Spirit, Contrails, Esperanza, Lorna, Taremaro, Lovisa, Panacea, Sea Topaz, Nine Of Cups och Coromandel Qvest. Efter att ha iordningställt Hokus Pokus för en ide period på några månader packade vi för en resa till Sverige. Bo och Wivi-Maj på Lorna hade köpt en bil och de körde oss till Auckland och lämnade av oss på flygplatsen . Vi flög via Hongkong och Frankfurt och efter 48 timmar landade vi på Landvetter.

Vi hade lämnat en varm solig försommar på Nya Zeeland och kom till ett regnigt och dystert Göteborg men vi blev snart varma igen när vi träffade våra barn och barnbarn. Det var också kul att återse alla våra vänner. Huset hade stått outhyrt en tid så vi flyttade in i huset med alla våra möbler och saker som förvarats på Shurgard. Vi hann bli klara innan jul och vi köpte gran och julpyntade och firade jul hemma med hela vår familj vilket var jättekul. Den rikliga snön höll oss sysselsatta. Det var kul med all snön och att det var vitt hela tiden men vi hade tyckt det varit trevligare om det inte hade varit så kallt. Vi fick rapporter från Nya Zeeland om den enormt varma sommaren utan regn med följande vattenbrist. Det var upplyftande att läsa medan vi med stelfrusna fingrar flyttade snö. Efter 3 månader och många roliga kalas flög vi hem igen till Nya Zeeland och Hokus Pokus. Vi checkade in på Landvetter och satt och väntade på att boarding skulle komma upp på tavlan men det hände inget och plötsligt stod det inställt. Lufthansa ville inte landa på grund av snön som föll ymnigt. Vi fick bokat om via London och hamnade senare på vårt ursprungliga flyg Hongkong till Auckland. När vi fått ned vår packning i Hokus Pokus gick vi in till Whangarei för att köpa lite frukostmat. Vi träffade Lennart (Quilla) på stan och han erbjöd sig att köra oss till Hokus Pokus efter vi handlat. Vi passade då på att göra en storhandling nu när vi fått skjuts. Lennart skulle sälja bilen så vi köpte den av honom för 900 nz dollar. Vi var lite sega efter två dygns resa så vi kröp till kojs. Klockan sju nästa morgon knackade det på båten. Det var Jim på Contrails och han önskade oss välkomna tillbaka och sa sedan att det var en Tsunami varning (från Chile). En tre meter hög våg var att vänta om två timmar. Jag var yrvaken och frågade, vad vi skulle göra? Vi var alla tagna på sängen. Whangarei ligger upp i en flod så vi kunde bara vänta på en snabb vattenhöjning. Tyvärr skulle den komma vid högvatten och då skulle pontonerna lyftas över pålarna. Coastguard informerade hela tiden på VHF och nya rapporter kom hela tiden och vågen blev mindre och mindre och till slut hände inget alls där vi låg och vi kunde andas ut.
Efter ett par dagar tog vi upp Hokus Pokus på land för bottenmålning och byte av bogpropeller . Den gamla hade gjort sitt och här var det rätta stället att få det fixat. Vi fann att den vattenmantlade avgaskröken var det hål i och måste bytas och även ljuddämparen. Dessa fanns inte i Nya Zeeland utan beställdes från Sverige vilket tog 3 veckor.  Penta verkstaden gjorde ett fint jobb och renoverade hela kylsystemet och bytte motorkuddar men tyvärr så blev vi uppehållna av arbetena och låsta vid båten.

En gammal dröm har varit att se America Cupseglingar. Utmanarseglingar Louis Vuitton Trophy pågick för fullt i Auckland så vi körde dit och tillbringade några dagar där och insöp atmosfären. Samtidigt var där en flytande båtmässa. På en jätteskärm visades seglingarna. Vår svenska utmanare Artemis blev tyvärr utslagen. Slutlig vinnare blev Nya Zeeland.
Andy och Liza från Canada kom och hälsade på oss. Dem hade vi seglat med i Medelhavet och hållit kontakten med. Nu skulle de segla med oss vilket vi såg fram emot. Till deras och vår besvikelse stod Hokus Pokus på land och väntade på reservdelar så vi fick ta ut dem på cruising med bil istället. Som tur är så kände de en annan båt som de bodde på men även Adagio väntade på reservdelar och låg still fast i vattnet. En dag fick vi reda på att det var utebio på en stor gräsmatta. Vi tillsammans med våra vänner traskade dit. Upp blåstes en enorm plastskärm. Det var gratis inträde och där fanns husvagnar där de sålde varm korv och dricka och kaffe med mera. Det kom massor med Kiwis (nya zeeländare). När det blev mörkt började filmen och det visades Ma Ma Mia. Bildkvaliteten och ljudet var jättebra och det var särskilt roligt att se publiken agera i slutet på filmen. Gamla och unga stod upp och sjöng och gungade i takt med musiken. Som på de flesta ställen vi varit på så är ABBA mycket populära och de spelas ofta på radio och även ute på öarna i söderhavet.

Varje söndag har vi grillkväll med pott lock (knyte). Man tar med sitt eget kött och något att dricka och ställer fram något till en gemensamma Buffé. Det är alltid en god stämning. Marinan har ordnat en grillplats under ett stort tak av segelduk. Här finns bord och stolar samt en stor fin gasolgrill.

Något som vi ofta äter är gröna musslor. De finns att köpa i matvaruaffärerna och de ligger i en disk och de överspolas hela tiden med saltvatten och är helfärska. De är mycket goda och dessutom relativt billiga. Vi fick våra segel översedda av Pelle Petersson. Pelle kommer från Kalmar och är segelmakare och har Doyle Sails här i Whangarei. Pelle är gift med Sharran som är från Nya Zeeland. De är mycket hjälpsamma och trevliga och vi var hembjudna till dem några gånger. Pelle såg till Hokus Pokus och körde motorn när vi var i Sverige.

Nya Zeeland är ett trevligt land att vistas i. Kiwis är vänliga och mycket hjälpsamma. Här råder ett lugnt tempo och det är lite småstad överallt. Det är ett öppet landskap mycket kuperat men med mjuka kullar och djur överallt. På en äng på väg till Auckland ser man massor med rosa får. Det är en entusiastisk fårägare som håller på ett speciellt rugbylag.  Vägarna är smala och det är svårt att köra om. Varje mil tar dubbelt så lång tid att köra än i Sverige. Begagnade bilar är billiga att köpa. Det kommer många från Japan som också har vänstertrafik. Att köra vänstertrafik är lite svårt i början särskilt när man skall köra höger vid en korsning. Det är lätt att svänga in i mötandefilen och man kollar åt fel håll.

En morgon den 1 april när vi vaknade var hela sittbrunnen fylld med ballonger. När vi räknade var det 98 st. Det var Joan och Chuck på Tender Spirit som skojade med oss. De är från Alaska och vi har seglat samma väg från Manihi i Tuamotu Islands och har skojat med varandra. Påskafton firade vi ombord på Lovisa tillsamman med de andra svenska båtarna Comedie och Quilla och den norska båten Josefine. Det blev både kväll och en bra bit in på natten.

Innan vi skulle lämna Whangarei skulle vi sälja bilen. Vi skrev en stor lapp med ”For Sale 900 $” och vårt mobilnummer. Vi satte en lapp i bakrutan och en i sidorutan och körde sedan till Pak’nsave och handlade. Vi var där i cirka 20 minuter och körde sedan tillbaks till marinan och parkerade bilen längs vägen på en parkering. Efter en timma fick vi ett sms som frågade om bilen var ok. Jag skrev tillbaka ok och fick sedan ett tillbaka, kommer imorgon. Nästa morgon ett nytt sms där det stod kommer vid lunchtid och en timma senare ett nytt, är vid bilen kan du komma. Jag gick dit och de köpte bilen. Tio minuter senare ännu ett sms, jag är tio minuter sen. Jag hade sålt bilen till fel person. Strax efteråt kom det en kille från marinan och ville köpa bilen. Alltså tre köpare. Vi hade haft bilen i två och en halv månad och fick samma som vi gav för den utan att ha lagt ut en enda dollar. Skatten följer bilen så den behövde vi inte betala. Vi hade endast tredjepartsförsäkring och fick tillbaka på årspremien. Försäkringen kostade oss 20 NZ dollar alltså cirka 100 svenska kronor.

Nya Zeeland blev ett dyrt stopp för vi gjorde mycket underhåll på Hokus Pokus. Här är arbetskraften billig och det är lätt att få saker och ting gjorda. Vi renoverade motorn, ny tätning och hylsa till propelleraxeln, renovering av generatorer 12V och 24V, monterade ny bogpropeller, nytt vindinstrument som blåst sönder, omklädsel av dynor, nya sittbrunnsdynor, galvanisering av ankarkättingen och ny sprayhood, översyn av seglen och till sist ompackning av hydraulcylindern till autopiloten. Det blev mycket på en gång men å andra sidan hade vi haft lite reparationer innan och vi klarade oss hit utan problem. Nu är Hokus Pokus väl servad för nya utmaningar och när vi släpper loss här är det svårt att få reservdelar. Vi har många långa överseglingar framför oss och det känns bra att ha Hokus Pokus i gott skick. Och som vi brukar säga ”It`s for the boat”.

Vi har upplevt mycket här i Nya Zeeland och det är med ett tungt hjärta vi lämnar, här skulle vi mycket väl kunna tänka oss att stanna mycket länge men nya hamnar nya famnar. Sista söndagen påannonserade vi en ”hat parade” till grillaftonen. Alla ställde mangrant upp med tjusiga hattar eller huvudprydnader och det fick bli en trevlig avslutning på vistelsen här.
Riverside Drive Marina är en av de bästa marinorna vi har besökt. Det är en liten marina/båtvarv med 30 platser på land och lika många i vattnet. Här finns målare, båtbyggeri och motorverkstad för Penta och Yanmar samt mek verkstad som jobbar med rostfritt. Här är mycket familjärt och trivsamt och verkstäderna är mycket kunniga och servicevänliga. När vi lämnade marinan hade det samlats en liten grupp på ett tiotal seglarvänner som kramade och vinkade oss farväl. Flera av dem kommer vi att återse på Fiji.

Med hälsningar

Mats o Ulla