Down Under december 2010

Resebrev 24

 


Översegling från Nya Kaledonien till Australien
Vi ligger i Noumea på Nya Kaledonien och förbereder oss för klivet över till Australien. Det är i slutet av oktober. Ju längre vi ligger på en plats ju svårare har vi att komma loss. Vi har lärt oss att hitta var de olika affärerna ligger, det sociala livet ökar mellan båtarna och vi gör våra strövtåg iland. Grönsaksmarknaden en dag, supermarket en dag, promenad utan ryggsäck några dagar sedan börjar vi om från början igen. Tempot är något avslappnat. En dag märkte vi att kylen slutat att fungera. Kompressorn gick hela tiden men det blev inte kallt. Denna kyl hade vi installerat på Grenada för endast två år sedan. Då fick vi tag på den sista där. Nu hade vi återigen tur i oturen för vi fick installerat den sista här och så plötsligt så har vi kall öl igen. Maten som ligger bredvid blir också nedkyld, härligt.

På fiskmarknaden hittade vi råa färska räkor vilka vi kokar i mycket dill och mycket salt och de blir fantastiskt goda, vi frossade många gånger på dessa små härliga saker och som extra tilltugg slinker det ned en och annan härlig fransk ost. Allting är förhållandevis dyrt här men vin kan vi hitta till hyggliga priser, vi ligger på en fransk koloni så här finns mycket av livets goda, nu menar jag mat och vin.

Från nya Kaledonien till Coffs Harbour fick vi en fin segling men några nätter fick vi stötta med motor. Seglatsen tog knappt sju dygn och sträckan var 870 Nm. Vi kommer att stanna i Australien i cirka 8 månader. Vår äldste son Mikael med familj kommer att fira jul och nyår med oss i Sydney vilket vi ser fram emot. Sist de besökte oss var på Martinique i Karibien och vi firade även då jul och nyår tillsammans. Fyrverkeriet i Sydney kommer säkert att slå det vi såg i Marigot Bay på S:t Lucia men den mångfalden av lobster på nyårsafton (Hanna åt fyra stycken!!!)får vi avstå denna gång på grund av prisnivån här i Australien.
Den 29 oktober 06.30 seglade vi in i Coffs Harbour och vi var framme i Australien. När vi var 10 Nm ut ropade vi på Custom via VHF men Marine Rescue svarade och sa att Custom inte har vaknat ännu. Vi sa vilka vi är och frågade om vi kunde gå in i hamnen. De svarade welcome to Australia och ni kan gå in till quarantine området och ankra så kontaktar Custom er senare. Till vår förvåning var det många som var ute och promenerade, paddlade och simmade. Jag ropade upp en man i utriggare och frågade vad klockan är, mycket riktigt klockan var halv sju på morgonen, här är man morgonpigga. Senare tilläts vi gå in till en marinaplats och tullen mötte upp.

Det kom ombord en mycket trevlig man som heter Stuart, han gjorde tre mans jobb, Custom Clearance, Quarantine samt Immigration. Jag frågade honom om han fick tre gånger i lön men det fick han inte sa han. Vi hade bävat inför inklareringen för här i Australien skall man vara väldigt besvärliga och lägga beslag på det mesta man köpt ute i Stilla Havets övärld. Det enda vi blev av med var ost, grönt, potatis, grönsaker, kött, ägg samt majonnäs produkter etc. Han kollade våra snäckor, korgar och träarbeten. Vi hade lagt dem i plastsäckar och sprutat med insektsmedel och han var nöjd. Han öppnade ett par skåpsluckor och konstaterade nöjt att de var behandlade även på insidan och att de inte var angripna av termiter. Stuart höll på i en och en halvtimma och fyllde i papper och blanketter och ställde en massa frågor. Han var mycket informativ och han svarade vänligt på våra frågor, var hittar vi internet, supermarket, butcher mm.

Vi fick många broschyrer om hur skydda Australien från alla fasor från overseas såsom smugglare illegal invandring, narkotika där de bad oss att rapportera om vi såg något misstänkt. Vi fick även en mössa det står Custom och telefonnummer på samt några småsaker med tryck. Det är första gången vi får presenter från tullen. För att besöka Australien måsta man ha Visa. Vi hade sökt tolvmånaders via internet vilket var mycket enkelt och smidigt. Efter en dryg vecka fick vi våra Visa via email. Nu behöver vi inte resa ut för att få förlängt. En sak som förvånade oss är att om vi åker ur landet och kommer tillbaks igen inom de tolv månaderna så får vi nya tolv månader från inresedatum men max upp till tre år. Den incheckning som vi varit mest avvaktande inför blev en av de mest trevliga vi upplevt.

Coffs Harbour är en liten trevlig marina och det tar bara tio minuter att gå till affären om vi inte träffar någon på vägen som vi brukar göra. Att handla här är inte billigt men utbudet är stort. Köttet däremot är förhållandevis billigt och av mycket god kvalitet. Något som förvånar oss är att kyckling är så dyrt och ligger i prisnivå med bra köttbitar.

Vi passade på att göra översyn och service på våra huvuden. Först gick vi och klippte oss så vi blev presentabla och efter det besökte vi en tandläkare som gick igenom våra tuggverktyg. Tandläkaren var vietnamesiska. Vi fick godkänt både Ulla och jag, alltså inga hål så nu klarar vi oss ett halvår igen.

På yachtklubben träffade vi en norska som heter Johanna. Hon har bott här i tjugo år och tidigare gift med en australiensare, nu bor hon i samma hus som sin dotter. Johanna tog oss med på en biltur runt och vi fick se omgivningarna bland annat till Promised Land som ligger in the middle of nowhere. Det var kor överallt och ett vackert öppet landskap. Nästa dag tog hon oss till ett ställe där det ligger en liten sjö med näckrosor. Här finns ett café med galleri som ligger vackert vid sjön. Vi skulle ta en fika där men när vi kom in blev vi visade in till höger och där blev vi bjudna på var sitt glas med vin. Vi hade kommit på öppningsdagen för en ny utställning med tavlor och vi var de första gästerna. Strax efter oss strömmade besökare till och vi serverades mer vin och små läckra tilltugg. Vi gick runt och tittade på konsten, blev presenterade för konstnärerna och några andra gäster. I dessa kretsar är inte alla så välklädda så vi flöt väl in i gänget. Vissa damer var mycket uppstajlade medan gubbarna var mer ledigt klädda, det fanns av alla sorter.

Vi ringde och beställde en hyrbil och blev lovade en liten bil ett par dagar senare. Biluthyraren ringde nästa dag och sa att den utlovade bilen inte blev ledig och frågade om vi kan ta en annan bil istället, han sa vad det var för en bil men jag fattade inte vad det var för en bil men sa att det var ok om vi fick den för samma pris. Han kom och lämnade bilen som avtalats vid marinan. Det var en liten tvåsitsig lastbil med flak. Nu flöt vi in med befolkningen på landsbygden vi kände oss som locals och kunde shoppa loss ordentligt . Först upp på flaket var vår symaskin som behövde service efter allt stryk den fått av att Ulla sytt flera kapell, bimini och lagat segel. På vägen tillbaka tog vi ett par flak med öl, vin, potatis och annat tungt. Det blev endast ett litet hörn på flaket som användes. Sedan fortsatte vi med att utforska omgivningarna i några dagar. På ett litet fält såg vi ett tjugutal kängurur. Vi klev ur bilen och gick fram mot dem, de iakttog oss nyfiket avvaktande liksom vi gjorde.

Varje söndag är det marknad alldeles intill marinan. Utbudet är av varierande slag men vi är mest intresserade av grönsaker och ägg. Vi köper stora härliga frukost ägg från frigående höns och förser oss med fina färska grönsaker, hittar vi dill så köper vi det. I hamnen ligger ett fiskekooperativ där de har en stor fiskaffär med ett stort utbud med både fisk, skaldjur och bläckfisk. Affären är öppen sju dagar i veckan. Här kan man också köpa Fish and Chips. Intill ligger också restauranger och caféer och det är mycket populärt. Nu förstår ni kanske varför vi köper dill.

Vi fick reda på att Sverige har ett sjukvårdsavtal med Australien så vi åkte till ett Medi Care kontor i ett köpcentrum. Kontoret ligger på markplan inne i köpcentrat. Vi gick in och tog en nummerlapp. När det var vår tur gick vi fram till en man och bad om ett Medi Care kort. Vi fick lämna våra pass, E111 kort, Visa och inklarerings papper. Vi fick fylla i ett långt formulär som han kompletterade. Han bad om vår adress dit korten skulle skickas. Vi sa att vi skulle till Cammaray marina i Sydney men har inte adressen och frågade om han kunde ta fram den vilket han gjorde och ringde upp marinan och fick adressen. Efter att ha knappat på datorn en lång stund var det klar och vi fick varsitt provisoriska kort. Innan frågade han om vi hade några utlägg som vi ville ha ersättning för.

Nu har vi telefonkort, internetuppkoppling via dong samt Medi Care kort, är nyklippta och med nyservade tänder. I marinan finns duschar med massor av varmvatten och bredvid finns en fin tvättstuga.

Dagarna går fort och vi trivs gott här i marinan men vi vill vidare söderut. Vi har försökt att få en boj eller helst en marinaplats i Sydney men vi var sent ute och det var fullt överallt. Genom kontakter hade vi plötsligt tre möjligheter och vi valde Cammaray Marina som vi hört vara mycket yachtvänliga. Det är bra med en fast plats nu när vi får besök och kan lämna båten för kommande utflykter. Söder om Barriärrevet är det bara en slät kust och helt öppen mot nord, öst och syd. Alla hamnar ligger inne i floder varav de flesta har grundklackar i mynningen. Man kan bara gå in på högvatten och i gynnsama vindar så seglingarna måste planeras då det är långt mellan hamnarna. Då det är långgrunt blir det farlig sjö för nära kusten.

Vi fångar en bra nordlig vind och bestämmer oss för att segla direkt till Sydney och startar klockan sex på morgonen och hoppas komma fram innan det blir mörkt nästa dag. Vi har 240 Nm till mynningen och utsikterna lovar frisk NNE vind. Det har varigt dåligt väder innan så i början får vi det lite rulligt men efter några timmar griper den nya vinden in och vi får bra tryck i seglen och vi går lugnare. Vi har spirad genua ett och full stor ute. Vi får en god skjuts söderut. För att fånga den sydgående strömmen går vi ut tio till femton Nm från kusten och plötsligt så loggar vi 10 knop. Vinden ökar och vi tar in storen. På natten fortsätter vi med full genua ett och vi gör stadiga 11 knop och ibland upp till 12 knop. Strömmen ger oss tre knop. Det har gått undan och vi kommer fram till Sydney cirka sju timmar före vi beräknat. Sista biten dog vinden av och när vi skar in mot kusten släppte strömmen och vi körde med motor in i det stora innanhavet . Först gick vi naturligtvis in och paraderade förbi operahuset och efter det till en ankarvik där vi firade vår ankomst med ett glas vin stekt lax med färsk dill och solsken och vi låg stilla. Vi njöt tills ögonlocken trillade ned och sedan trillade vi i kojerna.

Nästa morgon var det lördag och det vimlade av segelbåtar i hela innanhavet. Det pågick kappsegling på flera ställen och vi har nog aldrig sett så många segelbåtar seglande på en gång. Vi låg i en som vi nu förstår populär vik för det strömmade till båtar som ankrade upp runt om oss så vi bestämde oss för att lämna så vi skulle ha plats för att få upp ankaret. Det varnades för kraftiga vindar och de började komma nu. Vi fick hålla igen för vi skulle passa en broöppning. När vi passerat bron blåste det över trettio knop och när vi kom fram till marinan gick vinden rakt in mot den plats vi skulle ha. Vi hade ropat upp Karen och Guy (Szel) så de stod beredda på pontonen men det blåste för mycket så vi vände och körde till en skyddad vik längre in och droppade ankaret. Här låg några australienska segelbåtar med samma klubbflaggor. En dinge körde fram till oss och sa att vi var välkomna iland för en sundowner. Det var några båtar från en segelklubb som hade träff där. Vi satte dingen i sjön och körde iland och blev mycket väl mottagna och presenterade. Senare delades gruppen upp mellan några båtar och festen fortsatte i dessa. Vi fick en mycket trevlig kväll med god mat och vi fick flera nya vänner . Nästa morgon hade vinden lagt sig och vi gick till vår marinaplats.

Nästa morgon gick vi till busshållplatsen för att ta bussen in till Sydney. När vi satt i busskuren och väntade kom det en dam och vi började prata med varandra. Hon var intresserad av vår segling och berättade att hon varit på flera kryssningar. Hon skulle med samma buss som vi och vi fortsatte att prata på bussen. Innan vi skildes inviterade hon oss på lunch hemma hos sig på söndag och vi tackade ja. Folk här är mycket öppna och vänliga, när de går av bussen tackar de chauffören även ungdomar. När vi stannar upp och tittar på kartan kommer någon fram och frågar om vi behöver hjälp.

Häromdagen tog vi buss och tunnelbana till Ikea och shoppade loss ordentligt. Vi julhandlade inför vårt besök. Vi köpte: Kalles Kaviar, fyra sorters inlagd sill från Klädesholmen, matjessill, ansjovis, knäckebröd, lingon, Marabou mjölkchoklad, vaniljdrömmar, senap, Annas pepparkakor, stearinljus, liten halmbock, lakan, handdukar, ljuslyktan Rotera mm. I restaurangen åt vi köttbullar med lingon och potatismos till dagens specialpris. Något nedtyngda tog vi oss till tunnelbanan. Nu skulle vi behövt den lilla lastbilen. Vad det blev till kvällsmat får ni själva lista ut. Nu kanske vi behöver göra ett återbesök innan jul. Hoppas Mikael har med sig lutfisk.

Sydney är en stor stad med över fyra miljoner invånare, det är en hög puls i staden och det finns mycket att se och undersöka. Givetvis så ligger operan högst på vår lista och man sätter upp Madame Butterfly i januari, dessförinnan kanske vi kan se och lyssna på en konsert där.

Vi önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

Mats och Ulla