Down
Under december 2010
Resebrev 24
Översegling från Nya Kaledonien till Australien
Vi ligger i Noumea på Nya Kaledonien och förbereder oss för
klivet över till Australien. Det är i slutet av oktober. Ju
längre vi ligger på en plats ju svårare har vi att komma
loss. Vi har lärt oss att hitta var de olika affärerna ligger,
det sociala livet ökar mellan båtarna och vi gör våra
strövtåg iland. Grönsaksmarknaden en dag, supermarket
en dag, promenad utan ryggsäck några dagar sedan börjar
vi om från början igen. Tempot är något avslappnat.
En dag märkte vi att kylen slutat att fungera. Kompressorn gick hela
tiden men det blev inte kallt. Denna kyl hade vi installerat på
Grenada för endast två år sedan. Då fick vi tag
på den sista där. Nu hade vi återigen tur i oturen för
vi fick installerat den sista här och så plötsligt så
har vi kall öl igen. Maten som ligger bredvid blir också nedkyld,
härligt.
På fiskmarknaden hittade vi råa färska räkor vilka
vi kokar i mycket dill och mycket salt och de blir fantastiskt goda, vi
frossade många gånger på dessa små härliga
saker och som extra tilltugg slinker det ned en och annan härlig
fransk ost. Allting är förhållandevis dyrt här men
vin kan vi hitta till hyggliga priser, vi ligger på en fransk koloni
så här finns mycket av livets goda, nu menar jag mat och vin.
Från nya Kaledonien till Coffs Harbour fick vi en fin segling men
några nätter fick vi stötta med motor. Seglatsen tog knappt
sju dygn och sträckan var 870 Nm. Vi kommer att stanna i Australien
i cirka 8 månader. Vår äldste son Mikael med familj kommer
att fira jul och nyår med oss i Sydney vilket vi ser fram emot.
Sist de besökte oss var på Martinique i Karibien och vi firade
även då jul och nyår tillsammans. Fyrverkeriet i Sydney
kommer säkert att slå det vi såg i Marigot Bay på
S:t Lucia men den mångfalden av lobster på nyårsafton
(Hanna åt fyra stycken!!!)får vi avstå denna gång
på grund av prisnivån här i Australien.
Den 29 oktober 06.30 seglade vi in i Coffs Harbour och vi var framme i
Australien. När vi var 10 Nm ut ropade vi på Custom via VHF
men Marine Rescue svarade och sa att Custom inte har vaknat ännu.
Vi sa vilka vi är och frågade om vi kunde gå in i hamnen.
De svarade welcome to Australia och ni kan gå in till quarantine
området och ankra så kontaktar Custom er senare. Till vår
förvåning var det många som var ute och promenerade,
paddlade och simmade. Jag ropade upp en man i utriggare och frågade
vad klockan är, mycket riktigt klockan var halv sju på morgonen,
här är man morgonpigga. Senare tilläts vi gå in till
en marinaplats och tullen mötte upp.
Det kom ombord en mycket trevlig man som heter Stuart, han gjorde tre
mans jobb, Custom Clearance, Quarantine samt Immigration. Jag frågade
honom om han fick tre gånger i lön men det fick han inte sa
han. Vi hade bävat inför inklareringen för här i Australien
skall man vara väldigt besvärliga och lägga beslag på
det mesta man köpt ute i Stilla Havets övärld. Det enda
vi blev av med var ost, grönt, potatis, grönsaker, kött,
ägg samt majonnäs produkter etc. Han kollade våra snäckor,
korgar och träarbeten. Vi hade lagt dem i plastsäckar och sprutat
med insektsmedel och han var nöjd. Han öppnade ett par skåpsluckor
och konstaterade nöjt att de var behandlade även på insidan
och att de inte var angripna av termiter. Stuart höll på i
en och en halvtimma och fyllde i papper och blanketter och ställde
en massa frågor. Han var mycket informativ och han svarade vänligt
på våra frågor, var hittar vi internet, supermarket,
butcher mm.
Vi fick många broschyrer om hur skydda Australien från alla
fasor från overseas såsom smugglare illegal invandring, narkotika
där de bad oss att rapportera om vi såg något misstänkt.
Vi fick även en mössa det står Custom och telefonnummer
på samt några småsaker med tryck. Det är första
gången vi får presenter från tullen. För att besöka
Australien måsta man ha Visa. Vi hade sökt tolvmånaders
via internet vilket var mycket enkelt och smidigt. Efter en dryg vecka
fick vi våra Visa via email. Nu behöver vi inte resa ut för
att få förlängt. En sak som förvånade oss är
att om vi åker ur landet och kommer tillbaks igen inom de tolv månaderna
så får vi nya tolv månader från inresedatum men
max upp till tre år. Den incheckning som vi varit mest avvaktande
inför blev en av de mest trevliga vi upplevt.
Coffs Harbour är en liten trevlig marina och det tar bara tio minuter
att gå till affären om vi inte träffar någon på
vägen som vi brukar göra. Att handla här är inte billigt
men utbudet är stort. Köttet däremot är förhållandevis
billigt och av mycket god kvalitet. Något som förvånar
oss är att kyckling är så dyrt och ligger i prisnivå
med bra köttbitar.
Vi passade på att göra översyn och service på våra
huvuden. Först gick vi och klippte oss så vi blev presentabla
och efter det besökte vi en tandläkare som gick igenom våra
tuggverktyg. Tandläkaren var vietnamesiska. Vi fick godkänt
både Ulla och jag, alltså inga hål så nu klarar
vi oss ett halvår igen.
På yachtklubben träffade vi en norska som heter Johanna. Hon
har bott här i tjugo år och tidigare gift med en australiensare,
nu bor hon i samma hus som sin dotter. Johanna tog oss med på en
biltur runt och vi fick se omgivningarna bland annat till Promised Land
som ligger in the middle of nowhere. Det var kor överallt och ett
vackert öppet landskap. Nästa dag tog hon oss till ett ställe
där det ligger en liten sjö med näckrosor. Här finns
ett café med galleri som ligger vackert vid sjön. Vi skulle
ta en fika där men när vi kom in blev vi visade in till höger
och där blev vi bjudna på var sitt glas med vin. Vi hade kommit
på öppningsdagen för en ny utställning med tavlor
och vi var de första gästerna. Strax efter oss strömmade
besökare till och vi serverades mer vin och små läckra
tilltugg. Vi gick runt och tittade på konsten, blev presenterade
för konstnärerna och några andra gäster. I dessa
kretsar är inte alla så välklädda så vi flöt
väl in i gänget. Vissa damer var mycket uppstajlade medan gubbarna
var mer ledigt klädda, det fanns av alla sorter.
Vi ringde och beställde en hyrbil och blev lovade en liten bil ett
par dagar senare. Biluthyraren ringde nästa dag och sa att den utlovade
bilen inte blev ledig och frågade om vi kan ta en annan bil istället,
han sa vad det var för en bil men jag fattade inte vad det var för
en bil men sa att det var ok om vi fick den för samma pris. Han kom
och lämnade bilen som avtalats vid marinan. Det var en liten tvåsitsig
lastbil med flak. Nu flöt vi in med befolkningen på landsbygden
vi kände oss som locals och kunde shoppa loss ordentligt . Först
upp på flaket var vår symaskin som behövde service efter
allt stryk den fått av att Ulla sytt flera kapell, bimini och lagat
segel. På vägen tillbaka tog vi ett par flak med öl, vin,
potatis och annat tungt. Det blev endast ett litet hörn på
flaket som användes. Sedan fortsatte vi med att utforska omgivningarna
i några dagar. På ett litet fält såg vi ett tjugutal
kängurur. Vi klev ur bilen och gick fram mot dem, de iakttog oss
nyfiket avvaktande liksom vi gjorde.
Varje söndag är det marknad alldeles intill marinan. Utbudet
är av varierande slag men vi är mest intresserade av grönsaker
och ägg. Vi köper stora härliga frukost ägg från
frigående höns och förser oss med fina färska grönsaker,
hittar vi dill så köper vi det. I hamnen ligger ett fiskekooperativ
där de har en stor fiskaffär med ett stort utbud med både
fisk, skaldjur och bläckfisk. Affären är öppen sju
dagar i veckan. Här kan man också köpa Fish and Chips.
Intill ligger också restauranger och caféer och det är
mycket populärt. Nu förstår ni kanske varför vi köper
dill.
Vi fick reda på att Sverige har ett sjukvårdsavtal med Australien
så vi åkte till ett Medi Care kontor i ett köpcentrum.
Kontoret ligger på markplan inne i köpcentrat. Vi gick in och
tog en nummerlapp. När det var vår tur gick vi fram till en
man och bad om ett Medi Care kort. Vi fick lämna våra pass,
E111 kort, Visa och inklarerings papper. Vi fick fylla i ett långt
formulär som han kompletterade. Han bad om vår adress dit korten
skulle skickas. Vi sa att vi skulle till Cammaray marina i Sydney men
har inte adressen och frågade om han kunde ta fram den vilket han
gjorde och ringde upp marinan och fick adressen. Efter att ha knappat
på datorn en lång stund var det klar och vi fick varsitt provisoriska
kort. Innan frågade han om vi hade några utlägg som vi
ville ha ersättning för.
Nu har vi telefonkort, internetuppkoppling via dong samt Medi Care kort,
är nyklippta och med nyservade tänder. I marinan finns duschar
med massor av varmvatten och bredvid finns en fin tvättstuga.
Dagarna går fort och vi trivs gott här i marinan men vi vill
vidare söderut. Vi har försökt att få en boj eller
helst en marinaplats i Sydney men vi var sent ute och det var fullt överallt.
Genom kontakter hade vi plötsligt tre möjligheter och vi valde
Cammaray Marina som vi hört vara mycket yachtvänliga. Det är
bra med en fast plats nu när vi får besök och kan lämna
båten för kommande utflykter. Söder om Barriärrevet
är det bara en slät kust och helt öppen mot nord, öst
och syd. Alla hamnar ligger inne i floder varav de flesta har grundklackar
i mynningen. Man kan bara gå in på högvatten och i gynnsama
vindar så seglingarna måste planeras då det är
långt mellan hamnarna. Då det är långgrunt blir
det farlig sjö för nära kusten.
Vi fångar en bra nordlig vind och bestämmer oss för att
segla direkt till Sydney och startar klockan sex på morgonen och
hoppas komma fram innan det blir mörkt nästa dag. Vi har 240
Nm till mynningen och utsikterna lovar frisk NNE vind. Det har varigt
dåligt väder innan så i början får vi det
lite rulligt men efter några timmar griper den nya vinden in och
vi får bra tryck i seglen och vi går lugnare. Vi har spirad
genua ett och full stor ute. Vi får en god skjuts söderut.
För att fånga den sydgående strömmen går vi
ut tio till femton Nm från kusten och plötsligt så loggar
vi 10 knop. Vinden ökar och vi tar in storen. På natten fortsätter
vi med full genua ett och vi gör stadiga 11 knop och ibland upp till
12 knop. Strömmen ger oss tre knop. Det har gått undan och
vi kommer fram till Sydney cirka sju timmar före vi beräknat.
Sista biten dog vinden av och när vi skar in mot kusten släppte
strömmen och vi körde med motor in i det stora innanhavet .
Först gick vi naturligtvis in och paraderade förbi operahuset
och efter det till en ankarvik där vi firade vår ankomst med
ett glas vin stekt lax med färsk dill och solsken och vi låg
stilla. Vi njöt tills ögonlocken trillade ned och sedan trillade
vi i kojerna.
Nästa morgon var det lördag och det vimlade av segelbåtar
i hela innanhavet. Det pågick kappsegling på flera ställen
och vi har nog aldrig sett så många segelbåtar seglande
på en gång. Vi låg i en som vi nu förstår
populär vik för det strömmade till båtar som ankrade
upp runt om oss så vi bestämde oss för att lämna
så vi skulle ha plats för att få upp ankaret. Det varnades
för kraftiga vindar och de började komma nu. Vi fick hålla
igen för vi skulle passa en broöppning. När vi passerat
bron blåste det över trettio knop och när vi kom fram
till marinan gick vinden rakt in mot den plats vi skulle ha. Vi hade ropat
upp Karen och Guy (Szel) så de stod beredda på pontonen men
det blåste för mycket så vi vände och körde
till en skyddad vik längre in och droppade ankaret. Här låg
några australienska segelbåtar med samma klubbflaggor. En
dinge körde fram till oss och sa att vi var välkomna iland för
en sundowner. Det var några båtar från en segelklubb
som hade träff där. Vi satte dingen i sjön och körde
iland och blev mycket väl mottagna och presenterade. Senare delades
gruppen upp mellan några båtar och festen fortsatte i dessa.
Vi fick en mycket trevlig kväll med god mat och vi fick flera nya
vänner . Nästa morgon hade vinden lagt sig och vi gick till
vår marinaplats.
Nästa morgon gick vi till busshållplatsen för att ta bussen
in till Sydney. När vi satt i busskuren och väntade kom det
en dam och vi började prata med varandra. Hon var intresserad av
vår segling och berättade att hon varit på flera kryssningar.
Hon skulle med samma buss som vi och vi fortsatte att prata på bussen.
Innan vi skildes inviterade hon oss på lunch hemma hos sig på
söndag och vi tackade ja. Folk här är mycket öppna
och vänliga, när de går av bussen tackar de chauffören
även ungdomar. När vi stannar upp och tittar på kartan
kommer någon fram och frågar om vi behöver hjälp.
Häromdagen tog vi buss och tunnelbana till Ikea och shoppade loss
ordentligt. Vi julhandlade inför vårt besök. Vi köpte:
Kalles Kaviar, fyra sorters inlagd sill från Klädesholmen,
matjessill, ansjovis, knäckebröd, lingon, Marabou mjölkchoklad,
vaniljdrömmar, senap, Annas pepparkakor, stearinljus, liten halmbock,
lakan, handdukar, ljuslyktan Rotera mm. I restaurangen åt vi köttbullar
med lingon och potatismos till dagens specialpris. Något nedtyngda
tog vi oss till tunnelbanan. Nu skulle vi behövt den lilla lastbilen.
Vad det blev till kvällsmat får ni själva lista ut. Nu
kanske vi behöver göra ett återbesök innan jul. Hoppas
Mikael har med sig lutfisk.
Sydney är en stor stad med över fyra miljoner invånare,
det är en hög puls i staden och det finns mycket att se och
undersöka. Givetvis så ligger operan högst på vår
lista och man sätter upp Madame Butterfly i januari, dessförinnan
kanske vi kan se och lyssna på en konsert där.
Vi önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
Mats och Ulla
|