Darwin
augusti 2011
Resebrev 27
Torres Strait
Darwin
Vi är vidare på väg norrut efter tandläkarbesök
i Urangan. Nästa stopp blev Bundaberg. Vi ville gärna göra
ett besök där och se hur det ser ut efter översvämningen.
Det fick bli ett snabbt besök för tiden rinner iväg och
vi ville ut till Lady Musgrave som är den sydligaste atollen i Stora
Barriärrevet. Vi lämnade Bundaberg tidigt nästa morgon.
Efter en tidig start kom vi fram och gick genom passagen på slackt
vatten och in i den stora lagunen. Vi fick en fin kväll men vinden
ökade hela tiden och det blev kuling. Vi hade bra fäste och
här innanför revet med sjölä. Vid högvatten blev
det lite sjö då vågorna slog över revet. Vi låg
ett tiotal båtar här. Den andra natten släppte draggen
på den holländska Sabbatical men han märkte det och lade
om ankaret. Tyvärr höll vinden i sig och det var inget kul att
ligga här, att simma och snorkla var inte bra då det var dålig
sikt i vattnet. Efter ett par dagar lugnade sig vinden lite och vi bestämde
oss för att segla vidare till Great Keppel Island. Vi hade 90 Nm
så det blev en nattsegling. Sabbatical lämnade strax före
oss och vi såg dem segla rätt mot ett grund som är märkt
med en liten boj. Vi ropade allt vad vi kunde men de hörde oss inte
och de fortsatte upp på grundet. Lyckligtvis så var det inte
korall utan en sandbank och de lyckades trixa sig loss med hjälp
av att bräcka med seglen och få lutning på båten.
Pieter fortsatte med att ha otur. Några dagar senare skadade han
ena foten och blev gipsad i en månad. Han fortsatte ensam med gipsat
ben och en sen kväll fick han kraftiga buksmärtor och ropade
på Resque som kom till undsättning och gav honom morfin. De
ankrade upp Sabbatica och transporterade honom till sjukhus. Han hade
fått ett njurstensanfall. Stenen gick igenom och han var tillbaka
ombord efter ett par dagar.
Vi fick en lugn fin segling i gott väder och efter 18 timmar var
vi framme på Great Keppel Island. Den tyska båten Symi låg
där när vi kom och vi hade en sundowner tillsammans. Till middag
blev det grillad biff med bakad potatis. När vi satt där i eftermiddagssolen
och åt fick vi besök av en stor sköldpadda. Det blev också
ett kvickt dopp i havet.
Vi seglade vidare till Pearl Bay och efter det Middle Percy Island. Det
är långt mellan de olika ankringsplatserna och distanserna
ligger mellan 50 till 60 Nm så det gäller att gå upp
före tuppen för att hinna fram innan solen går ned. Nästa
stopp blev Scawfell Refuge Bay där vi blev inblåsta i sex dygn.
Vi låg hyggligt i lä men det kom våldsamma kastvindar
som drog ned över bergstopparna. Vi hade sällskap av bland andra
Symi, Comodo, Sabbatical 2 (inte Pete) och Nukualofa. En kväll var
det sundowner ombord på Sabbatical men nästa kväll som
skulle vara ombord på Nukualofa fick inställas för det
blåste för mycket och ingen vill gå ut med gummibåten
eller lämna båten i den hårda vinden. En dag festade
vi på rökt skinka och dillstuvad potatis. Efter en blåsig
natt smakade det gott med lasagne men det var givetvis långt efter
det vi intagit frukost. Här på nordöstra sidan av Australien
i Queensland blåser det alltid mycket. Det är mestadels sydostliga
passadvindar och vi gör god fart.
Vi seglade vidare till Cid Harbour och vi njöt av den korta sträckan,
endast 20Nm. Vi kunde starta sent och komma fram tidigt. Nästa dag
seglade vi till Airlie. Här skulle vi få gjort den första
och obligatoriska servicen på vår nya Panda generator. Vi
ropade upp och fick plats i Abel Point Marina. Autopiloten fortsätter
att bråka och vi måste få denfixadt. Representanten
för Raymarine hittade inget fel men trodde att det var hydrauliken.
Vi tog ut hela hydrauliken inkl pump och elmotor och en hydraulikfirma
kollade den i bänk, bytte olja och kollade tätningar. Allt monterades
på plats igen och servicemannen ändrade någon inställning
på rodergivaren. Vi bytte batterier och kollade startmotorn som
vi aldrig tidigare hade rört. Vi passade också på att
fylla på lagret med motorolja, olja och diesel -filter till motorerna.
Airlie är ett glassigt och mycket populärt ställe och marinan
skall vara den dyraste i Australien. Marinan är tillbyggd och mycket
fin. Det finns verkstäder där man kan få fixa det mesta
på en båt om man har gott om pengar. Det går en strandväg
in till Airlie som är mycket vacker och man passerar ett par resorts.
Inne i Airlie vid sjösidan ligger en jättestor oregelbunden
badpool med gräsmattor runt om, gasolgrillar, bord med sittplatser
under tak. Hela anläggningen är öppen för allmänheten
och utan inträde. Ingen badar i havet på grund av haj och kubmaneter.
Om man skall simma måste man ha våtdräkt. Stora skyltar
varnar för kubmaneterna. Vissa kubmaneter är så små
så man ser dem inte men de är livsfarliga. Efter att ha fixat
båten och traskat runt några dagar i Ailie längtade vi
ut i ankarvikarna igen. Vi lämnade och seglade till Nara Inlet eller
Hook Island. Nu hade vi nytt kött till grillen och fina bakpotatis,
detta tillsammans med ett snabbt dopp och solnedgång och kaffe i
ljummen kvällsbris. En stor fin Mud Crab som vi köpt i Airlie
Beach slank också ned.
Tiden går och vi har långt till Darwin så det blir alltför
korta stopp på vägen. Så det blir fortsatt tidiga morgonar
och sena ankomster innan det blev mörkt. Upstart Bay blev nästa
stopp. Vad vi kommer ihåg så blev det majskolv till lunch.
Nästa dag blev det Horseshoe Bay på Magic Island. Detta är
en populär ö som ligger mellan kusten och Barriärrevet.
Här var det en mysig ankarvik med café och restaurang på
stranden. Vi tog en buss och åkte till den andra sidan av ön.
Det finns många fina sommarhus längs vägen. Vi kom fram
till den lilla byn som hade ett färjeläge dit färjor trafikerade
fastlandet. Vi var några båtbesättningar som gjorde följe.
Vi hittade inget bra fikaställe så vi gick till supermarket
och köpte frallor och pålägg och intog en mysig gemensam
lunch. Sedan blev det Little Pioneer och efter der Mission Bay innan vi
kom till Cairns.
Cairns är det sista stället där vi kan handla och få
saker fixat på båten innan ödemarken norrut. Sedan är
det cirka 450 Nm till nästa supermarket. Cairns är en trevlig
liten stad. Även här fick vi gå upp i en flodmynning och
vi lyckades få plats i marinan. Vi åkte vi på en tur
och besökte vi en krokodilfarm. Krokodilerna är fridlysta, men
de som föds upp i fångenskap får man göra skor och
handväskor av. Ägare till farmen är Louis Vitton och vad
de gör med skinnen kan man se i deras exklusiva butiker. Här
finns massor med krokodiler i olika åldrar och storlekar och de
separeras i olika inhägnader. Av säkerhetsskäl fick vi
för det mesta inte lämna bussen. Vi fick se när de matade
dem. Det var tre hela kycklingar per krokodil. De gjorde ett par tuggande
och svalde sedan.
Nästa dag tog vi det historiska tåget till Kuranda. Det är
ett gammalt tåg med trävagnar som tar oss in genom landet.
Sakta kör det men vi åker genom djungel och bergsmassiv, över
broar med djupa stup och vi ser flera vattenfall. Tåget har sina
anor från guldruschens dagar och vi förstår vilka svårigheter
och vedermödor de hade på den tiden att forcera denna tätbevuxna
och kuperade terräng. Tågresan var en verklig highlight. Byn
Kuranda var också intressant, särskilt den söta järnvägsstationen
men här hade turistnäringen förstört det lilla fina
samhället med souveniraffärer, restauranger, caféer vägg
i vägg. Det genuina försvann. Vi tycke i alla fall det var värt
ett besök och vi kom lite bakom till de gamla försäljningsbodarna
där man sålde mer av lokalt hantverk. Vi stannade i Cairns
i fem dagar då vi också bunkrade mat, diesel gasol mm. Nu
skulle vi klara oss i cirka fjorton dagar innan vi kan fylla på
förråden.
Vi seglade vidare till Lizard Island och det blev nattsegling för
det är 145 Nm dit. Barriärrevet ligger närmare och närmare
fastlandet ju längre norrut vi kommer vilket gör att helt plötsligt
minskar sjön och vi får en fantastisk segling i sydostlig tradevind
där det stadigt blåser mellan 15 till 20 knop i en nordgående
ström.
Nu träffade vi åter Lovisa med Anders och Ann Cristin ombord.
De hade lagt båten i Bundaberg och rest hem några månader
över jul och nyår. Lovisa stod på land och klarade som
tur är den stora översvämningen utan skador. Vi bjöd
på ägg och bacon vilket alltid uppskattas och nästa dag
blev det middag ombord på Lovisa. Anders Och Ann Kristin satsar
alltid stort när de bjuder på middag och det är alltid
på god mat och gott att dricka. Här på Lizard Island
är det fin snorkling och det finns gigantiska snäckor med stora”munnar”
i blålila färger.
Färden gick vidare till Bathurst Bay, Flinders Island, Morris Island,
Portland Roads, Margret Bay och Escape River. Alla ställen fantastiskt
fina och ute i vildmarken. Här är mycket utsatt för väder
och vind och man måste ha tur för i nordliga vindar finns få
ställen att krypa bakom. Vi har nu kommit upp till toppen av Australien
och skall vi runda Cape York och in i Torres Strait där det kan bli
mycket besvärligt att ta sig igenom på grund av det höga
och starka tidvattnen. Mellan Nya Guinea och Australien är det mycket
grunt och det finns ett par utprickade leder som går genom Torres
Strait. Ofta blåser det mycket och strömmen kan bli våldsam,
upp till 10 knop i de trånga passagerna mellan öarna och tidvattnet
är cirka 5 m. Här gäller det att planera och gå vid
rätt tidpunkt och göra passagerna i slackvatten eller strax
efter lågvatten.
Vi startade klockan halv sju på morgonen och kom lagom fram till
Albany Pass vid slack water och gled igenom med uppgående tidvatten
i ryggen och vi hade klarat oss genom den första kritiska punkten.
Vid rätt väder och god planering är det inga problem. Har
man otur tvingas man ligga och vänta på rätt väder.
Lammgrytan avnjöt vi tillsammans med Lovisa när vi kom fram
till Possession Island. Vädret var fint och solen värmde gott,
Temperaturen såväl i vattnet som i luften har stigit. Baden
är dock inte så inbjudande för här är det krokodilvatten
och kubmaneter, hajen är inte heller att leka med. En båt vi
träffade berättade att när de tog upp ankaret och flyttade
sig såg de en krokodil som legat under båten och passat. Det
sägs att krokodiler inte jagar byten för att de är hungriga
utan för att de kan. Ankringen var dock superb och några snabba
dopp gjorde vi. Efter ett par dagar seglade vi ned till Seisia. Det är
ett litet muslimskt samhälle och ett ställe där vi kan
köpa lite mat. Vi valde att gå hit istället för Thursday
Island för att slippa den starka strömmen som tillsammans med
tidvattnet och dålig ankarbotten, dessutom slapp vi klarera in och
ut på grund av karantänsbestämmelser.
Om Seisia finns det inte mycket att berätta om. Det går en
liten lastbåt härifrån ut till Thursday Island så
det finns en brygga och ett litet magasin. En liten campingplats ligger
intill hamnpiren och den besöks av fiskintresserade australiensare
som kommer med jeep, tält och en liten aluminiumbåt. Här
i Australien och på Nya Zeeland är det nästan bara aluminiumbåtar
och endast få i plast. Det kanske beror på att de är
lättare och de lastar dem på taket på bilen. När
vi passerat campingplatsen såg vi en bensinstation och efter det
en liten supermarket. Utbudet t var synnerligen begränsat men är
man hungrig så hittar man alltid något att sätta tänderna
i.
Midsommarafton firade vi ombord på Lovisa. Året innan var
på Fiji och då var vi också på Lovisa. Bordet
dignade av Jansson, sill, lax, köttbullar och ägghalvor samt
någon liten nubbe. Nu skulle vi vidare och det blev återigen
en liten passage. Nu skulle vi över Gulf of Carpentaria och till
Coral Bay vilket blev 5 dygn och 622 Nm . Det blev en lugn och fin segling
och vi fick tillfälle att njuta av såväl vädret och
havet som lite kulinariska resor. Smolk i bägaren var det återkommande
problemet med autopiloten så det blev en del styrning för hand
men å andra sidan så gör vi det här för att
det är kul.
I Coral Bay finns det en liten fin resort. Det finns inga vägar hit
så gästerna flygs till en liten flygplats en bit ifrån
där de hämtas med resortens båt. På grund av de
dåliga tiderna så är beläggningen klen och man är
positiv till besökande båtar. I den lilla skyddade viken ligger
flera av våra vänner och vi droppar ankaret och efter det är
sysselsättningen löst. Det blir sundowners i de olika båtarna,
besök iland och till resorten där vi får använda
faciliteterna vilket är baren, restaurangen och poolen. Resorten
ligger enormt vackert, hit åker man inte för att festa utan
för att koppla av i en drömomgivning. Det ser verkligen ut som
på de glassiga broschyrerna med kristallklart blått/turkos
vatten. Vädret är alltid fint här. Vi låg här
i tre dygn och njöt till nittionio procent. En procent ville vidare
och den segrade den fjärde dagen och vi satte kursen mot Darwin.
Nu hade vi bara 130 Nm kvar och ville komma fram för att göra
förberedelser för överseglingarna till Durban och Sydafrica
Vi räknar med att vara i Darwin i slutet av juli. I början på
augusti lämnar vi Australien och vår färdväg blir
Cocos and Keeling, Mauritius, Reunion och Durban Sydafrica i november.
Hälsningar
Mats o Ulla
|