Darwin augusti 2011

Resebrev 27


Torres Strait
Darwin


Vi är vidare på väg norrut efter tandläkarbesök i Urangan. Nästa stopp blev Bundaberg. Vi ville gärna göra ett besök där och se hur det ser ut efter översvämningen. Det fick bli ett snabbt besök för tiden rinner iväg och vi ville ut till Lady Musgrave som är den sydligaste atollen i Stora Barriärrevet. Vi lämnade Bundaberg tidigt nästa morgon. Efter en tidig start kom vi fram och gick genom passagen på slackt vatten och in i den stora lagunen. Vi fick en fin kväll men vinden ökade hela tiden och det blev kuling. Vi hade bra fäste och här innanför revet med sjölä. Vid högvatten blev det lite sjö då vågorna slog över revet. Vi låg ett tiotal båtar här. Den andra natten släppte draggen på den holländska Sabbatical men han märkte det och lade om ankaret. Tyvärr höll vinden i sig och det var inget kul att ligga här, att simma och snorkla var inte bra då det var dålig sikt i vattnet. Efter ett par dagar lugnade sig vinden lite och vi bestämde oss för att segla vidare till Great Keppel Island. Vi hade 90 Nm så det blev en nattsegling. Sabbatical lämnade strax före oss och vi såg dem segla rätt mot ett grund som är märkt med en liten boj. Vi ropade allt vad vi kunde men de hörde oss inte och de fortsatte upp på grundet. Lyckligtvis så var det inte korall utan en sandbank och de lyckades trixa sig loss med hjälp av att bräcka med seglen och få lutning på båten. Pieter fortsatte med att ha otur. Några dagar senare skadade han ena foten och blev gipsad i en månad. Han fortsatte ensam med gipsat ben och en sen kväll fick han kraftiga buksmärtor och ropade på Resque som kom till undsättning och gav honom morfin. De ankrade upp Sabbatica och transporterade honom till sjukhus. Han hade fått ett njurstensanfall. Stenen gick igenom och han var tillbaka ombord efter ett par dagar.

Vi fick en lugn fin segling i gott väder och efter 18 timmar var vi framme på Great Keppel Island. Den tyska båten Symi låg där när vi kom och vi hade en sundowner tillsammans. Till middag blev det grillad biff med bakad potatis. När vi satt där i eftermiddagssolen och åt fick vi besök av en stor sköldpadda. Det blev också ett kvickt dopp i havet.

Vi seglade vidare till Pearl Bay och efter det Middle Percy Island. Det är långt mellan de olika ankringsplatserna och distanserna ligger mellan 50 till 60 Nm så det gäller att gå upp före tuppen för att hinna fram innan solen går ned. Nästa stopp blev Scawfell Refuge Bay där vi blev inblåsta i sex dygn. Vi låg hyggligt i lä men det kom våldsamma kastvindar som drog ned över bergstopparna. Vi hade sällskap av bland andra Symi, Comodo, Sabbatical 2 (inte Pete) och Nukualofa. En kväll var det sundowner ombord på Sabbatical men nästa kväll som skulle vara ombord på Nukualofa fick inställas för det blåste för mycket och ingen vill gå ut med gummibåten eller lämna båten i den hårda vinden. En dag festade vi på rökt skinka och dillstuvad potatis. Efter en blåsig natt smakade det gott med lasagne men det var givetvis långt efter det vi intagit frukost. Här på nordöstra sidan av Australien i Queensland blåser det alltid mycket. Det är mestadels sydostliga passadvindar och vi gör god fart.
Vi seglade vidare till Cid Harbour och vi njöt av den korta sträckan, endast 20Nm. Vi kunde starta sent och komma fram tidigt. Nästa dag seglade vi till Airlie. Här skulle vi få gjort den första och obligatoriska servicen på vår nya Panda generator. Vi ropade upp och fick plats i Abel Point Marina. Autopiloten fortsätter att bråka och vi måste få denfixadt. Representanten för Raymarine hittade inget fel men trodde att det var hydrauliken. Vi tog ut hela hydrauliken inkl pump och elmotor och en hydraulikfirma kollade den i bänk, bytte olja och kollade tätningar. Allt monterades på plats igen och servicemannen ändrade någon inställning på rodergivaren. Vi bytte batterier och kollade startmotorn som vi aldrig tidigare hade rört. Vi passade också på att fylla på lagret med motorolja, olja och diesel -filter till motorerna.

Airlie är ett glassigt och mycket populärt ställe och marinan skall vara den dyraste i Australien. Marinan är tillbyggd och mycket fin. Det finns verkstäder där man kan få fixa det mesta på en båt om man har gott om pengar. Det går en strandväg in till Airlie som är mycket vacker och man passerar ett par resorts. Inne i Airlie vid sjösidan ligger en jättestor oregelbunden badpool med gräsmattor runt om, gasolgrillar, bord med sittplatser under tak. Hela anläggningen är öppen för allmänheten och utan inträde. Ingen badar i havet på grund av haj och kubmaneter. Om man skall simma måste man ha våtdräkt. Stora skyltar varnar för kubmaneterna. Vissa kubmaneter är så små så man ser dem inte men de är livsfarliga. Efter att ha fixat båten och traskat runt några dagar i Ailie längtade vi ut i ankarvikarna igen. Vi lämnade och seglade till Nara Inlet eller Hook Island. Nu hade vi nytt kött till grillen och fina bakpotatis, detta tillsammans med ett snabbt dopp och solnedgång och kaffe i ljummen kvällsbris. En stor fin Mud Crab som vi köpt i Airlie Beach slank också ned.

Tiden går och vi har långt till Darwin så det blir alltför korta stopp på vägen. Så det blir fortsatt tidiga morgonar och sena ankomster innan det blev mörkt. Upstart Bay blev nästa stopp. Vad vi kommer ihåg så blev det majskolv till lunch. Nästa dag blev det Horseshoe Bay på Magic Island. Detta är en populär ö som ligger mellan kusten och Barriärrevet. Här var det en mysig ankarvik med café och restaurang på stranden. Vi tog en buss och åkte till den andra sidan av ön. Det finns många fina sommarhus längs vägen. Vi kom fram till den lilla byn som hade ett färjeläge dit färjor trafikerade fastlandet. Vi var några båtbesättningar som gjorde följe. Vi hittade inget bra fikaställe så vi gick till supermarket och köpte frallor och pålägg och intog en mysig gemensam lunch. Sedan blev det Little Pioneer och efter der Mission Bay innan vi kom till Cairns.

Cairns är det sista stället där vi kan handla och få saker fixat på båten innan ödemarken norrut. Sedan är det cirka 450 Nm till nästa supermarket. Cairns är en trevlig liten stad. Även här fick vi gå upp i en flodmynning och vi lyckades få plats i marinan. Vi åkte vi på en tur och besökte vi en krokodilfarm. Krokodilerna är fridlysta, men de som föds upp i fångenskap får man göra skor och handväskor av. Ägare till farmen är Louis Vitton och vad de gör med skinnen kan man se i deras exklusiva butiker. Här finns massor med krokodiler i olika åldrar och storlekar och de separeras i olika inhägnader. Av säkerhetsskäl fick vi för det mesta inte lämna bussen. Vi fick se när de matade dem. Det var tre hela kycklingar per krokodil. De gjorde ett par tuggande och svalde sedan.

Nästa dag tog vi det historiska tåget till Kuranda. Det är ett gammalt tåg med trävagnar som tar oss in genom landet. Sakta kör det men vi åker genom djungel och bergsmassiv, över broar med djupa stup och vi ser flera vattenfall. Tåget har sina anor från guldruschens dagar och vi förstår vilka svårigheter och vedermödor de hade på den tiden att forcera denna tätbevuxna och kuperade terräng. Tågresan var en verklig highlight. Byn Kuranda var också intressant, särskilt den söta järnvägsstationen men här hade turistnäringen förstört det lilla fina samhället med souveniraffärer, restauranger, caféer vägg i vägg. Det genuina försvann. Vi tycke i alla fall det var värt ett besök och vi kom lite bakom till de gamla försäljningsbodarna där man sålde mer av lokalt hantverk. Vi stannade i Cairns i fem dagar då vi också bunkrade mat, diesel gasol mm. Nu skulle vi klara oss i cirka fjorton dagar innan vi kan fylla på förråden.

Vi seglade vidare till Lizard Island och det blev nattsegling för det är 145 Nm dit. Barriärrevet ligger närmare och närmare fastlandet ju längre norrut vi kommer vilket gör att helt plötsligt minskar sjön och vi får en fantastisk segling i sydostlig tradevind där det stadigt blåser mellan 15 till 20 knop i en nordgående ström.

Nu träffade vi åter Lovisa med Anders och Ann Cristin ombord. De hade lagt båten i Bundaberg och rest hem några månader över jul och nyår. Lovisa stod på land och klarade som tur är den stora översvämningen utan skador. Vi bjöd på ägg och bacon vilket alltid uppskattas och nästa dag blev det middag ombord på Lovisa. Anders Och Ann Kristin satsar alltid stort när de bjuder på middag och det är alltid på god mat och gott att dricka. Här på Lizard Island är det fin snorkling och det finns gigantiska snäckor med stora”munnar” i blålila färger.

Färden gick vidare till Bathurst Bay, Flinders Island, Morris Island, Portland Roads, Margret Bay och Escape River. Alla ställen fantastiskt fina och ute i vildmarken. Här är mycket utsatt för väder och vind och man måste ha tur för i nordliga vindar finns få ställen att krypa bakom. Vi har nu kommit upp till toppen av Australien och skall vi runda Cape York och in i Torres Strait där det kan bli mycket besvärligt att ta sig igenom på grund av det höga och starka tidvattnen. Mellan Nya Guinea och Australien är det mycket grunt och det finns ett par utprickade leder som går genom Torres Strait. Ofta blåser det mycket och strömmen kan bli våldsam, upp till 10 knop i de trånga passagerna mellan öarna och tidvattnet är cirka 5 m. Här gäller det att planera och gå vid rätt tidpunkt och göra passagerna i slackvatten eller strax efter lågvatten.

Vi startade klockan halv sju på morgonen och kom lagom fram till Albany Pass vid slack water och gled igenom med uppgående tidvatten i ryggen och vi hade klarat oss genom den första kritiska punkten. Vid rätt väder och god planering är det inga problem. Har man otur tvingas man ligga och vänta på rätt väder. Lammgrytan avnjöt vi tillsammans med Lovisa när vi kom fram till Possession Island. Vädret var fint och solen värmde gott, Temperaturen såväl i vattnet som i luften har stigit. Baden är dock inte så inbjudande för här är det krokodilvatten och kubmaneter, hajen är inte heller att leka med. En båt vi träffade berättade att när de tog upp ankaret och flyttade sig såg de en krokodil som legat under båten och passat. Det sägs att krokodiler inte jagar byten för att de är hungriga utan för att de kan. Ankringen var dock superb och några snabba dopp gjorde vi. Efter ett par dagar seglade vi ned till Seisia. Det är ett litet muslimskt samhälle och ett ställe där vi kan köpa lite mat. Vi valde att gå hit istället för Thursday Island för att slippa den starka strömmen som tillsammans med tidvattnet och dålig ankarbotten, dessutom slapp vi klarera in och ut på grund av karantänsbestämmelser.

Om Seisia finns det inte mycket att berätta om. Det går en liten lastbåt härifrån ut till Thursday Island så det finns en brygga och ett litet magasin. En liten campingplats ligger intill hamnpiren och den besöks av fiskintresserade australiensare som kommer med jeep, tält och en liten aluminiumbåt. Här i Australien och på Nya Zeeland är det nästan bara aluminiumbåtar och endast få i plast. Det kanske beror på att de är lättare och de lastar dem på taket på bilen. När vi passerat campingplatsen såg vi en bensinstation och efter det en liten supermarket. Utbudet t var synnerligen begränsat men är man hungrig så hittar man alltid något att sätta tänderna i.

Midsommarafton firade vi ombord på Lovisa. Året innan var på Fiji och då var vi också på Lovisa. Bordet dignade av Jansson, sill, lax, köttbullar och ägghalvor samt någon liten nubbe. Nu skulle vi vidare och det blev återigen en liten passage. Nu skulle vi över Gulf of Carpentaria och till Coral Bay vilket blev 5 dygn och 622 Nm . Det blev en lugn och fin segling och vi fick tillfälle att njuta av såväl vädret och havet som lite kulinariska resor. Smolk i bägaren var det återkommande problemet med autopiloten så det blev en del styrning för hand men å andra sidan så gör vi det här för att det är kul.

I Coral Bay finns det en liten fin resort. Det finns inga vägar hit så gästerna flygs till en liten flygplats en bit ifrån där de hämtas med resortens båt. På grund av de dåliga tiderna så är beläggningen klen och man är positiv till besökande båtar. I den lilla skyddade viken ligger flera av våra vänner och vi droppar ankaret och efter det är sysselsättningen löst. Det blir sundowners i de olika båtarna, besök iland och till resorten där vi får använda faciliteterna vilket är baren, restaurangen och poolen. Resorten ligger enormt vackert, hit åker man inte för att festa utan för att koppla av i en drömomgivning. Det ser verkligen ut som på de glassiga broschyrerna med kristallklart blått/turkos vatten. Vädret är alltid fint här. Vi låg här i tre dygn och njöt till nittionio procent. En procent ville vidare och den segrade den fjärde dagen och vi satte kursen mot Darwin. Nu hade vi bara 130 Nm kvar och ville komma fram för att göra förberedelser för överseglingarna till Durban och Sydafrica


Vi räknar med att vara i Darwin i slutet av juli. I början på augusti lämnar vi Australien och vår färdväg blir Cocos and Keeling, Mauritius, Reunion och Durban Sydafrica i november.
Hälsningar
Mats o Ulla