Reunion oktober 2011
Resebrev 29
Rodriguez
Mauritius
Reunion
Vi ligger på svaj i den lilla hamnen i Port Mathurin på Rodriguez.
Hamnen är en lastkaj som är omsluten av rev med en sprängd
kanal in. Vid kajen låg ett lastfartyg som lossade containers. Fartyget
gick efter ett dygn och alla ankrade segelbåtar blev ombedda att
gå ur hamnen när det lämnade hamnen. Det blåste
nästan 20 meter per sekund i byarna när vi gick ut så
vi fick gunga lite. När fartyget lämnat gick vi in igen och
vinden lade sig. Vi la till vid kajen vilket är ok när den är
ledig. Nu slapp vi använda dingen för att gå iland. Hamnen
ligger mitt i den lilla staden så vi behövde inte gå
många meter för att hamna bland marknadsstånden.
Det var lördag och det kryllade av folk och de smala gatorna kantades
av stånd där man sålde frukt och grönt, souvenirer,
sylt och handarbete med mera. På lördagar var även kötthallen
och kycklinghallen öppna. Vi har bara sett något liknande i
Ukraina. Något så snuskigt går inte att beskriva. Man
delar köttstyckena med yxa och sedan verkar det som om de sliter
isär resten. Man styckar på snuskiga kubbar som nog aldrig
görs rena och lägger köttet på gammalt kakel med
trasiga plattor och fogmassa som för länge sedan försvunnit.
Till detta kommer lukten. Samma är det vid kycklingdisken. Det enda
som skulle klara en svensk kontroll var nog takhöjden. Ni undrar
om vi handlade och det gjorde vi, vad skall man göra? Vi har ännu
inte blivit magsjuka under hela resan fast lite löst kan det bli
ibland.
Vi hyrde en minibuss med chaufför tillsammans med Rhythm, Chaotic
Harmony och Horizon som körde oss runt på ön. Vi besökte
bland annat en park där man hade ca 400 sköldpaddor av olika
sorter. Vissa var sponsrade och hade ett nummer målat på skölden.
Det var mycket välskött och fint, nästan som en välansad
trädgård och det var stort med bra utrymme för djuren.
Vi gick bland sköldpaddorna och klappade dem på skalet. Det
var större och finare än på Galapagos, Efter att sett
oss mätta på sköldpaddor tog vi en fika och åkte
vidare till stora grottor med stalaktiter och stalagmiter. Det var mycket
sevärt. På kvällen gick vi alla gästande båtar
i hamnen på restaurang och intog en god måltid på bland
annat bläckfisk. Restaurangen som ligger vid stranden tillhör
en resort. Vi var de enda gästerna men vi var 18 stycken och hade
en trevlig kväll.
Staden är mycket sliten och består mest av ruckel men utanför
stadskärnan ligger små fina hus med välskötta trädgårdar.
Jag fick klippt mig av en frisör som var inhyst i ett hål i
väggen fast med egen dörr. Vi fick båda plats därinne
och jag bad honom klippa mig så kort som han fast han tog i lite
extra och det blev mycket kort men det var skönt och det växer
snabbt ut igen. Det finns en hygglig supermarket där vi kunde fylla
på förråden.
En morgon kom ett fartyg och vi måste alla ut ur hamnen igen och
nu lade vi oss för ankar. På natten vände vinden och det
kom kraftiga vindar in över revet och nästan alla av oss fick
ankra om ett par gånger då det släppte för botten
var mjuk. Vi fick en tom rissäck i vårt ankare. På kajen
lossade man containers fyllda med stora ris säckar. Dessa låg
inte på pall utan var blockstuvade upp till taket i containrarna.
Stuvarna slet i värmen och lade säckarna på pall som sedan
kördes in i magasinet med truck.
Efter åtta dagar checkade vi ut och seglade vidare till Port Lois
på Mauritius. Nu hade vi en seglats på 360Nm. Vi startade
med korv Stroganoff och fin vind. Sjön kom från sidan och oj
vad det gungade och vi fick en rullig natt. Sedan bytte vi gasolflaska
och sjön kom från rätt håll och solen sken så
grannt och vi fick en fin segling. Jag letade i gömmorna och hittade
en burk med soldatens ärtsoppa så det blev en speciell dag.
Panacea sände oss ett mail där Bertil skrev att det var fullt
i marinan så han hade lagt ut fendrar och vi kunde ligga utanför
honom, det är bra med vänner. Vi kom fram på morgonen
och behövde inte hålla igen. Vi ropade upp Port Control som
man skall göra men de svarade inte så vi gick in i hamnen.
Här ligger det massor med fiskebåtar från Taiwan. De
landar sin fisk här efter att ha fryst in fisken ombord. Det dundrar
dygnet runt från deras frysanläggningar. Vi passerade fiskebåtarna
och längst inne i hamnen ligger Coast Guard och Customs(tullen).
Incheckningen gick smidigt men det var massor med papper att fylla i.
Vi fick vänta på Immigration men sen var det klart och vi flyttade
över till marinan och lade till på utsidan av Panacea. Nu blev
det äntligen stor frukost, liten frukost intog vi tidigare.
Vi var lite slaka efter seglatsen så vi bestämde oss för
att gå på lokal och äta middag. Horizon följde med
oss och vi gick på jakt efter en liten mysig restaurang men vi tröttnade
snart på promenaden och gick in på Pizza Hut och sedan tillbaka
till Hokus Pokus och kojen.
Man hade uppfört en jättestor anläggning med flera hotell,
Casino, restauranger, souveniraffärer, klockaffärer, juvelerare
och klädaffärer alla av hög klass. På hamnsidan har
man en marina. Massor med vakter patrullerar området och här
är helsäkert att ligga. Vi hade varnats för stölder
men det var gammal information och när gästande båtar
låg oskyddat vi kajen. En stor genomfartsled delar staden från
Gaudan Waterfront som hela anläggningen heter. För att komma
till centrum finns det två gångtunnlar under gatan och sedan
är man mitt i centrum eller i China Town. I taxfree butiken finns
de Toblerone. Karl den tolfte införde kåldolmar till Sverige
från Turkiet och Mona Sahlin införde Toblerone till Mauritius
från Sverige. Marina priserna var mer än hälften jämfört
med Käringön!!! I priset ingår el, vatten och en stor
lyxig toalett anläggning med duschar och säkerhetsvakter som
dygnet runt håller reda på vad som försiggår. Vakterna
var trevliga och gillade att prata med oss. Ibrahim frågade vad
jag heter och han bokstaverade Matts, nej sa jag med ett t och varje gång
vi mötte honom sa han ”Good morning Mr Mats with one t”.
En ung indisk familj kom fram till Hokus Pokus och började prata
med Ulla. De var mycket intresserade av vår seglats och efter en
stund bjöd de hem oss på middag men vi kunde inte så
vi tackade nej. Vi hade nära till den stora grönsaksmarknaden
som ligger i China Town. Här finns det fina fräscha grönsaker
snyggt upplagda och man vattnar och sorterar ut dåligt hela tiden.
Här kryllar det av folk och vi får tränga oss fram.
Vi tog en lokal buss tillsammans med Lovisa och Panacea. Busstorget ligger
vid sidan av China Town och där finns massor med bussar och vi frågade
oss fram till rätt buss. Vi besökte ett stort sockerbruk och
betalade en peng och fick en rundtur i anläggningen så nu kan
vi allt från sockerrör till melass och färdigt socker.
Melassen är en restprodukt och av den gör man rom. Man hade
även romtillverkning så nu kan vi det också. Vi väntade
alla på att få smaka på slutprodukten men det fick vi
inte för här gjorde man bara råsprit som förvarades
i stora ekfat. Rårommen såldes vidare. På melassen och
sockret fick vi däremot smaka. Efter detta besök åkte
vi till en djurpark där vi såg vilda djur. Där var inga
trånga burar utan stora inhägnade ytor där djuren kunde
röra sig i naturen. Här fick vi tillfälle att klappa lejon.
Vi fick ta av oss ryggsäckar, väskor och solglasögonen.
Vi instruerades att gå sakta och inte böja oss ned och inte
vända oss från lejonen och hela tiden titta lejonen i ögonen.
Man fick inte vara en större grupp än sex personer. Skötaren
berättade att om man bär en väska tror de att det är
mat i den. Vi försågs med varsin käpp och följde
med tre djurskötare. En djurskötare gick fram till ett av lejonen
och klappade henne och vi fick komma en och en och klappa. När lejonet
vände nosen mot oss slog en skötare henne lätt på
nosen. De hade respekt för käppen. En av skötarna visade
ett ärr han hade på armen. Han hade vänt ryggen till och
då agerade lejonet. Han sa att han fick skylla sig själv för
han hade gjort fel. Där fanns fyra eller fem lejon och de var cirka
16 till 18 månader gamla. Alla av oss kom ut helskinnade och det
hade varit en häftig upplevelse. Nu har vi lekt med hajar, valar,
sjölejon, stora rockor och lejon, vad kommer näst? Krokodilerna
har vi hållit oss på behörigt avstånd från.
Det är häftigt att åka kommunalt och vi åkte runt
på ön. Bland annat tog vi en tur till Grand Bay. Det är
en stor skyddad lagun på nordsidan. Här är mycket turistiskt
och vi tröttnade snart. I marinan låg vi ett femtontal båtar
och vi är som en stor familj och känner nästan alla. Alla
skall till Sydafrika så vi har något gemensamt. Ibland har
vi gemensamma aktiviteter. När vi är så många så
är det alltid någon som har hittat var saker och ting finns,
bra restauranger, affärer etc. Det är alltid något som
måste inköpas till båten eller oss själva. På
kajen finns den en man som heter Rashid och han presenterar sig som marinans
taxichaufför. När vi kom fick vi en present av honom, det var
en gratis karta över Port Lois och Mauritius. Han varnade oss för
andra taxi för de kör upp oss. Vi hade fått tips om James
som är mycket trevlig och mycket billigare. Honom behöver vi
inte fråga om pris i förväg. Vi skickade honom att fylla
våra dieseldunkar och gasolflaskor. Han kommer tillbaka och redovisar
pengarna. Vi bjöd James på middag en dag och han berättade
att han när han var arton år skulle få följa med
en australiensk segelbåt som besättning. Allt var klart men
när de skulle ge sig iväg hade föräldrarna gömt
passet och han fick stanna kvar. Han berättade att han grät
av besvikelse. En dag gav han oss egen odlad sallad och en annan dag bananer
från grannen. Det var en trevlig man. Hans äldre bror var jurist
och bodde i England och hans andra bror var polis inom militären.
James dröm var att köpa en segelbåt.
Vi fick tips om en pub som heter Lambic, det är också restaurang.
Vi gick dit tillsamman med några andra båtar. Puben finns
i en gammal villa och när vi kom in fascinerades vi av den fräcka
inredningen. Man hade etthundra olika sorters öl och man rekommenderade
specifika öl till respektive maträtt. Köksmästaren
var artist, maträtterna serverades nästan som konstverk. Det
var inte bara konstverk utan mat så man blev mätt. Det var
en kväll att minnas. Det kanske blev lite mycket öl provning,
det vill gärna bli så när många beställer.
Som jag tidigare beskrev så ligger marinan mitt i staden så
det var lätt att göra små utflykter och känna på
atmosfären. Här liksom på alla ställen är det
kineser och indier som driver affärsverksamhet men man är i
allmänhet inte påträngande.
Vi hade kvar ansjovis och några burkar sill som vi köpt på
Ikea i Sydney så vi hade Horizon och Wombat of Sydney på sill
lunch. Josef hade fått en flaska Linje Akvavit som han tog med sig.
Det blev lyckat för de gillade Jansons Temptation, matjessill med
lök och knäckebröd med Goudaost. Josef är gift med
Marcia, han är född italienare och före detta casino direktör
i San Diego. De hade storseglet i trasor och seglat med bara försegel
hit från Rodriguez. In i marinan kom Symi, sist vi träffade
dem var i Darwin. Deras vindroder hade gått sönder och de hade
handstyrt i hårt väder i 1500 Nm när de seglade mellan
Cocos Keeling och Rodriguez. Renate hade bara orkat styra en timma i taget
och Dieter inte mycket längre. Att handsyra mot en horisont är
inte roligt. De var glada att komma fram.
Dagarna rinner snabbt iväg och nu hade vi varit på Mauritius
i cirka tre veckor så det var dags att segla vidare, the show must
go on. Vi hade sagt till våra vänner att vi skulle lämna
nästa morgon klockan åtta. När vi vaknade kom Ian på
Chaotic Harmony med nykokt kaffe till oss. Sedan kom Horizon och Wombat
of Sydney och Ommi på SogneDazul och det blev en stor avskeds kommitté
som vinkade oss farväl. Vi körde över till tullen för
att klarera ut. De hade harpungeväret och vi skulle sagt till ett
dygn i förväg för det var i lager någon annan stans.
De var hyggliga och fixade fram det på en timma. Taxfree varorna
kom inte som utlovats så jag ringde dem men pengarna var slut så
jag bad tullaren att ringa vilket han gjorde och efter lite väntan
så kom leveransen. Vi behövde inte kolla för det gjorde
tullen noggrant och äntligen kom vi iväg. Vi var tre timmar
försenade. Vi tuffade ut ur hamnen med motor. Det hade varit dåligt
med vind men från rätt håll men när vi kom ur hamnen
vred vinden och ökade till 10 sekundmeter mitt i nosen. Vi hade cirka
150 Nm till Réunion och vi tvekade, skall vi börja med att
kryssa i motsjö. Tillbaka var lite svårt med vår taxfree
så vi satte segel och började kryssa. Allt eftersom dagen gick
vred vinden till vår fördel och vi siktade på nordsidan
och tänkte gå in i den stora hamnen istället för
St Pierre på sydsidan. Vi hade en fin gång med revad stor
och liten genua i lite sjö. Seglingen var perfekt och vinden fortsatte
att vrida så sakta och på sen natten kunde vi hålla
upp till sydsidan av ön.
När det ljusnade siktade vi en stor grön ö med höga
berg. När vi kom närmare såg vi de enorma ravinerna och
lavan som runnit ned från tidigare vulkanutbrott. Vinden började
dö ut men någon timma innan vi kom fram kom det kraftiga vindbyar
och havet växte. Detta var ju inte så bra för inloppet
till den lilla marinan är mycket besvärlig i pålandsvind
och hög sjö då infarten är mycket smal och grund.
Vi hade förhandsinformation från andra båtar och de sa
att det bryter enormt vid pirarna men mitt i är det lugnt så
vi tog sats och gick in på en enslinje och när vi väl
kom innanför pirarna var det ingen sjö men väldigt oroligt
i vattnet och ett stort sug. Ekolodet fick fnatt men vi kom in i den från
sjö lugna marinan. Den är trång men efter att ha snurrat
runt en stund fick vi kontakt med seglare på en av pontonerna som
vinkade in oss på en ledig plats och där väntade fyra
kompisar som tog emot oss och vi var förtöjda. Välkomst
kommittén bestod bland annat av Panacea och Lovisa. Det var lördag
och marinakontoret var stängt. Vi fick reda på att här
var man inte så noga med inklarering, kontoret ringer tullen och
passpolisen på måndag men de kommer nog inte. Det är
en liten fin marina. Här ligger vi gratis den första veckan
och sedan kostar det 15 Euro per dygn eller 90 per vecka.
Marinan ligger skyddad av en stenpir och det är strandpromenad uppe
på den. Det ligger rev utanför och det bryter med höga
vågor och här är ett paradis för surfare. Intill
marinan är det allmän badplats och även här skyddar
revet som bryter ned vågorna och vattnet är lugnt. Revet hindrar
även från haj. Lite längre norrut på ön är
det badförbud på grund av haj. Bakom marinan ligger centrum
och vi har fått som vana att varje morgon först gå och
köpa pain riche som vi får i ett litet papper att hålla
om. Sedan går vi till stranden och tar ett morgonsim. När vi
har kylt ned oss går vi till Hokus Pokus och gör en härlig
frukost då vi också planerar dagens måsten och vad vi
skall ha till middag. Vi försöker att jobba en stund med båten
varje dag. Vi är på en fransk ö vilket syns när vi
kommer iland för här parkerar man på övergångsställe,
i gatuhörn eller var som helst. Endast få kan lite engelska
men atmosfären är avslappnad. Grönsaksstånd med fräscha
grönsaker finns på många ställen och de flesta hälsar
artigt bonjour Madame och bonjour Monsieur. Det är mycket enkelt
för vi svarar detsamma. På supermarket hittar vi Creme Fraishe
och ostar vilket förgyller denna dag. Vid charkdisken hade jag glömt
vad lamm heter på franska så jag tittar expediten i ögonen
och säger bähähä och han tittar konstigt på
mig och småler, han tänker nog den där är inte riktigt
klok. Ulla räddar situationen med att säga agneau och då
plötsligt förstår han vad jag menade och han tar fram
grytbitar och pekar på sin hals och skrattar. Vi tackade artigt
och gick till Hokus Pokus och tillagade en god gryta på lamm hals.
Måndag morgon gick vi till marinakontoret och checkade in. De ringde
tull och passpolis men de meddelade att de inte kommer. Vi är ju
med i EU. Vi fick nyckelbricka till infarten så vi kan komma in
med bil samt tillträde till toalett och dusch. För första
gången under alla år vi seglat behövde vi inte lägga
en deposition på nyckeln.
Vår pc krånglade med Wifi så vi gick till en pc affär
och de fixade felet och sa att vi fick köra internet om vi ville
vilket vi givetvis gjorde. Betalt ville han inte ha utan önskade
oss en trevlig dag. Panacea låg bredvid en skruttig segelbåt
av stål som var skräpig och ovårdad. Det var ett ungt
trevligt par med två små flickor som bodde permanent ombord
. Enda problemet var att det kryllade av kackerlackor ombord, de var även
uppe på däck. Panacea och en amerikansk båt fick påhälsning
och de lämnade sina platser. Man klagade hos hamnkapten som sa till
fransmännen att sanera båten. Senare kom Conversations in i
hamnen och det fanns bara två lediga platser och det var på
båda sidor av den franska båten. Vi sa till dem om problemet
men de hade inget val och en dag senare hade de fått sin besättning
utökad med ett antal nya oinbjudna gäster. Vi har lyckligtvis
ännu aldrig haft kackerlackor ombord men vi är alltid beredda
och har motgift ombord att sätta in.
Vi hyrde en liten bil i två dagar och körde runt på ön.
Hela ön är vackert grön med en kustväg runt ön.
Ön är mycket kuperad med höga berg (det högsta 2632m)
och tre vulkaner. Jättelika raviner går ned från bergen.
Att köra tvärs över ön är sevärt och oerhört
vackert. Vägen slingra sig upp med massor av 360 graders kurvor så
man kommer väldigt sakta framåt. Små fina byar och utsiktsplatser
med strålande vyer om man har tur och det inte är moln över
bergen ser man långt ut över havet med byar längs bergsluttningarna
och staden nedanför. Där uppe finns det vandringsstigar till
vulkanerna. Det kom mörka moln in över oss så vi hoppade
vulkanerna, det har vi sett tidigare.
Vi körde strandvägen längs ostsidan av ön och när
det fanns en väg ned till vattnet prövade vi den. Där fann
vi små byar och uppdragna små fiskebåtar på stranden.
Från de höga bergssluttningarna finns många små
vattenfall. På flera ställen hade de runnit stora lavaströmmar
från olika vulkanutbrott, det ser ut som svart asfalt. Några
var släta och andra var som grovt grus och nästan omöjligt
att gå på. Från det senaste utbrottet som var 1977 ryker
det genom lavan och man känner värmen som sipprar ut.
Vid detta vulkanutbrott rann lavan ned över en by och fram till den
gamla kyrkan och delade sig och rann runt kyrkan som är gjord av
sten. Lite av lavan rann in genom kyrkporten som har sin öppning
mot berget. Kyrkan som heter Notre Dame des Laves klarade sig och är
intakt och är fortfarande omgiven av hög lava. Kyrkan är
också berömd för helgonet Madonna Theresa med paraplyet.
Inne i kyrkan finns en liten statyett av henne hållande ett blått
paraply stående på en hög av lavastenar. På vägen
tillbaka körde vi genom sockerrörsodlingar.
En söndag gick vi till en populär pub där vi satte oss
på terrassen mot gatan för att njuta av folklivet sippa på
en 1664 öl och Ulla ett glas Chardonnay och äta var sina crêpes
fyllda med bland annat rökt tonfisk. Här är det gratis
Wifi så vi hade pc med oss. Nu var det inte så lugnt och stilla
som vi tänkt oss för det var cup final i rugby mellan Nya Zeeland
och Frankrike och det var fullsmockat med folk som trängdes genom
de stora dörrarna och tittade på tv utsändningen. Vi såg
inte från vårt bord men vi hörde väldiga vrål
och hurrarop. Poliser kom och stängde av all trafik och i pauserna
strömmade folk ut på gatan och rökte. När servitrisen
kom med vårt dricka stötte hon ihop med en gäst och allt
ölet och vinet kom som i en kaskad mot oss men kom som tur är
inte hela vägen fram till oss och vår pc. Det räcker med
en dränkt pc. Den första fick havsvatten från en brytande
sjö in på navigationsbordet och slocknade när vi seglade
över atlanten. Vi pustade ut och efter en stund så kom det
nya glas. På grund av alla hurrarop trodde vi att Frankrike hade
vunnit men när vi senare frågade så fick vi höra
att Nya Zeeland hade vunnit. Det hade barägaren också gjort
för hann fick sålt mängder av öl.
Vi trivs gott här men det börjar bli dags att göra den
sista etappen till Richards Bay (nära Durban) i Sydafrika. Det är
cirka 1400 Nm men här vill vi passa in en hygglig väderprognos
för det lär vara en lite besvärlig passage. Vi seglar söderut
och håller cirka 150 Nm syd Madagaskar och sedan rakt västerut
till Richards Bay.
Hälsningar
Mats o Ulla
|