Reunion oktober 2011

Resebrev 29


Rodriguez
Mauritius
Reunion


Vi ligger på svaj i den lilla hamnen i Port Mathurin på Rodriguez. Hamnen är en lastkaj som är omsluten av rev med en sprängd kanal in. Vid kajen låg ett lastfartyg som lossade containers. Fartyget gick efter ett dygn och alla ankrade segelbåtar blev ombedda att gå ur hamnen när det lämnade hamnen. Det blåste nästan 20 meter per sekund i byarna när vi gick ut så vi fick gunga lite. När fartyget lämnat gick vi in igen och vinden lade sig. Vi la till vid kajen vilket är ok när den är ledig. Nu slapp vi använda dingen för att gå iland. Hamnen ligger mitt i den lilla staden så vi behövde inte gå många meter för att hamna bland marknadsstånden.

Det var lördag och det kryllade av folk och de smala gatorna kantades av stånd där man sålde frukt och grönt, souvenirer, sylt och handarbete med mera. På lördagar var även kötthallen och kycklinghallen öppna. Vi har bara sett något liknande i Ukraina. Något så snuskigt går inte att beskriva. Man delar köttstyckena med yxa och sedan verkar det som om de sliter isär resten. Man styckar på snuskiga kubbar som nog aldrig görs rena och lägger köttet på gammalt kakel med trasiga plattor och fogmassa som för länge sedan försvunnit. Till detta kommer lukten. Samma är det vid kycklingdisken. Det enda som skulle klara en svensk kontroll var nog takhöjden. Ni undrar om vi handlade och det gjorde vi, vad skall man göra? Vi har ännu inte blivit magsjuka under hela resan fast lite löst kan det bli ibland.

Vi hyrde en minibuss med chaufför tillsammans med Rhythm, Chaotic Harmony och Horizon som körde oss runt på ön. Vi besökte bland annat en park där man hade ca 400 sköldpaddor av olika sorter. Vissa var sponsrade och hade ett nummer målat på skölden. Det var mycket välskött och fint, nästan som en välansad trädgård och det var stort med bra utrymme för djuren. Vi gick bland sköldpaddorna och klappade dem på skalet. Det var större och finare än på Galapagos, Efter att sett oss mätta på sköldpaddor tog vi en fika och åkte vidare till stora grottor med stalaktiter och stalagmiter. Det var mycket sevärt. På kvällen gick vi alla gästande båtar i hamnen på restaurang och intog en god måltid på bland annat bläckfisk. Restaurangen som ligger vid stranden tillhör en resort. Vi var de enda gästerna men vi var 18 stycken och hade en trevlig kväll.

Staden är mycket sliten och består mest av ruckel men utanför stadskärnan ligger små fina hus med välskötta trädgårdar. Jag fick klippt mig av en frisör som var inhyst i ett hål i väggen fast med egen dörr. Vi fick båda plats därinne och jag bad honom klippa mig så kort som han fast han tog i lite extra och det blev mycket kort men det var skönt och det växer snabbt ut igen. Det finns en hygglig supermarket där vi kunde fylla på förråden.

En morgon kom ett fartyg och vi måste alla ut ur hamnen igen och nu lade vi oss för ankar. På natten vände vinden och det kom kraftiga vindar in över revet och nästan alla av oss fick ankra om ett par gånger då det släppte för botten var mjuk. Vi fick en tom rissäck i vårt ankare. På kajen lossade man containers fyllda med stora ris säckar. Dessa låg inte på pall utan var blockstuvade upp till taket i containrarna. Stuvarna slet i värmen och lade säckarna på pall som sedan kördes in i magasinet med truck.

Efter åtta dagar checkade vi ut och seglade vidare till Port Lois på Mauritius. Nu hade vi en seglats på 360Nm. Vi startade med korv Stroganoff och fin vind. Sjön kom från sidan och oj vad det gungade och vi fick en rullig natt. Sedan bytte vi gasolflaska och sjön kom från rätt håll och solen sken så grannt och vi fick en fin segling. Jag letade i gömmorna och hittade en burk med soldatens ärtsoppa så det blev en speciell dag. Panacea sände oss ett mail där Bertil skrev att det var fullt i marinan så han hade lagt ut fendrar och vi kunde ligga utanför honom, det är bra med vänner. Vi kom fram på morgonen och behövde inte hålla igen. Vi ropade upp Port Control som man skall göra men de svarade inte så vi gick in i hamnen. Här ligger det massor med fiskebåtar från Taiwan. De landar sin fisk här efter att ha fryst in fisken ombord. Det dundrar dygnet runt från deras frysanläggningar. Vi passerade fiskebåtarna och längst inne i hamnen ligger Coast Guard och Customs(tullen). Incheckningen gick smidigt men det var massor med papper att fylla i. Vi fick vänta på Immigration men sen var det klart och vi flyttade över till marinan och lade till på utsidan av Panacea. Nu blev det äntligen stor frukost, liten frukost intog vi tidigare.

Vi var lite slaka efter seglatsen så vi bestämde oss för att gå på lokal och äta middag. Horizon följde med oss och vi gick på jakt efter en liten mysig restaurang men vi tröttnade snart på promenaden och gick in på Pizza Hut och sedan tillbaka till Hokus Pokus och kojen.

Man hade uppfört en jättestor anläggning med flera hotell, Casino, restauranger, souveniraffärer, klockaffärer, juvelerare och klädaffärer alla av hög klass. På hamnsidan har man en marina. Massor med vakter patrullerar området och här är helsäkert att ligga. Vi hade varnats för stölder men det var gammal information och när gästande båtar låg oskyddat vi kajen. En stor genomfartsled delar staden från Gaudan Waterfront som hela anläggningen heter. För att komma till centrum finns det två gångtunnlar under gatan och sedan är man mitt i centrum eller i China Town. I taxfree butiken finns de Toblerone. Karl den tolfte införde kåldolmar till Sverige från Turkiet och Mona Sahlin införde Toblerone till Mauritius från Sverige. Marina priserna var mer än hälften jämfört med Käringön!!! I priset ingår el, vatten och en stor lyxig toalett anläggning med duschar och säkerhetsvakter som dygnet runt håller reda på vad som försiggår. Vakterna var trevliga och gillade att prata med oss. Ibrahim frågade vad jag heter och han bokstaverade Matts, nej sa jag med ett t och varje gång vi mötte honom sa han ”Good morning Mr Mats with one t”.

En ung indisk familj kom fram till Hokus Pokus och började prata med Ulla. De var mycket intresserade av vår seglats och efter en stund bjöd de hem oss på middag men vi kunde inte så vi tackade nej. Vi hade nära till den stora grönsaksmarknaden som ligger i China Town. Här finns det fina fräscha grönsaker snyggt upplagda och man vattnar och sorterar ut dåligt hela tiden. Här kryllar det av folk och vi får tränga oss fram.

Vi tog en lokal buss tillsammans med Lovisa och Panacea. Busstorget ligger vid sidan av China Town och där finns massor med bussar och vi frågade oss fram till rätt buss. Vi besökte ett stort sockerbruk och betalade en peng och fick en rundtur i anläggningen så nu kan vi allt från sockerrör till melass och färdigt socker. Melassen är en restprodukt och av den gör man rom. Man hade även romtillverkning så nu kan vi det också. Vi väntade alla på att få smaka på slutprodukten men det fick vi inte för här gjorde man bara råsprit som förvarades i stora ekfat. Rårommen såldes vidare. På melassen och sockret fick vi däremot smaka. Efter detta besök åkte vi till en djurpark där vi såg vilda djur. Där var inga trånga burar utan stora inhägnade ytor där djuren kunde röra sig i naturen. Här fick vi tillfälle att klappa lejon. Vi fick ta av oss ryggsäckar, väskor och solglasögonen. Vi instruerades att gå sakta och inte böja oss ned och inte vända oss från lejonen och hela tiden titta lejonen i ögonen. Man fick inte vara en större grupp än sex personer. Skötaren berättade att om man bär en väska tror de att det är mat i den. Vi försågs med varsin käpp och följde med tre djurskötare. En djurskötare gick fram till ett av lejonen och klappade henne och vi fick komma en och en och klappa. När lejonet vände nosen mot oss slog en skötare henne lätt på nosen. De hade respekt för käppen. En av skötarna visade ett ärr han hade på armen. Han hade vänt ryggen till och då agerade lejonet. Han sa att han fick skylla sig själv för han hade gjort fel. Där fanns fyra eller fem lejon och de var cirka 16 till 18 månader gamla. Alla av oss kom ut helskinnade och det hade varit en häftig upplevelse. Nu har vi lekt med hajar, valar, sjölejon, stora rockor och lejon, vad kommer näst? Krokodilerna har vi hållit oss på behörigt avstånd från.

Det är häftigt att åka kommunalt och vi åkte runt på ön. Bland annat tog vi en tur till Grand Bay. Det är en stor skyddad lagun på nordsidan. Här är mycket turistiskt och vi tröttnade snart. I marinan låg vi ett femtontal båtar och vi är som en stor familj och känner nästan alla. Alla skall till Sydafrika så vi har något gemensamt. Ibland har vi gemensamma aktiviteter. När vi är så många så är det alltid någon som har hittat var saker och ting finns, bra restauranger, affärer etc. Det är alltid något som måste inköpas till båten eller oss själva. På kajen finns den en man som heter Rashid och han presenterar sig som marinans taxichaufför. När vi kom fick vi en present av honom, det var en gratis karta över Port Lois och Mauritius. Han varnade oss för andra taxi för de kör upp oss. Vi hade fått tips om James som är mycket trevlig och mycket billigare. Honom behöver vi inte fråga om pris i förväg. Vi skickade honom att fylla våra dieseldunkar och gasolflaskor. Han kommer tillbaka och redovisar pengarna. Vi bjöd James på middag en dag och han berättade att han när han var arton år skulle få följa med en australiensk segelbåt som besättning. Allt var klart men när de skulle ge sig iväg hade föräldrarna gömt passet och han fick stanna kvar. Han berättade att han grät av besvikelse. En dag gav han oss egen odlad sallad och en annan dag bananer från grannen. Det var en trevlig man. Hans äldre bror var jurist och bodde i England och hans andra bror var polis inom militären. James dröm var att köpa en segelbåt.

Vi fick tips om en pub som heter Lambic, det är också restaurang. Vi gick dit tillsamman med några andra båtar. Puben finns i en gammal villa och när vi kom in fascinerades vi av den fräcka inredningen. Man hade etthundra olika sorters öl och man rekommenderade specifika öl till respektive maträtt. Köksmästaren var artist, maträtterna serverades nästan som konstverk. Det var inte bara konstverk utan mat så man blev mätt. Det var en kväll att minnas. Det kanske blev lite mycket öl provning, det vill gärna bli så när många beställer. Som jag tidigare beskrev så ligger marinan mitt i staden så det var lätt att göra små utflykter och känna på atmosfären. Här liksom på alla ställen är det kineser och indier som driver affärsverksamhet men man är i allmänhet inte påträngande.

Vi hade kvar ansjovis och några burkar sill som vi köpt på Ikea i Sydney så vi hade Horizon och Wombat of Sydney på sill lunch. Josef hade fått en flaska Linje Akvavit som han tog med sig. Det blev lyckat för de gillade Jansons Temptation, matjessill med lök och knäckebröd med Goudaost. Josef är gift med Marcia, han är född italienare och före detta casino direktör i San Diego. De hade storseglet i trasor och seglat med bara försegel hit från Rodriguez. In i marinan kom Symi, sist vi träffade dem var i Darwin. Deras vindroder hade gått sönder och de hade handstyrt i hårt väder i 1500 Nm när de seglade mellan Cocos Keeling och Rodriguez. Renate hade bara orkat styra en timma i taget och Dieter inte mycket längre. Att handsyra mot en horisont är inte roligt. De var glada att komma fram.

Dagarna rinner snabbt iväg och nu hade vi varit på Mauritius i cirka tre veckor så det var dags att segla vidare, the show must go on. Vi hade sagt till våra vänner att vi skulle lämna nästa morgon klockan åtta. När vi vaknade kom Ian på Chaotic Harmony med nykokt kaffe till oss. Sedan kom Horizon och Wombat of Sydney och Ommi på SogneDazul och det blev en stor avskeds kommitté som vinkade oss farväl. Vi körde över till tullen för att klarera ut. De hade harpungeväret och vi skulle sagt till ett dygn i förväg för det var i lager någon annan stans. De var hyggliga och fixade fram det på en timma. Taxfree varorna kom inte som utlovats så jag ringde dem men pengarna var slut så jag bad tullaren att ringa vilket han gjorde och efter lite väntan så kom leveransen. Vi behövde inte kolla för det gjorde tullen noggrant och äntligen kom vi iväg. Vi var tre timmar försenade. Vi tuffade ut ur hamnen med motor. Det hade varit dåligt med vind men från rätt håll men när vi kom ur hamnen vred vinden och ökade till 10 sekundmeter mitt i nosen. Vi hade cirka 150 Nm till Réunion och vi tvekade, skall vi börja med att kryssa i motsjö. Tillbaka var lite svårt med vår taxfree så vi satte segel och började kryssa. Allt eftersom dagen gick vred vinden till vår fördel och vi siktade på nordsidan och tänkte gå in i den stora hamnen istället för St Pierre på sydsidan. Vi hade en fin gång med revad stor och liten genua i lite sjö. Seglingen var perfekt och vinden fortsatte att vrida så sakta och på sen natten kunde vi hålla upp till sydsidan av ön.

När det ljusnade siktade vi en stor grön ö med höga berg. När vi kom närmare såg vi de enorma ravinerna och lavan som runnit ned från tidigare vulkanutbrott. Vinden började dö ut men någon timma innan vi kom fram kom det kraftiga vindbyar och havet växte. Detta var ju inte så bra för inloppet till den lilla marinan är mycket besvärlig i pålandsvind och hög sjö då infarten är mycket smal och grund. Vi hade förhandsinformation från andra båtar och de sa att det bryter enormt vid pirarna men mitt i är det lugnt så vi tog sats och gick in på en enslinje och när vi väl kom innanför pirarna var det ingen sjö men väldigt oroligt i vattnet och ett stort sug. Ekolodet fick fnatt men vi kom in i den från sjö lugna marinan. Den är trång men efter att ha snurrat runt en stund fick vi kontakt med seglare på en av pontonerna som vinkade in oss på en ledig plats och där väntade fyra kompisar som tog emot oss och vi var förtöjda. Välkomst kommittén bestod bland annat av Panacea och Lovisa. Det var lördag och marinakontoret var stängt. Vi fick reda på att här var man inte så noga med inklarering, kontoret ringer tullen och passpolisen på måndag men de kommer nog inte. Det är en liten fin marina. Här ligger vi gratis den första veckan och sedan kostar det 15 Euro per dygn eller 90 per vecka.

Marinan ligger skyddad av en stenpir och det är strandpromenad uppe på den. Det ligger rev utanför och det bryter med höga vågor och här är ett paradis för surfare. Intill marinan är det allmän badplats och även här skyddar revet som bryter ned vågorna och vattnet är lugnt. Revet hindrar även från haj. Lite längre norrut på ön är det badförbud på grund av haj. Bakom marinan ligger centrum och vi har fått som vana att varje morgon först gå och köpa pain riche som vi får i ett litet papper att hålla om. Sedan går vi till stranden och tar ett morgonsim. När vi har kylt ned oss går vi till Hokus Pokus och gör en härlig frukost då vi också planerar dagens måsten och vad vi skall ha till middag. Vi försöker att jobba en stund med båten varje dag. Vi är på en fransk ö vilket syns när vi kommer iland för här parkerar man på övergångsställe, i gatuhörn eller var som helst. Endast få kan lite engelska men atmosfären är avslappnad. Grönsaksstånd med fräscha grönsaker finns på många ställen och de flesta hälsar artigt bonjour Madame och bonjour Monsieur. Det är mycket enkelt för vi svarar detsamma. På supermarket hittar vi Creme Fraishe och ostar vilket förgyller denna dag. Vid charkdisken hade jag glömt vad lamm heter på franska så jag tittar expediten i ögonen och säger bähähä och han tittar konstigt på mig och småler, han tänker nog den där är inte riktigt klok. Ulla räddar situationen med att säga agneau och då plötsligt förstår han vad jag menade och han tar fram grytbitar och pekar på sin hals och skrattar. Vi tackade artigt och gick till Hokus Pokus och tillagade en god gryta på lamm hals.

Måndag morgon gick vi till marinakontoret och checkade in. De ringde tull och passpolis men de meddelade att de inte kommer. Vi är ju med i EU. Vi fick nyckelbricka till infarten så vi kan komma in med bil samt tillträde till toalett och dusch. För första gången under alla år vi seglat behövde vi inte lägga en deposition på nyckeln.

Vår pc krånglade med Wifi så vi gick till en pc affär och de fixade felet och sa att vi fick köra internet om vi ville vilket vi givetvis gjorde. Betalt ville han inte ha utan önskade oss en trevlig dag. Panacea låg bredvid en skruttig segelbåt av stål som var skräpig och ovårdad. Det var ett ungt trevligt par med två små flickor som bodde permanent ombord . Enda problemet var att det kryllade av kackerlackor ombord, de var även uppe på däck. Panacea och en amerikansk båt fick påhälsning och de lämnade sina platser. Man klagade hos hamnkapten som sa till fransmännen att sanera båten. Senare kom Conversations in i hamnen och det fanns bara två lediga platser och det var på båda sidor av den franska båten. Vi sa till dem om problemet men de hade inget val och en dag senare hade de fått sin besättning utökad med ett antal nya oinbjudna gäster. Vi har lyckligtvis ännu aldrig haft kackerlackor ombord men vi är alltid beredda och har motgift ombord att sätta in.

Vi hyrde en liten bil i två dagar och körde runt på ön. Hela ön är vackert grön med en kustväg runt ön. Ön är mycket kuperad med höga berg (det högsta 2632m) och tre vulkaner. Jättelika raviner går ned från bergen. Att köra tvärs över ön är sevärt och oerhört vackert. Vägen slingra sig upp med massor av 360 graders kurvor så man kommer väldigt sakta framåt. Små fina byar och utsiktsplatser med strålande vyer om man har tur och det inte är moln över bergen ser man långt ut över havet med byar längs bergsluttningarna och staden nedanför. Där uppe finns det vandringsstigar till vulkanerna. Det kom mörka moln in över oss så vi hoppade vulkanerna, det har vi sett tidigare.

Vi körde strandvägen längs ostsidan av ön och när det fanns en väg ned till vattnet prövade vi den. Där fann vi små byar och uppdragna små fiskebåtar på stranden. Från de höga bergssluttningarna finns många små vattenfall. På flera ställen hade de runnit stora lavaströmmar från olika vulkanutbrott, det ser ut som svart asfalt. Några var släta och andra var som grovt grus och nästan omöjligt att gå på. Från det senaste utbrottet som var 1977 ryker det genom lavan och man känner värmen som sipprar ut.

Vid detta vulkanutbrott rann lavan ned över en by och fram till den gamla kyrkan och delade sig och rann runt kyrkan som är gjord av sten. Lite av lavan rann in genom kyrkporten som har sin öppning mot berget. Kyrkan som heter Notre Dame des Laves klarade sig och är intakt och är fortfarande omgiven av hög lava. Kyrkan är också berömd för helgonet Madonna Theresa med paraplyet. Inne i kyrkan finns en liten statyett av henne hållande ett blått paraply stående på en hög av lavastenar. På vägen tillbaka körde vi genom sockerrörsodlingar.

En söndag gick vi till en populär pub där vi satte oss på terrassen mot gatan för att njuta av folklivet sippa på en 1664 öl och Ulla ett glas Chardonnay och äta var sina crêpes fyllda med bland annat rökt tonfisk. Här är det gratis Wifi så vi hade pc med oss. Nu var det inte så lugnt och stilla som vi tänkt oss för det var cup final i rugby mellan Nya Zeeland och Frankrike och det var fullsmockat med folk som trängdes genom de stora dörrarna och tittade på tv utsändningen. Vi såg inte från vårt bord men vi hörde väldiga vrål och hurrarop. Poliser kom och stängde av all trafik och i pauserna strömmade folk ut på gatan och rökte. När servitrisen kom med vårt dricka stötte hon ihop med en gäst och allt ölet och vinet kom som i en kaskad mot oss men kom som tur är inte hela vägen fram till oss och vår pc. Det räcker med en dränkt pc. Den första fick havsvatten från en brytande sjö in på navigationsbordet och slocknade när vi seglade över atlanten. Vi pustade ut och efter en stund så kom det nya glas. På grund av alla hurrarop trodde vi att Frankrike hade vunnit men när vi senare frågade så fick vi höra att Nya Zeeland hade vunnit. Det hade barägaren också gjort för hann fick sålt mängder av öl.

Vi trivs gott här men det börjar bli dags att göra den sista etappen till Richards Bay (nära Durban) i Sydafrika. Det är cirka 1400 Nm men här vill vi passa in en hygglig väderprognos för det lär vara en lite besvärlig passage. Vi seglar söderut och håller cirka 150 Nm syd Madagaskar och sedan rakt västerut till Richards Bay.

Hälsningar
Mats o Ulla