Cork juni 2013

Resebrev 34


Horta

Passage Horta till Irland och möte med valar

 

Vi är tillbaka på Hokus Pokus igen och Horta. Vi har varit hemma i Billdal från september till slutet av mars. Hokus Pokus var ok. Det hade varit en mycket blåsig vinter här med svåra stormar. Jean Pierre passade båten för oss och skötte det utmärkt. Han fick byta några tampar som gått av. Vi låg i lä bakom piren väl förtöjda med slack i tamparna för här är det 1,5 m tidvatten. Ibland blir det en ordentlig inbäring och förtöjningarna får mycket stryk. Ombord hade vi en luftavfuktare så det var torrt och fräscht. Det hade regnat mycket och alla klagade på regnet och blåsten. Våren var försenad och regnet och blåsten fortsatte under hela april. Det var ett riktigt skitväder. Att få upp Hokus Pokus visade sig omöjligt då det inte fanns plats iland då inga båtar sjösattes. Sist Hokus Pokus var på land var i Australien 2011. Botten verkade ok. Det var inte lockande att dyka ned och kolla i regn, blåst och kallt vatten så jag sköt på det. Våra planer hade varit att fixa botten och sedan segla runt till de andra öarna.

Vi hade dragit ur alla fall ur masten och satt dit pilotlinor. Flera av dem hade nöts av så jag fick klättra upp i masten och sänka ned en tunn lina med en bit cykel kedja. Till slut lyckades vi få nya fall på plats. Kedjan kan fastna på många ställen så det gäller att hålla både sig själv och humöret uppe och inte ge sig. Uppe i masten har man en mycket fin utsikt och ett annat perspektiv. I början av april blev vädret bättre och solen tittade fram men någon värme var det inte. Nu vi kunde laga lite nåt och plugg på däck.

Horta ligger på Faial, en vacker ö med mycket grönska. Vi hyrde scooters och körde runt några gånger så nu känner vi till ön ordentligt. Vi tog en färja över till grannön Pico och såg de små vinodlingarna. Varje vinbuske låg i skydd av små stenmurar. Här finns ett Val museum som ligger i en nedlagd valberednings fabrik det var mycket intressant. På en dag styckade och kokade man upp till 23 valar.

Vi lärde känna ett holländskt par som hade flyttat hit från Amsterdam. Olga hade haft en restaurang och Jaques ett charkuteri. De har en stor villa som ligger högt på bergsidan mot hamnen. Det är en fantastisk vy. Ett par gånger blev vi bjudna på fantastiska middagar och vi hade väldigt roligt. Båda gångerna stapplade vi hem vid tretiden på morgonen. Tiden bara försvann. En dag tog vi bussen runt ön. Vi hann med att göra en hel del underhåll på Hokus Pokus. Damer kräver omvårdnad och underhåll.

Ibland gick vi till den kända Peters Bar och åt eller bara tog något att dricka. Det är en känd bar bland seglare, tyvärr så har det blivit en turistattraktion. Här hänger massor med vimplar i tak och på väggar. Vi har skrivit Hokus Pokus och våra namn på en liten svensk flagga som nu pryder väggen.

Först från Karibien droppade det in cirka 12 segelfartyg däribland de svenska Gunilla och Falken. Det var en grann syn när det låg 6 stycken vid kajen framför oss. De flesta är skolfartyg. Efter segelfartygen kom de enorma möblerna i form av jättestora segelbåtar. De flyttades från Karibien till Italien och Frankrike. De kom in och tankbil körde fram och fyllde deras tankar. De låg bara i ett par dygn och gick sedan vidare. Efter det droppade det in normala båtar men fortfarande stora.

En båtreparatör erbjöd sig att dyka ned och rengöra botten till ett bra pris så vi lät honom som tur var att göra detta. Han rapporterade att botten var ok men vi hade en kraftig korrosion på roderbeslaget (gångjärnet) och att vi måste åtgärda det. På grund av skadan fick vi komma upp på nåder men bara i fyra dagar. Nu blockerade vi upptagningsrampen. Det visade sig att skadan var större än vi trodde varför beslaget måste bytas. Även hjärtstocken som är i rostfritt hade skada och måste bytas. Jean Pierre som vi fått förtroende för sa att kan kunde fixa det. Vi tog ned rodret och Jean Pierre tog det till sin verkstad där han tog ur hjärtstocken och ersatte den med en ny som svarvats ned till 35mm. Materialet kom från ön Terceira efter ett par dagar. Fingrarna svetsades fast och rodret plastades igen. Roderbeslaget som nu blev i rostfritt svetsades ihop och fick en bronslagring. Detta gjordes på en svetsmekanisk verkstad. Ett mycket fint arbete, den skulle göra sig väl i en bokhylla som dekoration. Efter en vecka var rodret på plats, ett helt fantastiskt arbete. Marinan var på oss som hökar och sa att de skulle sätta Hokus Pokus i sjön men jag vägrade flera gånger och sa att vi har ett hål i botten och att det är omöjligt, de sa att vi skulle plugga hålet men jag vägrade. Till slut var vi klara och kom i sjön igen. Jag hade under tiden hunnit måla botten vilket kändes bra.

Nu fick vi ligga utanför en rysk Oyster 65. Peter som ägde båten var mycket vänlig och vi hamnade ombord på deras båt. Vodkan flödade ombord så vi blev inte kvar så länge. Ulla och jag hade tidigare fått ett par seglarjackor som det var reklam med ett samarbete med Stena och ett ryskt tankerrederi. Det är både en rysk och en svensk flagga på jackorna. Peter ville absolut ha min jacka så jag gav den till honom. Då tog han av sitt armbandsur och gav mig. Peter var glad för den gamla vita smutsiga jackan och bar den stolt på kajen. Det visade sig när jag kollat att det var en dyr och fin klocka. Problemet på kort sikt är att den är inställda på Moskva tid och jag kan inte ställa om den. Instruktion finns på nätet så jag får fixa det senare. Det var bara att dra av fyra timmar så får jag rätt tid. Vi får hela tiden ställa om våra klockor allt eftersom vi förflyttar oss så för det mesta använder vi UTC tid då slipper vi sommartid som också stökar till det.

Samma dag som vi lämnade Horta stötte vi på Jajja och Claes från Stockholm som vi träffade någonstans i Karibien 2008. Vi hittade ett bra väder och lämnade Horta den 29 maj. När vi kom ut på öppet vatten fick vi besök av glada delfiner som gjorde oss sällskap en stund. Det var svag vind och vi sträckte nordlig kurs. Här brukar det blåsa mycket eller lite och ofta från nordost. Här skall man segla norrut till cirka 45 grader nord och fånga upp de västliga vindarna. Vi hade cirka 1250Nm till Irland. Den lilla vinden som fanns försvann så vi startade motorn och körde i två dygn, sedan kom det lite vind så vi stängde av motorn och det blev alldeles tyst och vi seglade. Vinden kom lite mer och vi fick hyfsad fart på ett lugnt hav.

Plötsligt såg vi sprut ur vattnet och två stora valar sam emot oss från babord och sedan två till om styrbord. Att försöka styra undan visade sig svårt för de var överallt och de var nog på lekhumör för de sam även framför oss. Ulla blev lite avvaktande och kände sig inte komfortabel med situationen. Jag satte på ekolodet för säkerhets skull så de skulle få bättre koll på oss. Det var en helt underbar syn. Innan vi kom fram till Irland hade vi fem små grindvalar som följde efter oss. Det var fyra/fem som sam bredvid varandra.

Vi fick en helt underbar segling ett par dygn som kulminerade i kuling men från rätt håll, i en fin halvvind och konstigt nog höll sig vågorna i någorlunda schack och vi dundrade fram. Efter kulingen kom ingenting så det blev på med motorn igen. Vi fyllde på dieseltanken från våra dunkar på däck när havet var lugnt. Nu blev det två dygn med motor igen. Någon västlig vind hittade vi inte. Vinden kom tillbaka men nu med 15 till 20 knop rakt i nosen så vi fick börja kryssa med cirka 125 Nm kvar. Vi hade diesel kvar så vi stöttade ibland med motorn för att komma högre upp i vinden. Som vanligt hade vi bunkrat ordentligt med mat och våra ögon har betydligt större hunger än våra magar. När vi ser något som ser gott ut så köper vi. Vi har förstått att vår matlagning ombord håller en hög standard jämfört med många andra seglare, ingen av oss har problem med sjösjuka och vi är vana vid att laga mat på ett hav med många ”tjälskador”. Vad åt vi nu för mat ombord, jo vi hade kotlett med stekt ägg, Mats hamburgare special, biff Stroganoff, varma smörgåsar, kyckling med pasta, pannbiff med lök, lammgryta, biff med lök och köttbullar.

Vi hade siktat på Kinsale som ligger 12Nm Väst om Cork men det ville inte vinden så vi seglade till Bantry Bay och Bere Island som ligger på sydvästsidan av Irland. Här finns en liten privat Marina som heter Lawrence Cowe Marina. Vi letade oss in klockan två på natten. Varför kommer vi alltid in på natten, det är ju 50 procent chans att det blir på dagen, men inte. Efter dryga nio dygn förtöjde vi längs en pontonbrygga i mörker. Vi försökte vara så tysta som möjligt för alla sov gott i marinen. Efter att vi förtöjt tog vi ”en lille en” för att fira att vi kommit fram. Sedan gick vi till kojs och sov gott till klockan tio.

Västsidan har en mycket vacker och karg kust med djupa vikar. Mellan de höga klipporna är det vackert grönt. Lawrence Cowe Marina ligger i en liten vik och intill finns en liten by. Där finns en tom pub och en liten affär men nästan ingenting på hyllorna. Som tur är så hade vi fortfarande mat i frys och kyl. Det enda vi önskade var bröd och en tidning. Vår båtgranne fixade detta till oss. Han har en Najad 52 fot och byggd samma år som Hokus Pokus. Kanske låg de bredvid varandra när de byggdes. De var mycket trevliga och bodde i Cork.

Efter två dygn seglade vi västerut till Kinsale. Det är 80Nm dit. Vi gick klockan två på dagen efter att ha tvekat på grund av vädret. Nu visste vi att vi skulle komma fram på natten. Vi hade ett riktigt skitväder. Vinden var emot de första 20 Nm innan vi rundade hörnet. Sedan släppte det lite men sjön var hög. På kvällen i dålig sikt passerade vi Fastnet Rock, en helt fantastisk syn med den höga sjön som bombarderade klippan. Vi höll igen lite och kom fram till Kinsale klockan fem på morgonen. Tidvattnet rann ut så vi fick gå om ett par gånger innan vi fick förtöjt utanpå en segelbåt. Vi väckte nog några stycken med vår bogpropeller. Vi hade inte sovit någon av oss den natten så vi slumrade snart in. På morgonen frågade en engelsman i en båt framför oss ”kommer ni alltid på natten”. Vi hade mött honom senast i Lawrence Cowe Marina.

Vi checkade in på Kinsale Yacht Club och vi blev temporay members och fick tillgång till deras faciliteter. Deras tillbyggda och nyrenoverade klubbhus flyttade de in i en vecka tidigare. Det pågick lite efterarbete. Det måste vara en välmående klubb. På andra våningen fanns där en stor bar och restaurang där vi var välkomna. På undervåningen finns det samlingslokaler, omklädningsrum och duschutrymmen allting väldigt välordnat. Kinsale är ett underbart ställe med låg bebyggelse, små mysiga affärer och massor med pubar och små restauranger. Mysigt som i de små danska byarna. Här på Irland är det dyrare än på Azorerna men mycket billigare än i Sverige. Vi hittade en fiskaffär och köpte hummer för tvåhundra krono kilot. Krabborna trettio kronor styck. Det var dyrt vatten för det var mycket vatten i en av krabborna. Vi gick förbi en liten mysig slaktare med allt härligt upplagt så vår kasse fylldes på med två fyllda kycklinglår, två lamracks och två oxfilé bitar. Det gäller att passa på att handla när man är hungrig. Det var marknadsdag så vi fick lite färska grönsaker och nybakat gott bröd. Efter nio dygn till sjöss måste man väl få kosta på sig lite go och närande mat. Tyvärr så kom regnet nästa dag så vi fick inte den promenad som vi hade hoppats på.

På klubben stötte vi på Peter på en amerikansk båt som vi träffade på Horta. När vi stod på land skulle han och hans besättning gå och handla och frågade om vi ville ha något. Jag skojade och sa en säck med potatis. De kom tillbaka med en tre kilo potatis för skojs skull. De lämnade Horta fyra dygn före oss. Vi skulle hålla radiokontakt. Vi ropade på dem några gånger men hörde inget. De hade hört oss. De fick fel på dieselpumpen och det elektriska. De kom fram efter sjutton dygn (vi hade dryga nio). Nu väntade de på ny pump från USA.

Vädret blev hyggligt och en engelsman i en 43 fot Hallberg Rassy som låg innanför oss skulle gå till Cork så vi följdes åt. Sjön gick hög men vi hade vinden och vågorna med oss. Det var bara 15 Nm så det tog bara några timmar. Vi gick båda till Royal Cork Yachtclub. Vi ringde först och fick plats. Detta är en fin klubb. Det är världens äldsta yachtclub som bildades 1720. I en monter visades uniformer som man bar när man åt middag. Vi ropade upp marinan och det kom två boatboys som tog våra tampar. Vi frågade var sopbingen fanns varvid en av killarna sa, dem tar jag hand om. Nu var vi temporary members och fick magnetkort så vi kommer in och ut samt till klubblokalen och puben.
Vi kommer att göra några stopp här på Irland innan vi seglar över till Scotland.

Fair Winds

Mats o Ulla