Martinique 10.01.2008

Resebrev 5
Santa Cruz (Teneriffa) – Martinique

Alla gillar att bada men inte vår pc, Skipper blir våt, Atlantsegling

Efter ett långt uppehåll så kommer här ett resebrev. Anledningen till uppehållet är lättja, det gör jag imorgon och slutligen en våg in i sittbrunnen varvid pc:n fick en kallsup. Detta hände mitt ute på Atlanten varför inget blev skrivit och först på Martinique kom Mikael vår son med en ny från Sverige. Att köpa pc utomlands har sina sidor då tangentborden är annorlunda och vem vill ha ett program på franska?

Alltnog, vi börjar på Kanarieöarna. Sist vi skrev var vi i Santa Cruz. Vi seglade därifrån till Puerto Mogan och ankrade utanför marinan. Här låg vi och hade det gott i två dygn. Vi ringde och bokade plats i marina Pasito Blanco på Gran Canaria och lyckade att få en plats. Nu innan ARC Rallyt startar är det fullt överallt och vi ville ha en marinaplats då det kan vara obekvämt att ligga på svaj med småbarn om det blir kraftiga vindar. Vi seglade vidare till Gran Canaria och dundrade in i marinan i kuling med vinden rakt in. Waiting pontoon ligger i inloppet och det var kraftig sjö. Vi svängde runt och mötte sjön och fick förtöjt. Det var söndag kväll och kontoret var stängt så vi fick övertygat personalen om att vi hade en bokning vilket de inte visste. Till slut var det ok och en marinero hoppade ombord och två andra gick till vår plats och de förtöjde Hokus Pokus, jag behövde bara styra och backa.

Vi hyrde en bil och passade på att göra en storhandling på Carrefour och hämtade sedan Jonas, Richard och Robin på flygplatsen. Dom hade haft en jobbig resa med två byten, Köpenhamn och Madrid. Dom startade sju på Landvetter och kom fram klockan sjutton. Dom orkade fortfarande vara glada när de anlände. Först var de lite oroliga för vi stod och väntade på dem på fel ställe och trodde väl att vi missat att komma. Richard och Robin stöp nästan direkt i kojen men Jonas, Ulla och jag fortsatte kvällen i sittbrunnen. Det var jätteskoj att åter träffa dem och vi fick sedan en liten ”julafton” med att få färska tidningar och post hemifrån.

Pojkarna hämtade sig snabbt och tidigt nästa morgon var de fulla av förväntan inför första besöket på sandstranden. Först gick Robin och jag till den lilla supermarket i marinan och köpte färska Painriche och sedan åt vi frukost i sittbrunnen med en stor sol som vi tvingades att skyla med ett solskydd. Sedan blev det stranden. Det rullade in vågor och grabbarna hade väldigt roligt när vågorna slog ned dem. Dom byggde sandslott men efter ett par timmar kom tidvattnet och det blev slätt igen och de fick börja om längre upp men samma sak hände igen.

Dagarna rullade snabbt på, vi hyrde bil igen och körde runt i bergen, besökte Puerto Mogan, tittade i affärerna och åt Pizza på en liten restaurang men grabbarna ville bara tillbaka till stranden och bada. Dom badade från morgon till kväll och tröttnade inte på detta . Som tur var så tyckte de bland annat mycket om en speciell grillkorv och det var inga problem med den konstiga maten. Vi var ute och seglade ett par gånger och de fick styra båten vilket de tyckte var roligt. Tio dagar går fort och på avresedagen fick vi gå upp klockan tre på morgonen för de skulle checka in halvfem och vi hade fyrtiofem minuters bilresa. När vi kom tillbaka till båten var det alldeles tyst och Skipper fick tillbaka sina domäner.

Nu fick vi sätta fart för Mikael, Annika, Jenny och Hanna skulle mönstra på den 18 december i Martinique och nu var det den 22 november. Först skulle vi få tvättat och bunkra båten vilket vi gjorde på Carrrefour. Det blev två överfulla stora kundvagnar. Sedan körde vi till Las Palmas för att checka ur EU. Det blev en hel del snurrande innan vi hittade rätt. Marinan var full med ARC båtar.

Tillbaka i båten blev det städning, tankning, bortplockning och säkring av allt löst ombord. Gummibåten surrade vi hårt på fördäck. Vi tryckte in handdukar där det behövdes för att det inte skulle skramla i facken. Konserver stuvades, frysen fylldes med portionsförpackat kött och fisk mm.

Den 26 november klockan tretton lämnade vi marinan och satte kursen på 255 grader. Vi gick alltså kurs sydväst ned mot 20:e breddgraden strax nordväst om Cape Verde för att sedan gå direkt på Martinique. Vi fick gå med motor i ett par timmar för att komma loss från Gran Canaria och fånga upp passadvindarna. Vi började med att gå nästan mot vinden och sedan plötsligt kom passaden och vi satte upp två spinnakerbommar som vi låste föröver, akteröver och upp. Sedan släppte vi ut två genuafockar och sedan var det bara att åka. Med denna segelsättning använde vi inte storseglet med risk gör gippning. Då bommarna var låsta så var det lätt att justera genuarna, det var bara till att släppa på skoten och rulla in eller ut. Vi hade denna segelsättning hela vägen och seglade i stort sett fullt hela tiden.

Vi delade in vaktscheman och bestämde oss för att köra fyratimmarsvakter mellan arton och åtta på morgonen. Den som hade frivakt fick göra som hon ville, mest blev det sova, laga mat, läsa eller slappa. Matlagning var för det mesta jag som gjorde och Ulla diskade. Vi märkte snart att vi hade för mycket mat i frysen så vi brydde oss inte om att fiska. Tanken var att första veckan skulle vi äta mat ur kylen, vecka två använda det som fanns i frysen och sedan stänga av denna för att spara ström, och vecka tre färsk fisk och pasta med burkmat. Det blev ingen burkmat eller fisk för vi orkade inte äta ur frysen utan var tvungna att få hjälp av Mikael med familj när vi kom fram till Martinique. Alla måltider intogs på dukat bord i sittbrunnen. Det var en balanskonst av guds nåde och vi var tvungna att vara snabba som reptiler för att med en ledig hand fånga upp ett glas eller tallrik som var på väg när det kom en kraftig sjö eller om Hokus Pokus skar i en brant nedförsvåg vilket ibland skedde var trettionde sekund, annars fungerar gliddukar alldeles förträffligt. Att laga middag i hård vind är också en konst för man måste hålla i allting inte minst sig själv. Ulla hade sytt långa plastförkläden som även täcker fötterna för att vi inte skall riskera att få varmt vatten eller mat på oss för vi hade inte så mycket kläder på oss. För det mesta ett par shorts på dagen.

För att klara matlagning till havs krävs najtråd, långt förkläde, rätt kastruller, balanssinne, tålamod, förberedelser, ha fantasi på vad som kan gå åt helskotta , ett stort tålamod och inte ha anlag för sjösjuka. Najtråden använder vi till att naja fast kastrullerna så att de inte far i durken. De slingerräcken som finns på spisarna är i allmänhet för klena.

Vi hade köpt en djup stor teflonbehandlad kastrull att steka mat i eller koka potatis, pasta eller ris i. En vanlig stekpanna är svår att fixera då den inte har raka eller tillräckligt höga kanter. Dessutom har vi en tryckkokare. Man lägger i allt som skall finnas i en köttgryta inkl skivad potatis, sätter på locket och givetvis fastnajad. Sedan är det bara att vänta tills det blir klart, flyttar kastrullen till vasken där den står stadigt och sedan är det bara att äta och vara glad. En!!! gång hade jag missat att naja och det var nästan slätt vatten och jag passade inte grytan. Det kom en liten sjö och grytan föll i durken men inget läckage så det var bara till att lyfta upp kastrullen igen och fram med najtråden.

Stå stadigt och bredbent och ta spjärn mot ett skott och se till att man inte faller fram över spisen. Att ha förberett med alla ingredienser och tillbehör och glidduk under allting, be den som är i sittbrunnen att ha koll på vågorna och att segla snällt.
Sedan kommer konsten att servera maten. Att flytta mat från kastrull till djup tallrik kan ibland ha sina svårigheter. En gång gjorde jag en Rembrandt med potatiskastrullen varvid den löskokta potatisen satt klistrad på skottet bakom spisen. När maten är upplagd skall den förflyttas från pentry till sittbrunnen. Att det tar tid att laga mat ombord behöver jag inte förklara. Under överseglingen åt vi lagad mat varje dag och menyn var i stort sett som hemma. Vad sägs om lammgryta på lammhals, stekta laxfjärilar, fläskkotlett med stekt lök, egna köttbullar, ärtsoppa, Entrecote med råstekt potatis, gryta på hel styckad kyckling, stekta kasslerskivor med hyvlade potatis och sparris, stekta fyllda kycklingfiléer och pasta med köttfärssås och stekta skinkskivor.

Plötsligt hände det igen, det vimlade av delfiner och de kom från alla håll och de lekte runt hela båten, De var säkert femtio stycken och de höll oss sällskap i dryga halvtimman. Skipper satt på för- däck och släppte dem inte med blicken. Vi har sett delfiner många gånger men det var det maffigaste vi sett. De lekte i bogsvallet och hoppade ur vattnet och vände sig upp och såg på oss. Hade vi haft en lägre båt så skulle vi kunna klappa dem.

Vi hade en sträcka på ca 2800 nautiska mil att tillryggalägga och om vi räknar med 130nm per dygn skulle det ta innebära 21½ dygn. Mikael med familj anländer den 18 december till Martinique och vi hade 22 dagar på oss att hinna fram i tid. De hade bokat hotell i 2 dagar så vi fick ytterligare två dygn. Nu var det så att vinden inte ville och de fyra första dygnen gjorde vi bara 3-4 knop vilket blev 117, 78, 82 och 83 och vi blev oroliga för att detta skulle fortsätta. Sedan kom det mer vind och vi gjorde sedan mellan 132 och 172 nm per dygn.

Via kortvågsradion har vi kontakt med tre radioamatörer i Sverige, Mats i Spånga, Gustav i Borlänge och Helge i Danmark. Dem fick vi kontakt med via Oceansegelklubben i Stockolm och dom passar mellan klockan halvett och ett svensk tid på frekvens 14.325 Mhz. Vi fick reda på vädret i Sverige och vad som hänt och även väderprognoser från Helge och de tog även våra positioner. Här fick vi även kontakt med andra seglare runt om i världen. Våra kompisar Helene och Bosse mailade oss via kortvågsradion väderprognoser varje dag. Vi mailade vår position och de svarade med aktuell rapport. De skall ge sig ut på som långsegling i maj 2008.

Allt eftersom vinden ökade växte sjön och vi hade en hög våg akterom oss men den kom aldrig ikapp utan lyfte oss fram i härliga surfar som ibland slutade med en skärning och då gällde det att hålla i kaffekoppen eller vad vi hade löst. Den snabbaste surfen vi gjorde visade 13,3 knop på GPS:en.

Torsdagen den 6:e december när vi hade seglat ca 1260 nm satt vi mitt på dagen i lugnan ro alla tre i sittbrunnen. Sjön var hög och plötsligt kom det en brytsjö in i sittbrunnen. Vi hade inte någon lucka i och vattnet fortsatte in i båten varvid pc:n som står på navigationsbordet fick en ordentlig kallsup. Den var påslagen men slocknade snabbt. Skipper satt på den sidan där vågen kom in och blev ordentligt blöt. Han sa inget utan flyttade sig till under sprayhooden och såg ledsen ut. Vi virade in honom i en handduk och han blev genast gladare. Sedan började han slicka sig och blev sedan törstig av saltet. Skipper är inte rädd för vatten och när det är för varmt tar vi och svalkar honom med vatten på huvudet. Skipper har en liten ovana och det är att han vill dricka ur kranen. Går vi på toaletten vill han ofta följa med och då vill han ha vatten även mitt i natten. Vattnet som kom in i ruffen sög den heltäckande mattorna åt sig med god aptit så vi fick ta ut dem och låta rinna av och sedan fick vi pumpa kölsvinet. Vattnet förorsakade inte mer skada än pc:n men det var tillräckligt för den var full med för oss nödvändiga program såsom sjökortsprogram, nautisk information, program för modemanslutning till kortvågsradion, foton mm mm. Jag hade slarvat med backuper förutom rena programvaror. Nu kunde vi inte maila via kortvågsradion och lägga ut positioner, skriva resebrev m m. Alla mailadresser fanns i pc:n både den vanliga maillådan och den till kortvågsradion.

Nästa morgon fick vi hjälp med kontakt till Mikael av radioamatören Gustav i Borlänge och sedan fick vi fart på vår Inmarsat C och kunde maila till Mikael via satelit. Med oss var det ingen fara men det känns inte bra när kontaktvägen bryts och familjen blir orolig. Till middag blev det soldatens ärtsoppa.

Nästan varje morgon låg det flygfisk på däck. De skall vara goda att steka och smakar som stek sill men vi ville äta ur frysen. Skipper gillade att få kokt skinka när vi åt frukost men den tog slut och det gillade han inte, vi försökte med färsk flygfisk men han lekte mest med dem och spelade hockey. Skipper trivs gott ombord förutom när vi kör motorn eller Pandageneratorn när vi gör vatten. Då vill han ligga under en kudde i sittbrunnen. Men ibland måste vi ladda batterierna och vatten är bra att ha. Vi har en kapacitet på 500 liter i vattentanken och vi toppar ett par gånger i veckan så vi kan planera för vattentillgången om watermakern eller Pandan skulle strejka. Ju mer grejer ju mer kan krångla men när allt fungerar är det toppen. Det gäller att alltid tänka på ”worst case” då kan man hantera situationen.

Ibland är det lite svettigt i solen och då är det underbart att ta fram schampo och tvål och göra en ordentlig rengöring av den lilla kroppen. En tredjedel är en stor händelse. Det går tungt i början för vi förflyttar oss inte mycket varje dag när vi gör markeringar på ett översiktskort med en skala på 1:10 000 000. En dygnsetapp på 150 nm ger ca 3 cm av totalt ca 55cm. Det kändes likadant som när vi seglade över Atlanten 2003 men det är roligare att segla med egen båt med alla sina tillbehör runt sig. Man kan välja bok (svensk) i hyllan eller fixa och dona och inte minst man är herre i sitt eget pentry. Ulla och jag fungerar som bäst i båt och ingen av oss är långsinta så det blir korta blixtar men sen känns jonerna i luften sköna och det blir svalare igen.
I slutet och början av månaden är det månsken och det är bra att börja så. Sedan blir det kolsvart som i en sotarsäck och vi ser ingenting på natten. Det blir instrumentsegling. Att ha AIS och radar känns tryggt för vi har koll på de stora flytetygen. Efter fjorton dagar ser vi en båt som vi seglar ikapp. Det är en eftersläntrare i ARC Rallyt.

Nu hade vi bra vind och vek av direkt mot Martinique kanske lite för tidigt men vi hade bra fart och vi plockad sjömil i en rask takt. Efter ett par veckor har man vant sig med sjön och inte minst vi gick stadigt. Ibland när någon av oss väcktes vid vaktskifte kändes det som om vinden tagit slut och konstaterade uppe i sittbrunnen att det blåste 15 m per sek. Najadbåtarna har isolerat skrov varför klafsandes inte blir så märkbart inne i båten.

Dagarna rullade med sina rutiner och vi njöt för det mesta av det fina vädret, sol nästan varenda dag och inte minst varmt och skönt. Klädsel shorts varje dag. På natten om det blev fuktigt eller när det blåste mycket drog vi i ”väggen” i sprayhooden och vi satt bakom denna i lä och fick inget regn på oss. Den sista veckan ökade vinden hela tiden och vi fick kraftiga squalls när vissa moln passerade. Det börjar med kraftigt ökad vind och sedan kommer regnet. I dessa squalls blåste det upp till över 20 m per sek. För det mesta seglade vi fullt och gick stadiga 9 knop men det frestar på materialet . Ibland väntade vi ut att det skulle lugna sig men sjön växte snabbt så vi minskade segel på natten. Hokus Pokus uppförde sig mycket fint och bommarna satt uppe hela tiden. Att reva var enkelt men i början när det var kolsvart så väntade vi lite för länge. Passadvinden är som starkast i slutet av december men vinden ligger stadigt och slänger endast max 20 grader så det är till att bara följa med på plattlänsen med vår segelsättning och det jämnar ut sig i det långa loppet. En dag seglade vi om tre båtar och det är ju alltid roligt och man blir mindre motiverad att minska segel.

Lördagen den 15 december klockan 16.00 UTC siktade vi Martinique i regndiset och klockan 20.00 ankrade vi upp i en ankarvik intill St Anne. Här låg det många båtar av skiftande nationaliteter. Vi droppade ankaret och jag tog den första whiskeyn på hela resan och Ulla ett? glas vin. Sedan hoppade vi i det 26 gradiga vattnet. Passpolisen brydde vi oss inte om, det ordnar vi imorgon och förresten så har de gått hem för dagen. Nu infann sig en skön känsla, efter att vi hade rundat sydspetsen av Martinique och kommit runt hörnet slutade det att gunga och Hokus Pokus rörde sig stolt och värdigt. När vi droppat ankaret och stäng av motorn blev det alldeles stilla. Men tillbaks till verkligheten, vi var hungriga och jag gick ned i pentryt och tog fram ett par kycklingfiléer som jag tidigare lagt i marinad och fyllde dessa med ädelost och lite till. Dessa grillades på akterdäck på vår gasolgrill medan den råstekta potatisen blev färdig i ugnen. Till denna måltid intog vi ett gott vin. Vi hade inte druckit öl, vin eller sprit på hela överfarten förutom en flaska vin när vi firade halvvägs då vi åt en bra Entrecote och även då med råstekt potatis.

Vi sov gott och nästa morgon hade vi en lång frukost med sol och bad. Vi tog dingen in till Le Marin, en sträcka på en timma i sju knop, och checkade in. När vi gjort detta sa jag till Ulla att här känner vi inte någon, men när vi satte oss i dingen så kom Eje och Marita från Acapella. Vi trodde de hade kommit tillbaka till Sverige efter sin jordenruntsegling och de trodde att vi var i Medelhavet. Vi seglade samtidigt från Sverige 2001 och är också en Göteborgsbåt. Sedan träffade vi en norrman som vi träffat i Portugal.

Nu hade vi det bara bra och ägnade oss åt ingenting. Vi var tvungna att handla grönsaker, ägg, bröd och givetvis en flaska inhemsk rom och Coca Cola. Nu trodde vi att vi skulle kunna slappa och komma i ordning i båten men på morgonen kom Panacea in i viken och de kom först ombord på frukost och sedan middag och vi sköt på förpliktelserna till nästa dag. Mikael med familj skulle ligga på hotell i två dygn och hade inte landat. Vi niotiden på kvällen ringde Mikael och sa att det var strul med hotellet och att de blev uppkörda varför de beställde en taxi och sa att de kommer om en timma. Allt deras bagage hade kommit bort förutom en vindsurfingbräda och dem var jättehungriga. Vi sa att de skulle åka till St Anne och att jag hämtar dem med dingen. Nu hade vi två mätta gäster ombord och fyra hungriga på väg. Nu var det slut på den endagslånga semestern. Jag behövde inte vänta länge förrän en Van kom fylld med vindsurfingbräda, Mikael, Annika, Jenny och Hanna. Det blev ett roligt återseende och jag fick köra ut dem i mörkret i omgångar. Agnes och Bertil kände sig nog överflödiga för de tog sin dinge och körde hem till Panacea som låg uppankrad intill. Ulla gjorde en snabb rensning av kylen och nästa matlag blev också mätta.
När vi kom fram till Martinique och gjorde första doppet märkte vi att Hokus Pokus under halva undervattenskroppen hade massor med långhalsar vilka jag fick bort med hjälp av en isskrapa i plast. Det gick åt en hel tub med luft i den stora dykarflaskan innan jag kunde andas frisk luft igen, slit och släp!

Nu skall vi segla runt med den nya besättningen och uppsöka fina ankringsplatser, bada, snorkla och ha det bra. Om vi snubblar på en lobster så får vi väl förbarma oss över den. Var vi firar jul får bli ett senare beslut. Nu vid skrivandets stund vet vi det men det får ni reda på i nästa brev. Sen skall vi besluta om vad vi skall göra på nyårsafton.

Vi önskar er alla ett fortsatt Gott Nytt År.

Med bästa hälsningar
Ulla, Mats o Skipper