Martinique 10.01.2008
Resebrev 5
Santa Cruz (Teneriffa) – Martinique
Alla gillar att bada men inte vår pc, Skipper blir våt, Atlantsegling
Efter ett långt uppehåll så kommer här ett resebrev.
Anledningen till uppehållet är lättja, det gör jag
imorgon och slutligen en våg in i sittbrunnen varvid pc:n fick en
kallsup. Detta hände mitt ute på Atlanten varför inget
blev skrivit och först på Martinique kom Mikael vår son
med en ny från Sverige. Att köpa pc utomlands har sina sidor
då tangentborden är annorlunda och vem vill ha ett program
på franska?
Alltnog, vi börjar på Kanarieöarna. Sist vi skrev var
vi i Santa Cruz. Vi seglade därifrån till Puerto Mogan och
ankrade utanför marinan. Här låg vi och hade det gott
i två dygn. Vi ringde och bokade plats i marina Pasito Blanco på
Gran Canaria och lyckade att få en plats. Nu innan ARC Rallyt startar
är det fullt överallt och vi ville ha en marinaplats då
det kan vara obekvämt att ligga på svaj med småbarn om
det blir kraftiga vindar. Vi seglade vidare till Gran Canaria och dundrade
in i marinan i kuling med vinden rakt in. Waiting pontoon ligger i inloppet
och det var kraftig sjö. Vi svängde runt och mötte sjön
och fick förtöjt. Det var söndag kväll och kontoret
var stängt så vi fick övertygat personalen om att vi hade
en bokning vilket de inte visste. Till slut var det ok och en marinero
hoppade ombord och två andra gick till vår plats och de förtöjde
Hokus Pokus, jag behövde bara styra och backa.
Vi hyrde en bil och passade på att göra en storhandling på
Carrefour och hämtade sedan Jonas, Richard och Robin på flygplatsen.
Dom hade haft en jobbig resa med två byten, Köpenhamn och Madrid.
Dom startade sju på Landvetter och kom fram klockan sjutton. Dom
orkade fortfarande vara glada när de anlände. Först var
de lite oroliga för vi stod och väntade på dem på
fel ställe och trodde väl att vi missat att komma. Richard och
Robin stöp nästan direkt i kojen men Jonas, Ulla och jag fortsatte
kvällen i sittbrunnen. Det var jätteskoj att åter träffa
dem och vi fick sedan en liten ”julafton” med att få
färska tidningar och post hemifrån.
Pojkarna hämtade sig snabbt och tidigt nästa morgon var de fulla
av förväntan inför första besöket på sandstranden.
Först gick Robin och jag till den lilla supermarket i marinan och
köpte färska Painriche och sedan åt vi frukost i sittbrunnen
med en stor sol som vi tvingades att skyla med ett solskydd. Sedan blev
det stranden. Det rullade in vågor och grabbarna hade väldigt
roligt när vågorna slog ned dem. Dom byggde sandslott men efter
ett par timmar kom tidvattnet och det blev slätt igen och de fick
börja om längre upp men samma sak hände igen.
Dagarna rullade snabbt på, vi hyrde bil igen och körde runt
i bergen, besökte Puerto Mogan, tittade i affärerna och åt
Pizza på en liten restaurang men grabbarna ville bara tillbaka till
stranden och bada. Dom badade från morgon till kväll och tröttnade
inte på detta . Som tur var så tyckte de bland annat mycket
om en speciell grillkorv och det var inga problem med den konstiga maten.
Vi var ute och seglade ett par gånger och de fick styra båten
vilket de tyckte var roligt. Tio dagar går fort och på avresedagen
fick vi gå upp klockan tre på morgonen för de skulle
checka in halvfem och vi hade fyrtiofem minuters bilresa. När vi
kom tillbaka till båten var det alldeles tyst och Skipper fick tillbaka
sina domäner.
Nu fick vi sätta fart för Mikael, Annika, Jenny och Hanna skulle
mönstra på den 18 december i Martinique och nu var det den
22 november. Först skulle vi få tvättat och bunkra båten
vilket vi gjorde på Carrrefour. Det blev två överfulla
stora kundvagnar. Sedan körde vi till Las Palmas för att checka
ur EU. Det blev en hel del snurrande innan vi hittade rätt. Marinan
var full med ARC båtar.
Tillbaka i båten blev det städning, tankning, bortplockning
och säkring av allt löst ombord. Gummibåten surrade vi
hårt på fördäck. Vi tryckte in handdukar där
det behövdes för att det inte skulle skramla i facken. Konserver
stuvades, frysen fylldes med portionsförpackat kött och fisk
mm.
Den 26 november klockan tretton lämnade vi marinan och satte kursen
på 255 grader. Vi gick alltså kurs sydväst ned mot 20:e
breddgraden strax nordväst om Cape Verde för att sedan gå
direkt på Martinique. Vi fick gå med motor i ett par timmar
för att komma loss från Gran Canaria och fånga upp passadvindarna.
Vi började med att gå nästan mot vinden och sedan plötsligt
kom passaden och vi satte upp två spinnakerbommar som vi låste
föröver, akteröver och upp. Sedan släppte vi ut två
genuafockar och sedan var det bara att åka. Med denna segelsättning
använde vi inte storseglet med risk gör gippning. Då bommarna
var låsta så var det lätt att justera genuarna, det var
bara till att släppa på skoten och rulla in eller ut. Vi hade
denna segelsättning hela vägen och seglade i stort sett fullt
hela tiden.
Vi delade in vaktscheman och bestämde oss för att köra
fyratimmarsvakter mellan arton och åtta på morgonen. Den som
hade frivakt fick göra som hon ville, mest blev det sova, laga mat,
läsa eller slappa. Matlagning var för det mesta jag som gjorde
och Ulla diskade. Vi märkte snart att vi hade för mycket mat
i frysen så vi brydde oss inte om att fiska. Tanken var att första
veckan skulle vi äta mat ur kylen, vecka två använda det
som fanns i frysen och sedan stänga av denna för att spara ström,
och vecka tre färsk fisk och pasta med burkmat. Det blev ingen burkmat
eller fisk för vi orkade inte äta ur frysen utan var tvungna
att få hjälp av Mikael med familj när vi kom fram till
Martinique. Alla måltider intogs på dukat bord i sittbrunnen.
Det var en balanskonst av guds nåde och vi var tvungna att vara
snabba som reptiler för att med en ledig hand fånga upp ett
glas eller tallrik som var på väg när det kom en kraftig
sjö eller om Hokus Pokus skar i en brant nedförsvåg vilket
ibland skedde var trettionde sekund, annars fungerar gliddukar alldeles
förträffligt. Att laga middag i hård vind är också
en konst för man måste hålla i allting inte minst sig
själv. Ulla hade sytt långa plastförkläden som även
täcker fötterna för att vi inte skall riskera att få
varmt vatten eller mat på oss för vi hade inte så mycket
kläder på oss. För det mesta ett par shorts på dagen.
För att klara matlagning till havs krävs najtråd, långt
förkläde, rätt kastruller, balanssinne, tålamod,
förberedelser, ha fantasi på vad som kan gå åt
helskotta , ett stort tålamod och inte ha anlag för sjösjuka.
Najtråden använder vi till att naja fast kastrullerna så
att de inte far i durken. De slingerräcken som finns på spisarna
är i allmänhet för klena.
Vi hade köpt en djup stor teflonbehandlad kastrull att steka mat
i eller koka potatis, pasta eller ris i. En vanlig stekpanna är svår
att fixera då den inte har raka eller tillräckligt höga
kanter. Dessutom har vi en tryckkokare. Man lägger i allt som skall
finnas i en köttgryta inkl skivad potatis, sätter på locket
och givetvis fastnajad. Sedan är det bara att vänta tills det
blir klart, flyttar kastrullen till vasken där den står stadigt
och sedan är det bara att äta och vara glad. En!!! gång
hade jag missat att naja och det var nästan slätt vatten och
jag passade inte grytan. Det kom en liten sjö och grytan föll
i durken men inget läckage så det var bara till att lyfta upp
kastrullen igen och fram med najtråden.
Stå stadigt och bredbent och ta spjärn mot ett skott och se
till att man inte faller fram över spisen. Att ha förberett
med alla ingredienser och tillbehör och glidduk under allting, be
den som är i sittbrunnen att ha koll på vågorna och att
segla snällt.
Sedan kommer konsten att servera maten. Att flytta mat från kastrull
till djup tallrik kan ibland ha sina svårigheter. En gång
gjorde jag en Rembrandt med potatiskastrullen varvid den löskokta
potatisen satt klistrad på skottet bakom spisen. När maten
är upplagd skall den förflyttas från pentry till sittbrunnen.
Att det tar tid att laga mat ombord behöver jag inte förklara.
Under överseglingen åt vi lagad mat varje dag och menyn var
i stort sett som hemma. Vad sägs om lammgryta på lammhals,
stekta laxfjärilar, fläskkotlett med stekt lök, egna köttbullar,
ärtsoppa, Entrecote med råstekt potatis, gryta på hel
styckad kyckling, stekta kasslerskivor med hyvlade potatis och sparris,
stekta fyllda kycklingfiléer och pasta med köttfärssås
och stekta skinkskivor.
Plötsligt hände det igen, det vimlade av delfiner och de kom
från alla håll och de lekte runt hela båten, De var
säkert femtio stycken och de höll oss sällskap i dryga
halvtimman. Skipper satt på för- däck och släppte
dem inte med blicken. Vi har sett delfiner många gånger men
det var det maffigaste vi sett. De lekte i bogsvallet och hoppade ur vattnet
och vände sig upp och såg på oss. Hade vi haft en lägre
båt så skulle vi kunna klappa dem.
Vi hade en sträcka på ca 2800 nautiska mil att tillryggalägga
och om vi räknar med 130nm per dygn skulle det ta innebära 21½
dygn. Mikael med familj anländer den 18 december till Martinique
och vi hade 22 dagar på oss att hinna fram i tid. De hade bokat
hotell i 2 dagar så vi fick ytterligare två dygn. Nu var det
så att vinden inte ville och de fyra första dygnen gjorde vi
bara 3-4 knop vilket blev 117, 78, 82 och 83 och vi blev oroliga för
att detta skulle fortsätta. Sedan kom det mer vind och vi gjorde
sedan mellan 132 och 172 nm per dygn.
Via kortvågsradion har vi kontakt med tre radioamatörer i Sverige,
Mats i Spånga, Gustav i Borlänge och Helge i Danmark. Dem fick
vi kontakt med via Oceansegelklubben i Stockolm och dom passar mellan
klockan halvett och ett svensk tid på frekvens 14.325 Mhz. Vi fick
reda på vädret i Sverige och vad som hänt och även
väderprognoser från Helge och de tog även våra positioner.
Här fick vi även kontakt med andra seglare runt om i världen.
Våra kompisar Helene och Bosse mailade oss via kortvågsradion
väderprognoser varje dag. Vi mailade vår position och de svarade
med aktuell rapport. De skall ge sig ut på som långsegling
i maj 2008.
Allt eftersom vinden ökade växte sjön och vi hade en hög
våg akterom oss men den kom aldrig ikapp utan lyfte oss fram i härliga
surfar som ibland slutade med en skärning och då gällde
det att hålla i kaffekoppen eller vad vi hade löst. Den snabbaste
surfen vi gjorde visade 13,3 knop på GPS:en.
Torsdagen den 6:e december när vi hade seglat ca 1260 nm satt vi
mitt på dagen i lugnan ro alla tre i sittbrunnen. Sjön var
hög och plötsligt kom det en brytsjö in i sittbrunnen.
Vi hade inte någon lucka i och vattnet fortsatte in i båten
varvid pc:n som står på navigationsbordet fick en ordentlig
kallsup. Den var påslagen men slocknade snabbt. Skipper satt på
den sidan där vågen kom in och blev ordentligt blöt. Han
sa inget utan flyttade sig till under sprayhooden och såg ledsen
ut. Vi virade in honom i en handduk och han blev genast gladare. Sedan
började han slicka sig och blev sedan törstig av saltet. Skipper
är inte rädd för vatten och när det är för
varmt tar vi och svalkar honom med vatten på huvudet. Skipper har
en liten ovana och det är att han vill dricka ur kranen. Går
vi på toaletten vill han ofta följa med och då vill han
ha vatten även mitt i natten. Vattnet som kom in i ruffen sög
den heltäckande mattorna åt sig med god aptit så vi fick
ta ut dem och låta rinna av och sedan fick vi pumpa kölsvinet.
Vattnet förorsakade inte mer skada än pc:n men det var tillräckligt
för den var full med för oss nödvändiga program såsom
sjökortsprogram, nautisk information, program för modemanslutning
till kortvågsradion, foton mm mm. Jag hade slarvat med backuper
förutom rena programvaror. Nu kunde vi inte maila via kortvågsradion
och lägga ut positioner, skriva resebrev m m. Alla mailadresser fanns
i pc:n både den vanliga maillådan och den till kortvågsradion.
Nästa morgon fick vi hjälp med kontakt till Mikael av radioamatören
Gustav i Borlänge och sedan fick vi fart på vår Inmarsat
C och kunde maila till Mikael via satelit. Med oss var det ingen fara
men det känns inte bra när kontaktvägen bryts och familjen
blir orolig. Till middag blev det soldatens ärtsoppa.
Nästan varje morgon låg det flygfisk på däck. De
skall vara goda att steka och smakar som stek sill men vi ville äta
ur frysen. Skipper gillade att få kokt skinka när vi åt
frukost men den tog slut och det gillade han inte, vi försökte
med färsk flygfisk men han lekte mest med dem och spelade hockey.
Skipper trivs gott ombord förutom när vi kör motorn eller
Pandageneratorn när vi gör vatten. Då vill han ligga under
en kudde i sittbrunnen. Men ibland måste vi ladda batterierna och
vatten är bra att ha. Vi har en kapacitet på 500 liter i vattentanken
och vi toppar ett par gånger i veckan så vi kan planera för
vattentillgången om watermakern eller Pandan skulle strejka. Ju
mer grejer ju mer kan krångla men när allt fungerar är
det toppen. Det gäller att alltid tänka på ”worst
case” då kan man hantera situationen.
Ibland är det lite svettigt i solen och då är det underbart
att ta fram schampo och tvål och göra en ordentlig rengöring
av den lilla kroppen. En tredjedel är en stor händelse. Det
går tungt i början för vi förflyttar oss inte mycket
varje dag när vi gör markeringar på ett översiktskort
med en skala på 1:10 000 000. En dygnsetapp på 150 nm ger
ca 3 cm av totalt ca 55cm. Det kändes likadant som när vi seglade
över Atlanten 2003 men det är roligare att segla med egen båt
med alla sina tillbehör runt sig. Man kan välja bok (svensk)
i hyllan eller fixa och dona och inte minst man är herre i sitt eget
pentry. Ulla och jag fungerar som bäst i båt och ingen av oss
är långsinta så det blir korta blixtar men sen känns
jonerna i luften sköna och det blir svalare igen.
I slutet och början av månaden är det månsken och
det är bra att börja så. Sedan blir det kolsvart som i
en sotarsäck och vi ser ingenting på natten. Det blir instrumentsegling.
Att ha AIS och radar känns tryggt för vi har koll på de
stora flytetygen. Efter fjorton dagar ser vi en båt som vi seglar
ikapp. Det är en eftersläntrare i ARC Rallyt.
Nu hade vi bra vind och vek av direkt mot Martinique kanske lite för
tidigt men vi hade bra fart och vi plockad sjömil i en rask takt.
Efter ett par veckor har man vant sig med sjön och inte minst vi
gick stadigt. Ibland när någon av oss väcktes vid vaktskifte
kändes det som om vinden tagit slut och konstaterade uppe i sittbrunnen
att det blåste 15 m per sek. Najadbåtarna har isolerat skrov
varför klafsandes inte blir så märkbart inne i båten.
Dagarna rullade med sina rutiner och vi njöt för det mesta av
det fina vädret, sol nästan varenda dag och inte minst varmt
och skönt. Klädsel shorts varje dag. På natten om det
blev fuktigt eller när det blåste mycket drog vi i ”väggen”
i sprayhooden och vi satt bakom denna i lä och fick inget regn på
oss. Den sista veckan ökade vinden hela tiden och vi fick kraftiga
squalls när vissa moln passerade. Det börjar med kraftigt ökad
vind och sedan kommer regnet. I dessa squalls blåste det upp till
över 20 m per sek. För det mesta seglade vi fullt och gick stadiga
9 knop men det frestar på materialet . Ibland väntade vi ut
att det skulle lugna sig men sjön växte snabbt så vi minskade
segel på natten. Hokus Pokus uppförde sig mycket fint och bommarna
satt uppe hela tiden. Att reva var enkelt men i början när det
var kolsvart så väntade vi lite för länge. Passadvinden
är som starkast i slutet av december men vinden ligger stadigt och
slänger endast max 20 grader så det är till att bara följa
med på plattlänsen med vår segelsättning och det
jämnar ut sig i det långa loppet. En dag seglade vi om tre
båtar och det är ju alltid roligt och man blir mindre motiverad
att minska segel.
Lördagen den 15 december klockan 16.00 UTC siktade vi Martinique
i regndiset och klockan 20.00 ankrade vi upp i en ankarvik intill St Anne.
Här låg det många båtar av skiftande nationaliteter.
Vi droppade ankaret och jag tog den första whiskeyn på hela
resan och Ulla ett? glas vin. Sedan hoppade vi i det 26 gradiga vattnet.
Passpolisen brydde vi oss inte om, det ordnar vi imorgon och förresten
så har de gått hem för dagen. Nu infann sig en skön
känsla, efter att vi hade rundat sydspetsen av Martinique och kommit
runt hörnet slutade det att gunga och Hokus Pokus rörde sig
stolt och värdigt. När vi droppat ankaret och stäng av
motorn blev det alldeles stilla. Men tillbaks till verkligheten, vi var
hungriga och jag gick ned i pentryt och tog fram ett par kycklingfiléer
som jag tidigare lagt i marinad och fyllde dessa med ädelost och
lite till. Dessa grillades på akterdäck på vår
gasolgrill medan den råstekta potatisen blev färdig i ugnen.
Till denna måltid intog vi ett gott vin. Vi hade inte druckit öl,
vin eller sprit på hela överfarten förutom en flaska vin
när vi firade halvvägs då vi åt en bra Entrecote
och även då med råstekt potatis.
Vi sov gott och nästa morgon hade vi en lång frukost med sol
och bad. Vi tog dingen in till Le Marin, en sträcka på en timma
i sju knop, och checkade in. När vi gjort detta sa jag till Ulla
att här känner vi inte någon, men när vi satte oss
i dingen så kom Eje och Marita från Acapella. Vi trodde de
hade kommit tillbaka till Sverige efter sin jordenruntsegling och de trodde
att vi var i Medelhavet. Vi seglade samtidigt från Sverige 2001
och är också en Göteborgsbåt. Sedan träffade
vi en norrman som vi träffat i Portugal.
Nu hade vi det bara bra och ägnade oss åt ingenting. Vi var
tvungna att handla grönsaker, ägg, bröd och givetvis en
flaska inhemsk rom och Coca Cola. Nu trodde vi att vi skulle kunna slappa
och komma i ordning i båten men på morgonen kom Panacea in
i viken och de kom först ombord på frukost och sedan middag
och vi sköt på förpliktelserna till nästa dag. Mikael
med familj skulle ligga på hotell i två dygn och hade inte
landat. Vi niotiden på kvällen ringde Mikael och sa att det
var strul med hotellet och att de blev uppkörda varför de beställde
en taxi och sa att de kommer om en timma. Allt deras bagage hade kommit
bort förutom en vindsurfingbräda och dem var jättehungriga.
Vi sa att de skulle åka till St Anne och att jag hämtar dem
med dingen. Nu hade vi två mätta gäster ombord och fyra
hungriga på väg. Nu var det slut på den endagslånga
semestern. Jag behövde inte vänta länge förrän
en Van kom fylld med vindsurfingbräda, Mikael, Annika, Jenny och
Hanna. Det blev ett roligt återseende och jag fick köra ut
dem i mörkret i omgångar. Agnes och Bertil kände sig nog
överflödiga för de tog sin dinge och körde hem till
Panacea som låg uppankrad intill. Ulla gjorde en snabb rensning
av kylen och nästa matlag blev också mätta.
När vi kom fram till Martinique och gjorde första doppet märkte
vi att Hokus Pokus under halva undervattenskroppen hade massor med långhalsar
vilka jag fick bort med hjälp av en isskrapa i plast. Det gick åt
en hel tub med luft i den stora dykarflaskan innan jag kunde andas frisk
luft igen, slit och släp!
Nu skall vi segla runt med den nya besättningen och uppsöka
fina ankringsplatser, bada, snorkla och ha det bra. Om vi snubblar på
en lobster så får vi väl förbarma oss över
den. Var vi firar jul får bli ett senare beslut. Nu vid skrivandets
stund vet vi det men det får ni reda på i nästa brev.
Sen skall vi besluta om vad vi skall göra på nyårsafton.
Vi önskar er alla ett fortsatt Gott Nytt År.
Med bästa hälsningar
Ulla, Mats o Skipper
|